Första dagen i paradiset

Ja jisses. Efter 24 h på resande fot kom vi äntligen fram till Sinbi! Inga större missöden men det blev segt, vansinnigt segt. Å min mage mådde inte direkt bra efter all flygplansmat medmalla tomma kolhydrater och socker. Vi installerade oss i rummet, hyrde våra awsome moppar och gasade mot en mycket efterlängtad måltid, Phad thai! Jäävlar va gott det va! Sen vidare till stranden. Lite solande och några dopp i havet va inte helt fel kan jag säga!

Efter det har vi mest chillat. Både jag och Camilla är vansinnigt slitna efter allt resande. Kikade lite på när de andra körde eftermiddagsträningen och vi riktigt längtade tills vi får träna! Nu ligger vi (redan) i sängen och utanför smattrar det fortfarande på mitsarna. Imorgon är det vår tur...

Men först sömn. Imorgon börjar dagen redan 06.45 då vi ska upp för en lugn och kort joggingrunda! 7.30 är det ÄNTLIGEN dags för första thaipasset!! Jävlar va jag har längtat. Slänger upp lite bilder men fattar inte riktigt hur man kommentrar varje bild via paddan. Kör ju via en app å det funkar inte riktigt som på datorn å jag e alldeles för trött och alldeles för ointresserad för att orka ta reda på det ;)

Konsten att vänta...

I ärlighetens namn så har jag aldrig någonsin varit bra på att vänta. Vill jag göra nåt så vill jag göra det NU! Helst nyss. Tillfredsställelsen att ha gjort det jag tänkt på är större än "nöjet" att vänta. Spänningen som väntan ger suger! Å nej, jag kan inte säga att det känns bättre att göra nåt om det byggts upp en förväntan innan. Så funkar inte jag helt enkelt.

ALLTSÅ! Väntan att det ska bli onsdag är olidlig för mig! Har försökt att sprida ut alla "måsten" och inköp osv inför resan så gott som möjligt. Ändå sitter jag nu här med 1 1/2 dygn kvar och INGET att göra! Vafan Ellen... Har försökt att dra ut på allt men nu e det helt jävla färdigt. Planen för ikväll blir väl att städa och spela. Misstänker att det kommer bli en högst sömnfattig natt men hoppas på att jag kan sova länge imorgon på dan! Annars blir det väl till att... Städa hela lägenheten, igen. Har storstädat den en gång om dan senaste tre dagarna. En gång till skadar väl inte antar jag >_<

Har kört sista passet innan vi åker också. Körde lite ryggrehab hos Jill. Kommer sakna henne och hennes konstant kloka råd. Va nyss på klubben och sa hej då också. Kommer kännas konstigt att träna massa thai men inte gå dit. Haha! Finaste bästa människor!! Men nu blir det till att dra hem å, ja, vänta... Camilla, snart drar vi!!!

Tjurig, sur å lättirriterad...

Uttråkad, lättretlig, rastlös, surig och tjurig... Varför? För att tiden går alldeles för långsamt å jag har NOLL att göra! Seriöst va hemskt! Tycker jag har väntat tillräckligt nu... Om jag åtminstone fick hoppa över EN dag! But nooo... Två satlånga dagar ligger framför mig. Jag ser fram emot resan av så många anledningar. Så. Många. Just nu går jag bara och irriterar mig på allt här hemma. Allt kommet vara annorlunda hemma när jag kommer hem igen å jag längtar så VANSINNIGT mycket efter den förändringen! Men för tillfället så kan jag inget göra. Allt står i högar å det är aktivitet i varenda rum. Går inte att komma undan någonstans. I datarummet har bror ockuperat sig sen en vecka tillbaka. Hög musik som jag inte uppskattar alls och inga höronlurar. I vardagsrummet är det världens sämsta tv-program på med hög volym samt att det konstant plinkas på gitarr-jävlarna. Inte en lugn stund någonstans... Ingen ro. Inte nåt. Sura miner och tjafs och tjat. Känner mig som en utsliten 7-barns morsa just nu. Stackars dem... Å samtidigt så ska man vara så jäkla uppåt för att man snart ska få åka på semester. Hur uppåt orkar man vara när man bara får städa, diska å tvätta efter andra precis innan semestern?! Inte alls kan jag säga... Vill ha rent å städat när jag åker. Vill ha rent å städat när jag kommer hem. Hopplöst. Idag fick jag tom ett utbrott över nåt som inte kommer försvinna den närmsta månaden. Tog kort på hur det ser ut när A varit här i fem minuter. Orka...

Tisdag kväll. DÅ kommer jag vara uppåt! Överentusiastisk. Nu? Pfft...

Nu e det nära!

Ja jisses. Inte långt kvar nu! Ska in å handla det sista imorgon å sen e jag ta mig tusan färdig! Måndag och tisdsag kommet bli långa och tråkiga... Men hellre det än att det blir stressiga sista dagar antar jag. Tänkte passa på att träna på FC de sista dagarna också. Hämta hem lite utrustning som ligger i skåpet, frysa kortet och inse hur mycket jag kommer sakna allt och alla där. Ska få in ett pass hos Jill innan onsdag också. Ryggen är mycket bättre men den skapar fortfarande problem. Å då har jag ändå knappt tränat... Aja, bara hålla tummarna antar jag!
Va på MC-mässan igår iaf! Inte riktigt lika bra som de två senaste, men det dög ;) Hittade en del saker som jag helt enkelt blev tokkär i! Typ en jacka och ett par MC-jeans för alldeles för mycket pengar! De fick helt enkelt inte följa med hem... Kanske nästa år...
I övrigt inget nytt. Längtar till onsdag när det bär av. Är nojig som fan å kan fortfarande inte sova. Som vanligt ;) Men i princip allt är packat. Lite träningsgrejer kvar som sagt å lite smågrejer som jag ska handla imorgon. Växla lite pengar ska också göras men det blir också imorgon. Tror nog att jag stannar till i Farsta på vägen hem från FC. Lättare med ett mindre ställe där man hittar än att virra omkring inne i stan...

Från MC-mässan. Jag testar en Harley =P

Den fina jackan som inte fick följa med hem =(

Haha! Testa å ordbajsa... Nu drar jag ta mig tusan till vännerna och käkar middag! Sweet som fan...

Nu får det vara bra!

Nu anser jag mig färdig med allt vad jobb å möten heter! Känner mig färdig och nu tänker jag gå på semester på riktigt! Yay!! Bara hoppas på att mitt fina lilla nattgäng blir någorlunda nöjda med det nya förslaget... Aja, det får jag nog reda på i april ;)

Har fin träningsvärk i ryggslutet idag. MEN! Jag har inte ont sådär som jag haft innan ^^ Håller alla tummar jag har att det ska bli bra inom en vecka! Packandet har gått framåt. Nu är det rast vila på den fronten tills på fredag. Då blir det till att handla det sista och sen är det bara att vänta... En vecka kvar innan vi lyfter. En lång vecka. Har avbokat en del saker för att kunna få tid till att varva ner. Är tillräckligt stissig och stressad över att få allt klart i tid. Och över att jag faktiskt ska flyga. Hatar att flyga! Hoppas på att jag kommer fram utan att typ, dö...

Å på fredag blir det MC-mässa! Wihoo! Love it! Den, "Allt för sjön" och vildmarksmässan är de enda jag besöker år efter år. Allt för hälsan pendlar lite... Så den räknas inte ;) Å det känns ju extra roligt att jag kommer gå med massa fina människor också! Längtar! Å tro det eller ej men på lördag har jag INGENTING inbokat! Gud va jag ska slappa ^^

Men nu säger jag en sak, SEMESTER!! På riktigt ;)

Konstant panikkänsla i kroppen...

Vilken dag! Vaknade vid åtta efter tre timmars sömn. Snacka om att jag börjar bli sliten nu... Å har massor kvar att avklara innan jag åker! *panik* Försöker att slappna av och ta det som det kommer, men det är lättare sagt än gjort. Finner ingen ro och springer mest runt som en yr höna och får inget gjort. Vilket skapar ännu mer panik eftersom måste-listan inte minskar alls...

Va iaf inne hos Jill idag och försökte väcka lite liv i min rygg igen. Hoppas på att det blir bättre snart! Mer panik liksom... Skulle egentligen åka in till Victor imorgon men måste in på mer möte på jobbet. Panik nån? Fick hoppa över fikat med Zandra och Lennox idag för att hinna ikapp. Nu har jag kanske kommit en liten bit närmare ^^

Aja, försöker finna lite lugn i mitt röriga inre och se framåt! Om en vecka är det sista kvällen i Sverige och jag längtar SÅ SJUKT MYCKET!! Ska bli så skönt att komma bort... En ynka liten vecka kvar nu <3

Ingen semester ännu...

Det blev lite ändringar i semesterschemat. Skulle ha fått gå på senester efter dagens möte (som skulle varat i tre timmar) men efter fyra timmar insåg vi att vi behövde mer tid. Så på onsdag morgon blir det ett möte till... En grej kvar som troligtvis kommer ta lite tid. Såklart ;) Det är som sagt tur att jag älskar mina åtaganden! Eventuellt blir det en dag till för att ta oss igenom brandronden. Aja, det löser sig!

Fom idag är jag dock billös igen :( Bejbis-saaben åkte hem till sin ägare idag. Grattis till körkortet N!! Nu blir det tåg å buss sista veckan. Tur att man tajmade in jut den dagen de hade sönder ett avloppsrör så 95% av tågen är inställda. Go me! Haha! Äh, snart semester...

Ryggen är sådär, fortfarande... In till finaste Jill imorgon för lite rehabträning och bästa Victor på onsdag! Snälla söta ryggen, funka igen! Får snart panik... Aja, tänkte att jag skulle börja plocka iordning lite grejer till Thailand snart också. Vet inte vad jag ska ha med utöver alla träningssaker. Gah! Känner att jag tar en paus från allt snart, en pre-semester =P Tänkte ta den på fredag å åka in på MC-mässan! Kolla på hojar, dregla lite å träffa lite fina människor! Sweet...

Nu blir det till att hoppa sig varm tills tåget behagar komma. Har försökt ta mig hemåt i snart en timme, går sådär. Blä för sl!

Sista passet!

Blä... Har legat vaken sen halv fem imorse. Har en sån där dag när kroppen känns extra tung och magen känns som om den är 20 storlekar större än vad den egentligen är. Jag å syrran brukar kalla dessa dagar för tjockis-magis-dagar. De suger. Jag lovar! Sista jobbpasset innan semestern också. Den här dagen kan inte gå fort nog!! Spring förbi lilla dagen!

Ryggen är iaf bättre idag. Ska ner å köra ett kättare pass på lunchen sen. Fuskade lite med maten igår när jag kom hem efter min totala skräpdag. Det va värt det. Men idag blir det åter lax! Yepp... Inte länge kvar nu! Har kommit ner under 65 kg, vilket var mitt mål innan Thailand. 64.4 visade vågen igår. Ska köra på nu fram tills jag åker så jag är säker på min vikt sen.

Men nu ska jag nog försöka sova en liten stund till! Ska ju inte upp än på ett tag egentligen. Bleh...

Nu och då - Sanningen om min livsresa

Förändringar. Ett ord som innefattar så otroligt mycket. För mig personligen betyder det mest en förbättring i mitt välbefinnande. En kamp för att förbättra mig själv som person. För ca 6-7 år sedan så påbörjade jag en resa utan slut. En resa som tvingar mig att kämpa varje dag. En enda händelse gjorde att jag insåg att jag behövde rannsaka mig själv och leva ett annat liv.

Jag är uppvuxen med att man inte visar känslor. Utom ilska. Ilska har alltid varit ok. Men man säger inte hur man känner. Man pratar inte om hur man mår. I över 20 år levde jag ett liv där man inte uttrycker sina känslor. Förutom ilska som sagt. Det resulterade i att jag blev en arg människa. Jag va arg på alla. Konstant och hela tiden. Hela världen kunde dra åt helvete, alla dagar i veckan. Jag har alltid varit bråkig. Jag slogs under hela min skoltid. Jag var alltid arg. Jag var även väldigt elak, väldigt snarstucken. Jäkligt oberäknelig.

Jag började så småningom jobba som väktare i tunnelbanan. Ett hårt jobb som en ostabil och konstant arg och bitter 20-åring inte borde ha fått. Men det fick jag. Efter att ha jobbat där ett tag blev jag även väldigt orädd. Slängde mig in i nästan vad som helst utan att tänka. Jag blev också väldigt oförsiktig. En natt träffade vi på en uteliggare som parkerat sig på en station. Vi började genast kasta glåpord mot honom och försökte tvinga iväg honom. Jag är lite osäker på vad som hände sen, allt gick så snabbt. Plötsligt har jag en arm runt halsen och jag känner något kallt mot tinningen. Jag kollar på min kollega som står fastfrusen och likblek framför mig. Jag fick syn på mig själv i ett fönster. Jag har en pistol riktad mot min timming. Jag hör inga direkta ljud längre, bara dova läten som från en annan plats långt bort. Ungefär som när man är under vatten och någon pratar med en ovanför ytan. Tiden stannade, allt stod still. Det enda jag kommer ihåg efter det är den enda meningen jag hörde i mitt huvud.

"Nu dör jag"

Jag vet som sagt inte hur jag kom därifrån. Jag fick höra någon luddig beskrivning långt efteråt. Jag fick höra att pistolen varit skarpladdad. Jag brydde mig föga om vad som hänt eller hur jag kom därifrån. Jag var bara intresserad av hur det kunde hända just mig. Jag hade ingen att prata med, visste ju knappt hur man gjorde. Hur tar man upp ett sånt samtalsämne? Å med vem? Jag gömde mina känslor länge. Men för varje dag som gick mådde jag allt sämre. För varje dag som gick insåg jag allt mer min egen delaktighet i det som inträffade. Jag kunde inte längre se mig själv i spegeln. Jag skämdes så enormt över den som stirrade tillbaka. Så en dag bestämde jag mig. Nu fick det fan va slut! Om jag inte gillar den människan jag ser i spegeln, den personen som är jag, då får jag fan se till att ändra på det!

Det har inte varit enkelt. Jag har kämpat länge. Men jag lyckades! Från att ha varit en bitter, arg och fullständigt nedbruten människa fylld med hat har jag idag blivit en varm, glad tjej som älskar världen och människorna runt omkring mig. Jag kämpar fortfarande med känslobiten. Det är svårt att få ut sina innersta känslor. Men jag försöker. Varje dag. Jag älskar att göra andra människor glada men har fortfarande svårt för att andra faktiskt vill göra mig glad ibland. Jag älskar att hjälpa till. Att få ge av allt det jag har att erbjuda. Även där har jag dock svårt för att ta emot och förstå att andra människor faktiskt vill mig väl.

Jag har haft väldigt svårt att lita på människor. Det blir bättre och bättre och idag utmanar jag mig själv hela tiden. Jag vågar ta allt mer chanser att människor jag möter går att lita på. Att de faktiskt vill mig väl. Jag vågar ta chansen och de gånger det går i stöpet försöker jag lära mig något istället för att fylla mig själv med hat. Jag har helt klart kommit jävligt långt! Jag har gett mig själv hela livet att utvecklas och att jobba på att bli bättre.

Just nu ligger fokusen på att kontrollera mina känslor. Förr hade jag bara en känsla att hålla reda på. Ilska. Nu är det hundra till och ibland kan jag inte identifiera känslan jag har i kroppen. Jag har slutat att trycka undan alla känslor, även om en del får stanna kvar djupt inne i själen. Ibland väller de fram och jag kan inte hejda mig. Men det går bättre och bättre.

I det stora hela har jag under de senaste 6-7 åren hunnit blivit en stabil människa. En människa som mår jäkligt bra i sig själv 99% av tiden. En människa med självkänsla och med självförtroende. Alla dagar är inte på topp såklart. Ibland sviktar det men försöker att komma tillbaka i harmoni med mig själv igen. Många som hör mig berätta om delar av mitt tidigare liv backar undan. De förväntar sig att se en trasig och svajig människa. Fördomar. Det tog mig många år, men idag är jag hel. Min själ är inte trasig, mitt hjärta är inte i konstant uppror.

Så snälla ni, även om en människa varit med om mycket i sitt liv, tro inte att ni vet hur den personen fungerar. Tro inte att ni vet hur den människan egentligen mår. Backa inte. Va inte så fördömande, så rädda.

Jag är stark. Jag är inte rädd. Och främst av allt, jag är inte trasig.

Lite då och nu-bilder =)

Trodde väl aldrig att jag skulle lägga ut bilder av detta slag. Speciellt inte när jag känner att jag har en hel del kvar att jobba på. Men vafan, firar man -15 kg så gör man! Hittade dock inga bilder från där jag vägde som mest. Första bilden jag hittade var från Maj 2012. Jag hade då redan gått ner en del, men det är ju fortfarande stror skillnad =P "nu-bilderna" är tagna alldeles nyss av en nyvaken Ellen så ha lite överseende ;)

Bilden yill vänster är från i Maj 2012. Hade som sagt redan gått ner en del då men
hittar inga andra bilder. Jag va väl liiite kameraskygg när jag va som störst...
Den till höger är från för typ 5 min sen i en återfunnen väldigt skrynklig klänning ^^

Bilden till höger är från i somras. Alltså typ juni/juli 2012. Jag å bror startade en tävling då
som jag såklart vann ;) 74 kg väger jag då... Å den till vänster är Ellen idag på 65.6 kg ;)

Trasig

Va hos Victor på Totalkropp idag igen. Kaos. Varenda muskel längst ryggraden på högersidan ligger å krampar. Nackmusklerna krampar. Höger häckmuskel krampar. Allt krampar och är stenhårt. Å jag har för ont för att man ska kunna reda ut vad det är för grundproblem. Just nu försöker han bara minska på smärtan. Återbesök nästa vecka för att göra ett sista desperat försök att ha mindre ont tills jag åker.

Man blir ju lite lätt deppig... När äntligen axeln är bra och stabil kommer nästa grej. En teori just nu är att det är pga att jag är väldigt rörlig i ryggen så det ställer orimligt höga krav på kringliggande muskler som måste stabilisera ryggen. Såklart... När jag kommer hem igen blir det till att reda ut skiten ordentligt och bygga upp ryggmusklerna en gång för alla! Orka ha ont hela tiden! Kan axeln bli bra kan resten av kroppen också bli det. För det har jag bestämt ;)

Nu blir det till att åka hem, proppa i lite värktabletter å sen ta lilla Cittran till jobbet. Natt 6/7 skall avklaras. Kommer vara död på torsdag...

Vafan hände?!

Jag vaknade en dag och insåg att jag va tjock. Jag bestämde mig för att göra nåt åt det och har nu gått ner 15 kg. Idag vaknade jag upp å insåg att jag blivit en tjejig tjej... Hur gick det till liksom?! Är det nåt man också ska göra nåt åt?! Haha! Längtar till sommaren så att man kan gå i högklackat utan att stuka fötterna, har köpt klänningar, handväskor och skor som inte är sneakers. Jag har börjat använda mina mysisar allt mindre och saknar dem inte ens! Surfar runt på sidor och ojar mig över att jag inte har pengar nog för att köpa alla fiiiina kläder, skor o dyl.

HALLÅ! Sen när blev jag sån?!

Håller stenhårt fast vid min fighting, där känner jag mig aldrig så värst "tjejig" och jag kan ju alltid jämföra mig med tjejena där så känner jag mig safe igen... Haha! Missförstå mig rätt nu bara. Mina fightingtjejer är världens bästa och är superfina, men vi har aldrig varit särskilt lika. Medans dom pratat smink och kläder har jag gäspat och dött av uttråkning.

Tröstar mig med att jag fortfarande älskar skogen, landet och att bli skitig. Älskar snabba bilar, fighting, nördar och monster trucks. Klänger mig kvar vid lite grabbiga saker och anser ändå att jag inte är värst tjejig. Funderar även på om jag verkligen tycker att det är en dålig sak att jag vid 28 års ålder äntligen insett att jag också kan vara tjej. Jag har ju alltid blivit sedd som "en av grabbarna" och kanske alltid levt efter det också. Inte för att jag har vantlivts, verkligen inte. Men ändå...

Jag får väl göra som jag gjorde när jag insåg att jag blivit tjock. Låta det smälta lite och se vad jag ska göra åt saken. Får väl balansera det hela med min "ölutbildning". Inbillar mig att ölnörderi inte är så tjejigt ;) Men bara att skriva ett blogginlägg om detta varnar ju för en överdriven tjejighet... Haha! Whatever. Snart semester ;)

-15 kg!!

WIHOO!!!

Idag hände det! Helt fantastiskt!

Skulle hoppa in i duschen och såg kanten på vågen. Tja, varför inte. Hoppade upp och höll tummarna. Fick en chock när jag såg siffrorna. 66.0 kg. Skrek rakt ut när jag insåg att jag nu gått ner mina 15 kg sen januari förra året! Nästan prick ett år senare hände det.

