Vägrar att ge upp!

Jag är fortfarande tokpepp inför min match. Men! I morse under clinchen så vred jag till knät på nåt mystiskt sätt och nåt hände i knät. Nåt som inte va bra. Har haltat omkring som ett jävla pucko och stressen över att inte kunna träna så nära matchen är enorm. Vilade från em-passet och fokuserade all energi på Camilla ist som ju gick sin match idag. Självklart så vann den lilla krigaren på KO i andra ronden!! Grymt jobbat!

Hade tänkt köra morgonpasset redan imorgon men knät är inte ok och kommer dessutom få minimalt med sömn. Fan också! Vägrar att ge upp. Jag ska matcha. Jag ska vinna. Men just nu vete tusan hur jag ska ta mig dit... Har typ bestämt mig för att inte träna imorgon bitti utan satsa på att bli bättre i knät tills em-passet. Hinner i så fall ändå med 7 pass innan matchen och jag får hålla tummarna att jag klarar mig på det! Knät känns redan avsevärt bättre än imorse även om det inte är bra ännu. För den som undrar så tror jag att jag just övertalat mig själv att vila från morgonpasset imorgon ;) Tack mig själv!

Nu ska jag nog sova lite, har världens spänningshuvudvärk som jag bara önskar kunde försvinna! Haha! Misär misär ;)

Det mitt hjärta och själ vill allra mest...

Har haft privatlektioner med Wang i stort sett varje dag förra veckan. Matchen närmar sig med stormsteg. Datumet har ändrats några gånger men nu är det helt spikat. Grejen va att Wang ville ha en match så fort som möjligt så att jag skulle hinna med två innan jag åker, men samtidigt så åker han bort några dagar och vill hemskt gärna vara med på min match. Till slut kom vi överens om det senare datumet (det skiljer bara fem dagar) så nu e det spikat ^^ Längtar så jäkla mycket! Är pepp som fan å så jäkla redo! Trots att tiden rent av flyger förbi så önskar jag att tiden kunde gå liiite fortare!

Jag är glad över att jag väntat med att matcha fram tills nu. Tidigare har jag haft så mycket tvivel på mig själv och inte riktigt kännt mig redo. Här har jag varit (och är fortfarande...) full av självförtroende och vill inget hellre än att få fightas! Det är så många pusselbitar som fallit på plats här nere. Jag har kunnat slappna av helt och bara kört. Jag har gång på gång bevisat för mig själv att ett bälte eller en titel inte behöver betyda någonting alls. Jag har fått sparrats mot tjejer som har världsmästartitlar, flera bälten och massa andra meriter och titlar. Jag har även ägt dem i sparringen. Jag känner att hela mitt hjärta och varenda del av min själ skriker efter att få kriga. Det finns inte ett spår av min vanliga tveksamhet och elaka självkritik. Enligt mig så har jag redan vunnit högsta pris redan. Bara hoppas på en bonus nu ;)

På ett sätt tycker jag det är lite tråkigt att jag inte har mina "vanliga" tränare här. Vill så gärna att de ska få se att det äntligen släppt. Jag är helt övertygad om att lite av den vanliga "hata-allt-jag-gör-känslan" kommer komma tillbaka förr eller senare, antagligen rätt snart efter jag kommit hem. Men en annan sak jag lärt mig här nere är en början till hur jag ska tänka och jobba för att bli av med den känslan utan yttre påverkningar. Vanligtvis så har jag ju Dick som talar mig tillrätta igen och sår små frön i själen som sedan gror och får mig tillbaka på banan igen. Här har jag fått klara mig utan honom. Krokig och förvirrande väg, men det gick ändå :) Jag har massor att jobba på mentalt, men jag tror iaf att jag hittat ett verktyg att arbeta med. I slutänden har det nog varit väldigt nyttigt för mig att behöva klara av det själv. Tvinga mig själv att hitta min egen väg.

För att gå till lite mindre filosofiska saker så hade vi en riktigt soft dag igår. Tog oss till Central Festival, ett stort shoppingcenter en bit härifrån. Köpte lite småsakert. En väska,  lite smycken och en liten present till bror. Passade även på att gå på bio. Beautiful creatures. Jäkligt mysig fantasyfilm. Hemvägen blev lite spännande dock. Det va enkelriktat runt hela området så vi kom ut på en annan väg och åkte runt hela alltet. Efter en kvart kom vi nämligen tillbaka till samma ställe! Wtf! Haha! Well, till slut kom vi ut på rätt väg och 15 min senare va vi hemma igen.

Ajuste! Ni som jag pratat med på Whatsapp el likn, min laddare har pajat så för tillfället har jag lite strul att kunna använda telefonen. Ska åka å se om jag kan hitta en senare idag men har väl inga större förhoppningar... Kan bli så att jag blir telefonlös snart. Aja, det visar sig! Bilder får ni klara er utan idag då de ligger på min telefon å jag vill spara på det lilla battetri jag har kvar. Hoppas nu bara att det inte är telefonen som strular!

Nu ska jag nog chilla lite! Camilla har privatlektion så måste vänta med frullen lite idag. C ya!

Att matcha eller att inte matcha...

Det finns några saker jag stör mig på ang träningen här nere.

1. Det finns bara ett sätt att fightas på. "Muay Thai way". Spelar ingen roll om det jag gör funkar eller inte, det är inte så man ska göra. Jag får inte köra spinning backfist, det ger ändå inga poäng. Jag får inte sparka höger-vänster-höger, det är inte så man gör. Jag får inte slå snabbt, så ska man inte göra. Jag får inte göra mer än en teknik i taget och GUD förbjude om jag sätter ihop höga och låga tekniker i samma kombination som DESSUTOM är mer en tre tekniker! THAT'S NOT MUAY THAI WAY!! Men förlåt så jävla mycket då...

2. Olika tränare har olika syn på hur tekniker skall utföras. Om jag ena dagen gör en tränare nöjd får jag skäll nästa dag av en annan tränare, trots att jag gör på exaaaakt samma sätt som dagen innan. De ska in å peta i detaljer så som just den tränaren vill att man ska göra. Samma sak med garden. Seriöst! Lär mig nåt nytt ist...

3. Många tränare har en tendens att bli kär i vissa tekniker, å då gör man bara dem. Inte de man är mindre bra på. Tex så är de galna i mina höger roundhouse, att mina höger raka är stenhårda och mina armbågar och knän. Får göra dem till ve och förbannelse. Å alla "trixtekniker" såklart. Supermanpunch är tydligen en favorit. Å snurrarmbågar. Men mina vänstersparkar suger rätt stenhårt och de blir inte direkt bättre av att jag typ aldrig får sparka dem.

Trots detta så gör jag det i sparringen ändå! Å jisses, det funkar! Att slå in en rak höger samtidigt som man trycker in en högerspark är GULD! Ingen här hinner med eller fattar vad som händer. Å förvirringen som uppstår när man sparkar tre snabba sparkar, höger-vänster-höger, är obetalbar! Jag har MITT sätt att fightas och jag vägrar tro på att det bara finns ett sätt att vinna. Om jag vill köra intensivt med massor med smattrande tekniker i följd, är inte det upp till mig då?! Jag sätter tre gånger så många tekniker jämfört med de jag sparras med, hur kan de då vara fel?!

Å vad leder då detta till? Jo, jag kör migg eget sätt, tar in allt nytt och anpassar det till min egen fightingstil. Jag gnäller lite när de ska hålla på å klaga på mina sparringknep. Jag har dock inte svårt att hitta sparringpartners eftersom många av de duktiga tjejerna här tycker det är roligt att köra med nån som inte kör klassisk muay thai rakt av. MEN! Jag får inte matcha. Så enkelt har det blivit. Om man inte gör som de säger och kör som de vill så blir det ingen match. Just nu funderar jag på nästa steg. Är det värt att lägga hela mitt sätt att fightas på hyllan bara för att få gå match här? Hur stor är den erfarenheten värd? Ska jag verkligen lära om mig och köra som de vill bara för sakens skull? Jag vete faan... Måste fundera på det ett tag till. Förslag någon?

Tillägg: Ok, ett litet förtydligande... Anledningen till att jag inte får matcha är att den tränaren jag kört mina privatlektioner med inte gillar mitt sätt att sparras. Det är inte så som han vill att jag ska sparras. Min fightingstil passar inte in på hur han vill att det ska gå till. Å idag efter att jag sparrades på min privatlektion så sa jag ifrån och det ledde till att han nu inte vill låta mig matcha. Jag anser att om jag vill göra fem tekniker i en följd så ska jag få göra det. Jag anser att om jag vill styra in min motståndare i ett hörn så ska jag få gör det. Men här får man inte säga ifrån. Här har eleven aldrig rätt. Det går inte att föra en dialog heller. Även om de fattar så vill de inte lyssna. Jag är elev, jag ska lyda. Det är så det funkar här. Jag har gjort det sen jag kom. Jag har ändrat mig beroende på vilken tränare jag kört med. Jag har tagit allt de kastat på mig. Men jag tycker inte att jag ska behöva ta hur mycket som helst. Muay Thai way or not.

Taggad som faaan!

Ja, som ni vet hade jag en riktig träningsdipp i fredags. Allt känndes skit. Hoppade över em-passet och bestämde mig för att ta ledigt på lördagen också. Hade tänkt åka till ett ställe där de dels tar hand om hundar och katter som lever på gatan. Man kan åka dit som volontär och socialicera djuren och vänja dem vid människor och bara ge dem massa kärlek. Dock så visade det sig att de inte tar emot volonärer på helgerna. Typiskt... Men efter en del om och men bestämde sig även Camilla för att ta en träningsfri lördag så vi åkte till poolen och fick tag i en typ "säng" där vi låg å solade i typ fem timmar. Så jävla awsome! Å så välbehövligt... Jag brände mig lite på armarna men inte så farligt.
Idag har vi shoppat tills vi stupade! Å trots att jag kom hem med massor med saker så hade jag spenderat typ 600 svenska kronor. Haha! Helt sjukt! Ätardag har vi också haft idag. Startade med en stor frulle med croassant, yoghurt, chokladmjölk och bananpannkaka dränkt i honung. Både Camilla å jag höll på att gå sönder! Haha! Till lunch åt vi glass. Feeeett värt! Efter det irrade vi mest runt på massa småvägar på min awsome moppe som tar oss överallt. Camilla gillar verkligemn inte att köra, så hon åker mest bak på min moppe.
Vid sju mötte vi upp lite folk från ett annat camp, Suwit, som ligger ca 10 min från oss. Är en kille från FC som är där å tränar å vi Fight Clubare måste ju hålla ihop ;) Så det blev sex hungriga själar som drog å käkade pizza. Fem av oss (deras tränare som också va med åkte hem för att sova) fortsatte till mitt å Camillas söndagstreat-ställe. Den obligatoriska söndagscrepen stod på schemat! Sjukt trevligt sällskap och jäkligt god mat. Summeringen av denna fag är nog följande:
Helt jävla awsome!
Å nu ligger vi utmattade i varsin säng och ska snart sova. Vansinnigt peppad att dra igång med träningen igen imorgon. Kroppen känns bra och hjärnan är fylld av själförtroende och vilja. Och viktigast av allt, både hjärtat och själen skriker efter att få träna igen. Hela jag hungrar efter mer. Mitt beslut om vilodag var det enda rätta beslutet. Ibland behöver man lite tid för eftertanke och reflektion. Man behöver en paus för att hitta tillbaka till passionen. Hitta humngern som driver en framåt. Å Jill, tack för att du föreslog en Muay thai-fri dag. Det gjorde verkligen susen! Å Dick, trots att du är många många mil härifrån så har du ändå hjälpt mig att komma på rätt bana igen. Nu e det bara att köra!Bilderna nedan är:1. Mina bästa vänner... Haha!2. En av umgarna på campet som va mitt fredagssällskap när jag va nere. Han hittade Angry Birds på min padda å spelade tills jag trodde han skulle bli en röd fågel själv! 3. Min å Camillad "poolsäng"4. Utsikten från poolsängen. Naaajs...5. Min frulledryck :)6. Ett av dagens fynd7 o 8 Mer shorts! Haha! Snart får det nog räcka...9. Fick en present ägaren i en butik. Så jäkla söt! Nyckelringen alltså...a!

Utveckling, framsteg och bakslag...

Har haft en riktigt tråkig morgon. Minst sagt. En sån där morgom man önskar man inte hade vaknat. Vaknade med en otrolig obehagskänsla i kroppen. Va allt annat än sugen på att träna. Snörade trots det på mig löparskorna och gav mig ut i morgonhettan. De senaste dagarna har det varit molnigt och rätt svalt på mornarna, men idag sken solen från en klarblå himmel. Ökade ändå både farten och längden på rundan. Inget känndes bra. Väl tillbaka kände jag ännu mindre för att träna. Borde ha fattat att det hade varit bättre att vila. Men man vill ju så gärna, även om det ibland sitter långt inne.

