Sen kom den där dagen då jag gick förbi hallspegeln hemma. Jag såg i ögonvrån hur värsta tjockisen lufsade förbi och jag hann tänka "Va i helvete" innan jag tvärstannade mitt i ett steg. Jag backade, mycket dramatiskt, tillbaka till spegeln och synade personen som sirrade tillbaka på mig med öppen mun.
"VA I HELVETE! Jag har blivit tjock!!"
Ja, bara sådär! Slängde mig bestört ner i soffan och hjärnan arbetade frenetiskt med att hitta en lösning till hur detta kunnat gå till...
- Jag har länge haft ett jobb där jag gått hela nätterna.
- Jag har haft hunden som jag gått långa promenader med samt löptränat med de senaste åren.
- Jag har tränat en hel del sen jag va typ, tre år... Haha!
Förändring?
- Jag har börjat plugga och sitter still hela dagarna.
- Jag har sålt hunden och löptränar inget längre.
- Jag ränner dock fortfarande på FC, så där är det ingen större skillnad =)
Jag insåg ganska snabbt att jag gjort en stor förändring i livet och att min aktivitet sjunkit drastiskt. Å fan, kan vem som helst bli tjock eller?! Ställde mig på vågen och fick en chock när den pekade på makalösa 79 kg. Jag har ju aldrig vägt över 67, å då va det MUSKLER!!
Det tog ett par månader innan jag började göra något åt saken. Det gnagde i mig men jag hade svårt att inse att jag hade gått upp så mycket. Sist jag vägde mig, knappt ett år innan, vägde jag 54 kg. Bummer...
Status idag?
Jag anser fortfarande att jag är tjock, trots att jag gått ner nästan 10 kg (ja, bara nästan... 8 för att vara lite mer exakt). Men idag försöker jag verkligen! Jag undrar fortfarande hur fan jag kunde missa alla kilon som satte sig på min kropp. Spännande... Jag behövde säkert den käftsmällen för att inse att man inte ska dra förhastade slutsatser om andra människor och deras vikt samt uttalande om densamma. Shame on me!
Men jag kommer tillbaka! Det kan ni fethaja! Nu är det bara att köra vidare =)
GO MEEE!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar