Berns vs Rockklubb - Ett nyktert fylleinlägg

Jepp, gjorde mitt första besök på Berns idag. Mycket intressant... Trots fantastiskt sällskap med underbara människor hade jag väldigt svårt att känna mig "välkommen". Det är så väldigt svårt när två olika kulturer möts, även om de är så pass små och egentligen så nära som dessa.

Berns - Man går UPP en trappa! Haha! Stort, flådigt, högt i tak, naket och opersonligt. PMänniskor som dansar, mest tjejer. Killarna står mest och kollar på rumpor och tuttar. När de spanat ett tag får de uppmuntrande dunkar och hejarop av polarna, helst en öl till som ska svepas. Sen ska man tydligen dansa in lite snyggt i tjejen ifråga och säga typ "hoppsan, förlåt" som en ice-braker. Sen, om de har tur, slutar tjejen att himla med ögonen och dansar MEED killen. Allt känns så respektlöst... Är man ute med sina vänner ska man väl kunna dansa utan att bli uttittad? Inte på Berns... Tjejen som glömde klä på sig innan hon gick ut retar gallfeber på två killar. Ger dem båda precis så mycket uppmärksamhet att ingen av dem ger upp. Hon måste ha gjort det där hundratals gånger. Man måste ge henne cred för att hon lyckas!

Rockklubb - Man går NEEER en trappa ;) Ganska dräggigt, lite smutsigt. För mig personligen mer hemma. Snackar skit, minglar runt med folk man känner, rockvärlden är förhållandevis liten. Bra musik, studsa runt på dansgolvet. Respekt. Känns mer ärligt och öppet. Killen som fått syn på en tjej han vill prata med går fram och frågar om han får bjuda på en öl, snacka lite. Ibland går det, ibland inte. Ärligt.

Slutsats? Ingen alls. Det här är vad JAG ser. Men å andra sidan så brukar jag vara fullt upptagen med att disskutera tatueringar, festivaler eller liknande med nån random människa när jag är på rockställen. Analyserar inte så mycket då. Undrar hur mycket man missar?

När jag till slut kände att tröttheten höll på att besegra mig och tanken på att jag ska upp tidigt imorgon slog ner tog jag mig en promenad på Stockholms gator till TC. Människor som överförfriskat skriker ut sina dumheter, svarttaxin som lite hemligt viskar "taxi?", polisbilen med tjutande sirener och en hemlös som hittat en sovplats för natten. Tankarna går osökt till jobbet. Alla tragiska berättelser jag får höra. Hemlös, utan ett hem... Kontrasten mellan Berns och hans lilla markbit känns enorm. Tänker på Karen...

Känner mig genast lite nere, har inte riktigt läkt ännu tror jag. Längtar till min säng. Tror jag ska hälsa på Karen på söndag. Säker på att hon vill det. Annars hade hon inte påminnt mig. Hämta lite kraft hos henne.

Några minuter innan tåget skulle gå ser jag en äldre man som vinglar fram mot mig. Han stannar och frågar efter en cigg. Tyvärr, röker inte. Märker att han vill ha lite sällskap, han frågar var jag ska åka. Jag berättar. Vi står och pratar i ca 15 min och han berättar att han är minsann alkoholist! Jaha, säger jag, jag som trodde att du var en människa, precis som jag. Han tittar plötsligt väldigt nyktert på mig och utbrister "det där är det vackraste någon sagt till mig, tack. Jag är en människa" Mitt tåg rullade in och vi sa hej då. Jag gav honom lite pengar som jag hade i fickan, inte mycket, önskar man kunde göra något mer...

På tåget snurrar tankarna runt mannen. Hade velat höra hans historia. Höra hans syn på Stockholm nattetid. Höra vad han anser om människor. Ångrar att jag inte stannade kvar, bjudit honom på en kaffe, lite mat kanske. Men sån är människan, sina egna behov går alltid först, omedvetet...

Nu måste jag dock sova! Reda ut lite tankar och sen upp igen vid fyra, fantastiskt >< Tack för ikväll tjejer! Jag är bara lite ovan. Ovan vid tjejsällskap, ovan vid Berns, ovan med kulturen. Nästa gång bestämmer jag ställe va ;)