En sån här dag kan det bara gå åt två håll. Antingen så försvinner känslan å allt släpper, eller så känns allt så vansinnigt hemsk och tårarna kommer som ett brev på posten. Idag blev det den senare varianten... Efter streching och skuggboxning blev det direkt vidare till mitsar. Slagen satt jävligt bra. Hade bra styrka i dem och slog ut dem ordentligt. Sparkarna var... inte lika bra. Har märkt att de fullkomligt ÄLSKAR mina högersparkar och får sparka dem heeeela tiden, vilket har lett till två saker. För det första så har mina vänstersparkar blivit sämre (de som redan va dåliga liksom...) och för det andra så har jag fått vansinnigt ont i höger höft. Så idag kunde jag såklart inte sparka en enda bra spark. SÅKLAAART! Kände hur uppgivenheten och frustrationen sköljde över mig och när de fem ronderna va slut va jag helt nedslagen i skoskaften. Gick till min säck och försökte göra nåt vettigt. Men i andra ronden så fick det vara nog. Tog mitt pick å pack och gick in på rummet. Gick runt i rummet och försökte samla mig. Sen insåg jag att jag behöver inte göra det. All frustration och ilska kom ut på en gång. Grinade som en stucken gris och saknade min "vanliga" tränare. Såna här gånger är det alltid han som får mig att sansa mig. Alltid han som får mig att inse att världen inte kommer gå under och att jag inte är så dålig som jag känner mig dessa dagar. Han låter mig alltid gråta och få ur mig allt. Hans visa ord och hans lugna röst får mig alltid att må så mycket bättre. Dick, jag saknar dig massor just nu!!

Men idag finns han inte här för att tala mig till rätta. Idag blir jag tvungen att hitta dit själv. Till mitt inre lugn och min självsäkerhet. När jag stod i duschen så tänkte jag på hur tusan det ska gå till. Jag måste hitta mitt eget sätt. Måste hitta min egen väg dit. Måste lista ut hur jag tar mig tillbaka på egen hand.

Är redan klar för frukosten och väntar bara på att Camilla ska bli färdig. Planen är att åka till en pool som ligger i närheten för att slippa sanden men ändå komma åt solen. Kommer nog vara rätt låg idag och ägna en hel del tid åt att ta mig tillbaka och lista ut min väg dit.

Man utvecklas alltid på olika plan, i olika hastighet. Man vinner erfarenhet på de mest otippade områden när man inte har sitt vanligt stöd. Måste ge mig tid till eftertanke, tid för reflektion. Idag är jag inte en stark människa. Men det känns nödvändigt.

Massage, flätor och bilder

Mat och träning. Det är nästan det enda jag har på hjärnan just nu. Kliver upp 06.45 för att hinna med en kortare löptur innan passet börjar. Håller fortfarande på att vänja kroppen vid att träna i värmen så löpturerna är fortfarande rätt korta. Kommer kumna utöka längden nästa vecka. Efter det är det bara att börja hoppa hopprep, vilket inleder varje pass. Sen följer 2h träning medans värmen blir allt mer påtaglig. Jag svettas normalt inte så mycket, men här är jag dyngsur efter tio minuter. Haha! I slutet på varje morgonpass kan jag bara tänka på mat! Omeletten med ost som jag käkade häromdagen har jag cravings efter vid den tiden. Så det är bara att slänga sig i duschen å sen upp på min awsome moppe och åka å käka frulle!

Efter det så väntar ett par timmar rent chillande. Nu när vi varit så brända å fina har vi mest suttit på diverse cafeer och läst (det är ofta här som jag uppdaterar bloggen =P). Klockan fyra är det sedan dags för pass nummer två. Brukar vara myckeyt piggare då och ha mer energi. Humöret är bättre också. Har visst inte världens roligaste humör på mornarna här nere ^^ Efter ytterligare 2h träning är det bara att duscha och sen dra å käka middag! Sen e man så trött att man inte orkar göra så mycket mer. Slösurfa i sängen lite å sen soooova!