Jag kan inte i ord beskriva hur glad jag är! Eller hur peppad jag är att fortsätta forma om min kropp. Motivationen kom tillbaka med 110% och jag längtar till att få se vågen stå på 65.0 vilket är mitt mål innan jag åker till Thailand!

Kommer leta rätt på lite gamla bilder i dagarna så att ni får se skillnaden å även ta lite dagsfärska så att ni som inte sett mig kan jämföra ^^ Men just nu hinner jag inte. Ska snart åka till jobbet, blev bara så JÄKLA glad! Nu blir det till att lägga upp lite nya mål! Trodde ju aldrig att jag skulle lyckas gå ner 15 kg så har inte satt upp några nya mål ännu förutom det till Thailand.

Säger bara en sak,

GO ME!!

Födelsedag!

Nä, inte ännu... Men när jag kommer hem är det typ två veckor kvar tills jag fyller år! Haha! Jag brukar inte fira min födelsedag direkt, jag fyller ju år varje år så det känns mer som en fånig procedur som folk är tvingade att följa. Jag blir ju äldre i vilket fall som helst. MEN! I år kommer jag vara urfattig och ganska många grejer fattigare. Viktiga saker. Som typ en säng, täcke, kuddar osv. Å lite kökssaker fattigare. Dels. Så jag tänkte att jag faktiskt skulle önska mig saker i år! Mohahahaa!

SÅ! Ni som känner att ni vill fira mig, till er kan jag säga att det finns en lååång önskelista på saker jag behöver! Å för en gångs skull är det inte träningsgrejer =P En bra säng på 120 cm skulle sitta fint. Å ett sjukt varmt duntäcke, å lite fina kuddar som inte sjukner ihop efter en natt... Å sängkläder. Där är det också ganska tomt när jag kommer hem... Å en Global kniv. Å en riktigt fin stekpanna. En bråkdel av allt jag skulle behöva! Så nu slipper ni fråga ;) Kan slänga ihop en av mina awsome tårtor för de som kommer ;)

Egentligen så är jag bara trött just nu. Jag vet att jag inte kommer få nåt sånt här när jag fyller år. Men efter en natt som denna på jobbet är det svårt att inte tänka på fina varma sängkläder. Eller rättare sagt en existens av dessa saker i min lägenhet. Känns sådär att spendera första natten tillbaka i Sverige på en soffa med en filt och några soffkuddar. Ni vet den där natten då man har så mycket ångest för att man blev tvungen att åka hem igen... Aja, hem till sängen nu iaf! Den finns ju kvar i några veckor till ^^

Ångest innan jag ens åkt iväg...

Det är några saker som oroar mig så här 19 dagar innan take off. En del saker som ger mig lite ångest. Det som oroar mig är, såklart, ryggen. Ska in till Victor imorgon men är orolig att det inte kommer ge med sig innan jag åker. Jag är mycket bättre nu och är uppe och rör mig nästintill obehindrat. Jag har börjat träna och kämpar på. Det jag har svårt för är att sitta längre stunder. Och ligga still länge. Det börjar liksom krampa och smärtar i hela ryggen. Sitter jag för länge så börjar det stråla av innerlig smärta längst ryggraden upp mot nacken, vilket resluterar i nackont och löjlig huvudvärk. Pratade med Victor idag och han va helt klart bekymrad. Vilket aldrig är bra =( Men men, har iaf tid imorgon och får hålla tummarna att han kan laga mig lite!

Ångesten ligger dock på andra områden. Allt som ska fixas innan jag åker. Alla papper till banken som fortfarande inte är klara. Å jag vet inte hur jag ska ta mig till Arlanda när det väl är dags. Pendeltågen går liksom inte den tiden på dygnet... Taxi kostar nästan 2000 och nattbussen är jag inte så sugen på =( Funderar på om jag ska ragga upp en säng hos någon sista natten i Sverige. Nån som bor nära en tunnelbana eller på andra sidan stan så jag kan ta en flygtaxi! Känner jag nån sån snäll själ?! Sen börjar "måste-åka-hem-ångesten" pocka i hjärnan redan =( Ja, jag veeeet, jag har inte ens kommit dit ännu! Men när man vet vad man kommer hem till är det inte så roligt... Massa bankmöten, obetalda räkningar, alla vardagsrutiner, jobbet... Bara tråkiga saker! Å det värsta av allt, INGEN SÄNG! Jag kommer få sova första natten tillbaka i Sverige med en filt och några soffkuddar på soffan >_< Inte helt hett...

Å andra sidan så kommer jag ju hem till en ruggigt ny start i livet. Jag har egentligen ingenting att komma hem till, så det finns två alternativ. Antingen att jag inte KOMMER hem igen (vilket det lutar åt allra mest!!) eller så får jag hitta på ett nytt liv när jag kommer hem igen. Göra om från ruta ett och göra det bättre än sist. Letar frenetiskt efter positiva saker att hänga fast vid. Försöker oftast att inte tänka på det, och jag vet att det kommer falna bort så fort jag kommer till Thailand. Men det kommer ju att komma tillbaka såklart. Så försöker reda ut trasslet medan jag fortfarande är kvar i kalla tråkiga Sverige, så det är klart sen =P Funderar starkt på att lämna mitt Stockholms-tråkiga liv och börja om någon annanstans. Behöver ju inte vara så långt! Gbg e fint ;)

Äh, det löser sig! Nu ska jag åka in till ambassaden och hämta upp mitt visum =)) Yay to me!

Denna väntan!!

Seriöööst! Dagarna tar ju aldrig slut! 20 dagar kvar och det känns som om de verkligen sniglar sig framåt! But why liksom?! Haha! Aja, har typ redan checkat ut från jobbet, kraven, Sverige och allt som hör till. Alla tankar leder till Thailand!

För att stilla min längtan lite så åkte jag till klubben idag. Blandpass med fokus kondition. Jepp, bara att köra! Försöker vara tacksam över de tillfällen jag får för Konditionsträning, men har svårt att känna det innerst inne när jag väl är mitt uppe i passet... Speciellt med min urusla kondition! Å med fin träningsvärk i låren från igår blev det ju inte direkt enklare ;kr Men vi överlevde allihopa, som vanligt!

Ryggen är iaf bättre! Absolut inte bra å jag tror att jag går till Victor på fredag ändå, trots att den är så mycket bättre. Hade inte Thailand varit så nära hade jag nog avbokat tiden, men nu vågar jag inte. Han får känna igenom den så slipper jag noja över om jag borde gått ändå... Måste vara hel om tre veckor helt enkelt!

Hann aldrig ner till gymet idag iaf. Får ta axlarna imorgon helt enkelt! Tar nog ett morgonpass på gymet för att helt säkert hinna. Vill inte "slarva" bort all den tid, blod, svett å tårar som jag lagt ner på att få ordning på dem. Då e jag hellre trött en stund ;) Sen blir det såklart lite FC på kvällen! Så länge ryggen håller så tänker jag köra. Känns som om den blir bättre när jag tränar, vilket iofs inte är nån nyhet ^^

Men nu blir det en riktigt varm dusch, fixa matlåda och sen sängen! Om nu tåget behagar åka hemåt vill säga...

När det känns bra i själen!

Vilken dag! 10 h på jobbet till att börja med. Ryggen va riktigt dum större delen av dagen men blev bättre framåt em/kvällen. Hade typ redan bestämt mig för att gå till FC idag å när ryggen tom blivit bättre under dagen så va det ju inget att orda om! Så klockan 20 i sex trillade jag in på klubben och möttes, som vanligt, av leenden och massor med kramar av alla fina människor där! Om man inte går dit för träningen kan man ju alltid gå dit för människorna ;)

Vi va alla lite knackiga efter jul och nyårsledigheten, men vafan! Körde teknikträning med mycket blandning av höga och låga sparkar. Lite slag mitt i ibland och mot slutet även wheelkick Och cykla in ett knä. Riktigt roligt! Mina wheelkicks suger ju som vanligt, men känslan i själen va ändå bra. Vilket inte är så vanligt för mig när wheelkicks är inblandade... Så tycker ändå att det gick bra för oss 8 tappra själar som kämpade på :) imorgon tänkte jag smita in på ett nybörjarpass. Slutar så sent och ska ju jobba dagen efter också... Måste orka =P

Nu blir det hem å duscha och sova och hoppas på en lika bra dag imorgon!!

Dör en smula inombords...

Vilken jäkla ledighet... Senaste typ fyra dagarna har jag varit i princip sängliggandes. Ryggen håller på å tar död på mig! Fattar inte varför den ska börja å va dum NU för!! Jag har så inte tid... Ser hur all min planerade träning bara försvinner ut genom fönstret. INTE ok! Först va det förkylningen å nu detta. Vem är det som konstant kastar massa curses på mig?! Vem är det som inte vill att jag ska åka snart?! Antingen så är det nån som veeeerkligen inte gillar mig å inte unnar mig detta, eller så är det nån som veeeerkligen gillar mig å inte vill att jag ska åka av den anledningen. I vilket fall, KAN DU LÄGGA AV?! Haha!

Har iaf varvat sängen med lite spel och flyttpackande. Alla tre saker lika tråkiga och hemska när man har ont. Har iaf beställt tid hos världens bästa naprapat tills på fredag så hoppas att han kan lappa ihop mig, som han brukar ;) Hade velat gå tidigare men jobbar må-to nästa vecka. Typiskt... Får väl hålla tummarna på att det blir bättre ändå. Det brukar bli bättre när jag tränar så ska testa den imorgon. Blir ett lättare axelpass på lunchen och sen förhoppningsvis FC på kvällen. Väldigt beroende på hur ryggen mår efter en dag på jobbet! En bra sak är iaf att spänningshuvudvärken beslutade att ge med sig efter tre dagar! Mycket bra! Det räcker med att ha ont i rygghelvetet.

Har dock fortfarande hopp om att kunna träna när jag kommer till Thailand! Det kommer bara bli lite tuffare än om jag hade kunnat träna inför Thailand. Men det får gå ändå! Jag SKA åka. Jag SKA träna. Jag SKA matcha. Finns inget annat! Så enkelt är det. Punkt.

Vägde mig idag btw. Första gången sen innan jul. Va lite nojig men verkar som om jag har skött mig hyffsat under jul och nyår =) 1.7 kg kvar till den vikt jag hade satt som mål till Thailand, känns som om jag LÄTT kan fixa det på tre veckor! Go me! Kollade statistiken och jag har snart gått ner 15 kg sen januari förra året =) Så. Jävla. Bra. Helt enkelt. Det har inte gått fort. Det har inte varit enkelt. Men det har gått! Man får tänka på att jag även lagt till med lite muskler, så det är ju extra bra ;)

Men nu har jag suttit alldeles för länge redan! Ryggen skriker... Dags att röra lite på sig igen. Imorgon är det jobb som gäller, får se hur det går...