Jag älskar verkligen träningen här! Ska även ta lite privatlektioner i veckan också. Axeln är hel, ryggen mår bra å jag har skött mina rehabövningar. Har även börjat med senaste Jill-läxan, rumpan... Det går, framåt iaf ;)

Om jag ska gnälla på nåt så tycker jag att det lätt blir långtråkigt mellan passen. Har svårt att sitta still å läsa någon längre stund, även om jag verkligen försöker. Tror jag ska ta min lilla fina moppe och dra ut på lite upptäcksfärd nån dag ^^ Kanske åka upp till Big Bhudda som ligger inte alls långt härifrån. Jag blir lite rastlös som det är nu och har hela tiden en känsla i kroppen som jag inte blir av med. En känsla att jag missar det Thailand jag brukar ta mig för av. Men men. Antingen så ger det sig eller så kommer jag att hitta på nåt roligt snart ;)

Har även avverkat en massagetimme. Otroligt välbehövligt kan jag säga! Å när hon va färdig sp började hon kamma mitt hår å sen plötsligt va det fullt med massa tofsar. Undrade va tusan hon höll på med, haha! Hon flätade hela håret med massa flätor å fnittrade hela tiden. Kunde jag göra nåt annat än att skratta?! Så jäkla mysiga! Å, edans Camilla väntade på att jag skulle bli helt klar slank min massör ut å flätade hennes hår också. Haha! Fina blev vi ^^ Å allt för typ 65 sek... Nästan löjligt! Nu har jag dock vansinnigt ont i huvudet. Mina knutar fick sig rejäl omgång och även nacken. Å som vanligt genererar det i spänningshuvudvärk... Bummer... Men men, jag VET att det kommer bli bättre så fort hubudvärken lagt sig. Min kropp behöver få lite massage!

Aja, får se om huvudvärken släpper till em-passet. Om inte så hoppar jag över det. Klarar inte av att träna med den hör skiten... Får väl se helt enkelt :)

Veckan som gått, å ja, massa bilder ;)

Ja, herre gud... Veckan har innehållt det mesta av två världar. Den började med ångest, oro över flygningen, resfeber och panik för att sedan övergå i ett dygn av resande där både jag och Camilla fick kämpa för att hålla modet uppe. Till slut kom vi dock fram till vårat paradis! Har hunnit med en del träning, såklart, men även annat som hör Thailand till. Solat, badat, brännt oss, ätit massa mat, shoppat och chillat! Jag har tom börjat läsa på min bok ^^ Det är så lätt att hitta sitt inre lugn här. Det finns inga krav, inga måsten, ingen press. Det finns ingen som förväntar sig saker från en utan man är helt ny i en annan värld. Man börjar om. Det är ingen som vet något om en och man behöver inte upprätthålla någon som helst fasad. Man är bara sig själv... Å det är väl kanske ingen direkt hemlighet att jag lämnade Sverige i lite lätt kaos. Både i det inre och i det "yttre".

Jag har många gånger, både innan jag åkte och de få dagar jag varit här, funderat på om resan kom ytterst lägligt eller ytterst olägligt. Jag har fortfarande inte bestämt mig. Just nu låter jag det stanna som en stilla undran. För det första vill jag inte stressa upp mig över frågan, för det andra så kan jag ändå inte göra nåt åt saken och för det tredje så... Kanske inte hade nåt mer... Allt kommer att visa sig när jag kommer hem igen. Först då kommer det visa sig hur timingen var. Tills dess så får det som sagt ligga å gro någonstans i mitt bakhuvud.

Har även funderat över det här med saknad. Saknaden av hemmet, familjen, vännerna osv. Vet att Camilla haft det tufft på kvällarna, men för mig har det inte infunnit sig någon direkt saknad. Va ska jag sakna, egentligen? Senaste tiden har jag suttit ensam hemma om kvällarna. Jag har ingen att sakna direkt. Jag har inte så värst stor kantakt med min familj, förutom min bror. Å det är svårt att sakna något man vanligtvis inte har ;) Å bror, du e bäst, helt klart, men det är skönt att slippa dig ett tag ;)  Visst finns det någon jag saknar ibland, men vetskapen om att jag inte är saknad av den personen gör det hela mycket mer hanterbart, såklart. Jag saknar kanske mer någon att sakna och bli saknad av än någonting annat. Jag vet inte... Haha! Vilken utsvävning det blev! Va inte riktigt meningen kanske... Aja, det blir nog bra ^^