Flyttpacka måste va bland det tråkigaste som finns...

Högst dålig bild, men det va iaf innan min braiga biodate igår ^^

Jävla skit...

Har fått tokont i ryggen igen... Suck! Antar att jag suttit still för mycket. Inte helt tajmat! Med typ 3 veckor kvar har jag inte ens nästan tid med nåt ryggknas! Fattar inte varför min kropp inte gillar min hjärna... Å nej, jag har inte tränat för mycket! Tvärtom. För lite träning och för mycket sitta still. Ingen bra kombination. Hoppas på att det blir bättre snart! I värsta fall blir det väl ett panikbrsök hos Victor. Sucka!

Har varit inne å lämnat in min visumansökan idag iaf. Den 10/1 får jag hämta ut det :)) Smutt som fan! En sak att kunna bocka av från att-göra-listan iaf! Mycket som återstår men börjar kunna känna någon form av lugn. Lugnare iaf ;) Har även skrivit ut alla biljetter så det är också klart. Dessutom har jag å Camilla hittat en tid att mötas upp på Arlanda! 04.20 möts vi så går planet två timmar senare :) Fatta va tidigt jag kommer behöv kliva upp >_< Hoppas hoppas verkligen att jag hittar nån som vill köra mig! Annars blir det typ nattbussen till TC å sen flygbuss därifrån. Inte helt sugen på det... Aja, det visar sig!

Nu är det nästa epok på dagen som skall avverkas! En miljon ärenden ska göras innan my ASS får placeras på en stol igen! Giv mig styrka!

Sockeravtändning, sömnproblem och Aksel

Tredje dagen på dietandet idag. Huvudvärken har försvunnit till största del iaf, skönt! Är rätt seg i kroppen och trött. Ofantligt trött! Tur att jag inte jobbar förrän på måndag =P Måste nog säga att det ändå gått rätt bra so far. Har varit värre andra gånger. Antar att det är för att jag inte åt socker under så lång tid den här gången. TUR!

Skulle åkt in till Thailändska ambassaden igår med Camilla för att fixa mitt visum. Men såklart så glömde jag att skriva ut min hembiljett samt fixa kopia på passet... So me... Aja, ska se om jag kan fixa det imorgon ist! Får ragga upp nån snäll själ som kan kopiera lite år mig ^^ Nån? Lite halv panik sådär... Antar att hjärnan slutar att fungera när man inte sover så mycket. För det är nåt jag haft dåligt med senaste veckorna, sömn. Har en miljon tankar i huvudet som snurrar i typ 1000000 km/s och det går INTE att varva ner! Senaste veckan har det varit riktigt jävligt. Det är alldeles för mycket kvar att fixa. Alldeles för mycket saker som hänger löst. Det passar INTE in i min livsstil! Jag gillar ordning >_<

Aja, får hoppas på att lite saker löser sig under närmsta tiden så att jag kan få sova igen... Klubben öppnar ju på måndag igen så då får jag iaf träna lite mer =) Längtar! Jag orkar inte tänka konstant hela tiden och kan inte reda ut tankarna. Hinner knappt tänka klart på en sak förrän nästa sak dyker upp i hjärnan och förstör planen för den förra. ORKA!

Idag har jag iaf tagit det rätt piano! Har varit och hälsat på Sandra och Aksel, jävlar va fina dom är! Mina små hjärtan ^^ Fikade, skvallrade och tog en promenad. Skönt att komma bort lite även om det bara är en annan del av stan. Å det är ju alltid lika roligt att få träffa Sandra å Aksel =) Aksel växer som en... Jag vet inte vad! Å idag fick de lite "julklappar" som jag haft hemma ett tag nu. Älskar att skämma bort de som står mig nära! Fina fina ni...

I övrigt inte mycket att rapportera. På måndag är det tillbaka till jobbet igen. Vet inte om jagtycker det är skönt eller ej ännu. Haha! Nä, saknar mina rutiner. Det blir bra ^^ Kommer köra igång med ett axelpass på lunchen och sen FC på kvällen. Sen är vi igång igen! Inte långt kvar till Thailand nu!! AAHHH!!

Aksel i vagnen innan han tvärsomnade =P

Luuulklappar!

Ska SÅ göra Aksel till en rocker ;)