Har det iaf fantastiskt bra här! Har fått både ris och ros från tränarna här och de har redan börjat fråga om jag inte vill gå match. Rätt skön känsla ^^ Har skött min rehabträning helt ok. Har dissat deras fys och kört min egen, mest med tanke på axeln och att de gör massa massa armhävningar. Å det är INTE bra för min axel! Så har helt enkelt kört lite eget! Ska lägga upp en bättre plan för nästa vecka dock. De här två dagarma har jag mest glidit med och lärt mig just Sinbis upplägg. De är inte helt tydliga över vad man ska göra alla gånger så man har verkligen behövt lära sig upplägget. Å det fort. Lyckligtvis har det varit enkelt ;)

Å Jill hjärtat, vi har varit duktiga med stretchningen av diverse problemområden! Jag har stretchat rumpan och inte split. Camilla har stretchat vaderna också ;) Jag har även skött rehabträningen ok, som sagt. Inget att oroa dig över än så länge ;)

Idag är det ju söndag, vilket innebär vilodag, vilket innebär ätardag! Både jag å Camilla gick all in! Vi sov först aslänge och tog en toksen frulle på vårat nya favvoställe. Vitt bröd m tonfisk å mayo-röra. Sen åkte vi till Patong å shoppade en hel del. Eller, mer jag rättare sagt. Camilla spar sig till sista veckan då hon å Jessica drar till Bangkok. Åt en kolhydratspäckad lunch, druckit läsk och ätit donuts. Fortsatte med pizza till middag å avslutade med crepes med nutella inuti och chokladsås o vaniljglass uppepå! Helt jävla awsooome! Men nu e jag så vansinnigt sockermätt att jag inte vill se socker igen på ett tag. Jag å Camilla ligger på varsin säng och dör lite. Haha! Skönt att det är måndag imorgon med bra mat å träning :))

Har väl inte så mycket mer att säga tror jag. Vi har kört igång lungt och chillat rätt så jäkla mycket! Tycker jag varit duktig på att uppdatera och lägga ut bilder, men jag tror att det snart kommer lägga sig ;) Säger väl "sorry" redan nu. Haha! Aja, hittills har jag varit duktig på att ta kort så slänger upp dem här idag :)

Första träningsdagen

Ja, så va första träningsdagen avklarad. Vi va ute å sxprang en sväng iorse innan hettan kom. Va skönt att ta sig upp i tid och inte sova bort dagen. Sen va det dags för första Thaipasset. Det gick helt ok. Hade rätt mycket energi och njöt av all mitsträning! Kände mig också riktigt tillfreds med säckträningen. Jag måste bara lära mig att hoppa hopprep ordentligt också så kommer det gå bra, haha!

Efter förmiddagsträningen bar det av för lunch och stranden. Det blev några slöa timmar i solen varvat med lite badande. Kunde tom varva ner så pass mycket att jag kunde läsa lite ur min bok :)) Dock så brände vi oss en del. Jag klarade mig ganska ok, konstigtvore det väl annars med tanke på mitt frenetiska smörjande... Blev rätt röd på övre delen av ryggen men annars så klarade jag mig fint! Stackars Camilla däremot brände sig rejält på stora delar av kroppen. Halva ryggen och ovansidan på hennes händer är tom alldeles svullna :( Stackarn... Imorgon blir det iaf ingen sol för oss! Passade även på att shoppa lite linnen. Sweet...

Eftermiddagsträningen gick också bra. Kan dock irritera mig på att de gärna kör de tekniker man är starkast i oftare än de man är sämre i. Tex så är mina högersparkar helt ok, medans vänster inte är... Lika ok. Under mitsronderna sparkade jag med höger minst 40 ggr och med vänster två... Aja, får se till att öva på vänster på säcken ist. Idag körde jag dock mest backkicks och wheelkicks. Jag suger verkligen på dem men har ändå bestämt mig för att få ordning på dem en gång för alla! Så det blir till att köra dem en del på säck här nere! Fysen hoppade jag dock över och körde ist lite kettlebell med Camilla. Får inte glömma bort att underhålla träningen för axeln ^^

För övrigt så är ryggen helt ok! Har inte haft särkilt ont, lite bara efter eftermiddagens säckronder. Men jag tror rotationssparkarna är boven till det. Men det är helt under kontroll! Så skönt med värmen som hjälper till. Men nu blir det bingen! Tokmätt efter dagens middag. Kycklingspett med jordnötssås och grönsaker i ostronsås. Så. Jävla. Gott.