2012 - En summering

Ja, vad ska man börja med? Hade hoppats på att få ett lungt år. 2011 va ju som bekant ingetroligt år. Det blev inte riktigt så. Året började i kaos, minst sagt. Jag var fortfaranderuggigt trasig i själen efter K's bortgång. Jag kände ingen glödje längre. Kunde bara känna sorg och hopplöshet. Det spelade ingen roll hur mycket jag än försökte att må bra jgen, det gick inte. Jag grät som ett trasigt barn varenda ledig minut. All energi gick å till att dölja hur jag egentligen mådde. Kunde inte sova. Kunde inte äta. Till slut började jag att glömma saker. Enkla och självklara saker. Som hur man kör bil. Hur man betalar i affären. Hur man svarar i telefonen. Insåg till sist att jag behövde hjälp. Det gick inte längre. Resultatet blev som många av er vet att de slängde på min diagnosen utmattningsdepression. Å medeciner. Å långtidssjukskrivning. Det sög. BIG TIME!  Första tiden låg jag bara still. Orkade inte. Började ganska snart träna igen. Kände att jag behövde rena huvudet. Tvinga mig själv att tänka på något annat.
I samma veva fick jag även en välbehövlig "aha-upplevelse". Gick förbi hallspegeln en dag och såg i ögonvrån en människa jag inte kännde igen. Stannade tvärt, tänkte en sekund och backade sedan tillbaka för att se efter. I spegeln syntes en märkbart rundare människa, kunde inte fatta att det var jag. Ville nog inte. Det gick säkert två veckor innan faktumet sjunkit in. Jag hade helt klart blivit tjock! Ställde mig på vågen och fick en chock när jag såg att den stannade på 81 kg!! Herre gud! Fick ett nytt mål. Något att bita i. Nu skulle jag ner i vikt!
Jag rasade ner nästan 10 kg på nästan två månader. Alla trodde att det var pga depressionen. Men det kan jag lova att det inte var! Det var hårt slit som låg bakom mitt bortfall av kilon. My doing and my alone!  Blod, svett och tårar.
Till slut gav livet med sig. Saker började kännas lättare igen. Jag hade till och med stunder där jag kände en liten strimma av hopp. Glädje. Sen gick det fort. Två månader senare var jag tillbaka på jobbet för att arbetsträna. Tre veckor efter det var jag tillbaka på heltid. Sen kom nästa smäll. Jobbet. Kan och vill inte gå in på vad som hände, men bra va det inte. Till slut orkade jag inte mer och krävde att få byta avdelning. Jag va värd att få ha det bra ett tag nu! Det gick igenom. I maj var jag på min nya avdelning. Slutade även att äta mina medeciner. Jag ville klara mig på egen hand. Jag ville stå på mina egna ben igen. Så som jag alltid gjort. Läkarna va inte helt nöjda. Deras problem. Jag var, och är, medveten om riskerna för ett sk återfall, men jag var villig att ta den risken. Jag är glad att jag gjorde det!
Sommaren var slitsam. Mycket på jobbet och lite träning. Men den flöt på. Hösten kom. Oktober kom... Ett år sedan. Men det gick det också. Har så underbart fina kollegor och vänner som tar hand om mig! Ni är så fantastiska!
2012 är även året då jag efter nästan 7 år blev singel igen. Ett nödvändigt beslut. Livet är inte alltid enkelt. Jag valde själv detta och tro det eller ej men det känns bra! Tänker inte gå in så mycket mer på det, men kan säga att vi skiljdes som vänner och det var ett ganska enkelt och ett högst nödvändigt uppbrott för oss båda två.
2012 har såklart även inehållit många bra saker också! Jag har hittat en ny fokus med min träning. Jag hittade Jill, världens bästa PT! Världens finaste unge kom till världen. Jag har utvecklats otroligt mycket som människa. Jag har kämpat och vunnit. Jag har vågat tagit chansen. Jag har insett att ensam inte alltid är stark. Jag har börjat att sakta sakta montera ner min enorma mur som stått ivägen så länge. Jag har famlat i mörkret men har hittat så många händer som villigt hjälpt mig rätt. Ni anar inte hur mycket det värmer i själen. Hur lycklig jag blir i hjärtat. Jag har börjat att öppna mig. Små steg framåt, men det går iaf framåt! Vissa människor har tom fått komma riktigt nära, för att vara mig ;) Jag ångrar ingenting.
2012, jag kommer inte att sakna dig! Jag välkomnar inte 2013 men öppna armar direkt då jag känner att jag inte va färdig med 2012. Jag har alldeles för mycket kvar att ta hand om. Jag är inte redo för 2013! Men livet väntar inte. Nästa år kommer när det tycker att det är dags. Inte när jag säger till. Så jag kliver in i 2013 med full fart!
2013 är nu här. Har som sagt massor med saker där bollen redan hunnit rulla iväg. Om 30 dagar åker jag till Thailand för att lägga all fokus och energi på träningen. Hoppas på att komma hem som en mycket bättre fighter. En mycket bättre människa. Utveckling - Fysiskt och mentalt. Kommer sakna människorna i min närhet, vissa mer än andra. Men allt jag kan göra är att hålla tummarna att de finns kvar när jag kommer hem igen. 2013 är året då jag tar chansen. Chansen att vinna, chansen att bli bättre. Jag tänker slänga mig ut över stupet och se var jag hamnar. Jag tänker ta steget ut i osäkerheten och se var den leder mig. Det får gå som det går. Vill inte missa chansen att bygga något bra. Nya chansningar, nya utmaningar. Inom träningen, jobbet och i relationer till mina nära. Utmana mig.
2013 är även året då jag tänker satsa på att komma tillbaka till min tävlingsform. Tillbaka till den tävlingsmänniska jag gömt undan på så många plan. 2013 är fortfarande ett tomt blad. Och jag tänker vara med och skrjva något riktigt bra! Jag tänker skriva det JAG vill att det ska stå. Så nu mina älskade  vänner, mina fina underbara kollegor, nu gör vi tillsammans 2013 till ett historiskt år! Det är vi som bestämmer vad som ska stå. Tillsammans.
Hej då hemska 2012! Hej 2013!