Abstinens!

Har inte tränat ordentligt på snart två veckor. Inte över huvud taget sen i torsdags =( Den dumma foten har förstört massor! Men ska hålla mig tills imorgon! Eller, kanske blir det en promenad idag i det fina vädret! Har dock sjuk abstinens! Har svårt att sitta still, det kliar i hela kroppen och humöret är inte direktpå topp alla gånger. Längtar sjuuukt mycket till måndag så jag kan få träna igen! Å på tisdag drar underbara FC igång igen! Fy vad jag längtar! Har dessutom satt upp ett nytt mål med David. Ska klara en chin-up! Ja, en! Till att börja med! Höjer taket sen ^^ Blir mycket armar och kondition nu ett tag framöver! Å boxningen såklart! Alltid boxning...

Fokus!

Det blev en stor del av dagen idag, fokus. Började dagen med att hoppa iväg till Fight Club för ett svettigt morgonpass. Å svettigt blev det! Det blev mycket jobb på säck, å jag har verkligen problem med det... Jag vet inte varför, men allt blir så himla mycket svårare! Försökte verkligen, men blir så sjukt förbannad och då går det ännu sämre. Efter det blev det lite tävlingar och jag insåg att jag hade en chans att rädda mitt ego genom att ge allt jag hade kvar och lite till. Inte nödvändigtvis för att vinna, utan för att kunna gå därifrån och känna att jag verkligen gjort ett bra pass och gjort allt jag kunnat. Snacka om att jag fick kämpa! Vi var fyra tjejer och en kille och ganska så snabbt så tog han och jag "ledningen". Jag blev sporrad som tusan och tyckte att INGEN ska kunna slå mig, varjen kille eller tjej! 10 varv skulle avklaras och det var inte så farligt de fem första, men sen blev det värre... Fick kämpa som en galning för att han inte skulle dra ifrån, fick tränga undan allt annat och bara koncentrera mig på att ta mig framåt, fort. Vi var sjukt jämna. "Målfoto" utbrast han när Gigi frågade vem som kom först. Jag tror att han var sekunden före...

När nästa tävling inleddes hade jag all fokus på rätt ställe. Han skulle inte få komma först! Så var vi iväg. Jag sprang som aldrig förr. Benen brände redan efter fjärde vändan. Trängde snabbt bort tanken på att sakta ner. Först, inget annat gäller. Jag var så sjukt trött i benen, jag kunde knappt andas, men vinna skulle jag, så enkelt var det. Jag hade ingen aning om hur han låg till. Hade all min fokus på vad jag själv gjorde, hur många vändor jag gjort. Sista vändan. Jag kollar och ser honom jämsides. Jag ger allt jag har kvar och spurtar in mot mål. Jag kommer millisekunden före honom! Jag slänger mig ner i en hög och tittar upp och inser, han hade en hel vönda kvar! Hade jag kunnat andas hade jag skrattat!

Nöjd åkte jag till skolan och kämpade mig igenom en tung dag. Mycket teori i ett inte alldeles för lätt ämne. Men jag kände mig pigg fram till sista timmen. TAck morgonpasset för det! Efter det var det bara att åka hem, packa nästa väska och möta upp bror på gymet. LAgom peppad (inte alls) körde vi på i en timme. För min egen del var insatsen ganska låg. Dålig motivation men vafan, det är ok ibland! David va inte heller superpeppad direkt, men han kom iaf och han behöver få in rutinen att ta sig iväg, så det räknas det också!

Nu blir det massa mys i soffan med Alex och kisse! Det är jag värd ^^

Ny plan och tankar på syskon

Kände att det var dags för en ny plan! Va ju ute å sprang för första gången i år för prick en vecka sen. Det gick super! Men, knät pajade och är fortfarande ansträngd i det. Fick lov att komma upp med en ny plan helt enkelt!

Analys
Problem: Ett knä som går sönder efter mina joggingturer samtidigt som min kondition är kass och måste förbättras.
Lösning: Promenader!

Sagt å gjort! Klockan alldeles för tidigt imorse begav jag mig ut i underställ och myskläder och med musik i öronen, ut på en promenad! Gick i rask takt i 40 min och se så bra det gick! Hade dock ett problem, skavsår... Ja, inte för att sånt stoppar mig, men det är nog så irriterande... Tidigt kom det också. Som tur är är jag ju bäst på att försvinna i mina egna tankar, och idag gick dem till mina syskon. Varför? Jo, jag var ute och fikade med en kär väl häromdagen som berättade att hon inte hade någon kontakt med sina syskon längre. Jag kom osökt att tänka på mina egna då och tanken kom nu åter tillbaka. Kan inte tänka mig ett liv utan mina syskon, de är alla underbara på sitt eget speciella sätt.

Ingela, storesystern som man ALLTID kan lita på! Hon är den som hållt reda på mig och alltid funnits där för mig. Hon är en människa som stöttar och hjälper sina vänner i alla lägen, utan snack. Hon skulle gå in i döden för de som är viktiga för henne, och det är jag så sjukt imponerad över!

Jonas, lilla Jonas... Människan man ALLTID kan ringa! Människan jag spenderat otroligt många timmar i telefonen med. Det spelar ingen roll att du bor så långt borta, du finns så nära ändå. Vi tjafsar om det mesta och lite till,men gud så roligt vi har det! Du har haft det jobbigt i livet, men är nu på rätt köl igen. Starkt jobbar bro!

David, lillebror galen. Moral 3000, ställer alltid upp, glömmer aldrig bort och får en alltid att skratta. Han har sina galna upptåg och slutar ALDRIG att förvåna mig! Du kämpar och sliter, men ditt humör är alltid på topp. Du är så galet lik pappa i sinnet så du anar inte... Lillebror, du är så sjukt störd i huvudet, å du vet att vi älskar det ^^

Ni kommer alltid att vara mina syskon och jag är ytterst tacksam och glad över det! Hur skulle mitt liv vara utan er och era galna upptåg?! Å vet ni? Snart är det sommar, å då ska vi ha så strålande underbart! Wacken, grillningar, husvagnssemester, umgås som aldrig förr och bara ha det så där strålande som bara vi kan ha ;)

*poff* så va jag hemma igen! Strålande! 40 min morgonpromenad var till ända och trots att jag är lite trött just nu så va det lätt värt det! Jag får helt enkelt börja lite försiktigt, som man ska göra =) Men nu måste jag nog packa. Skolan väntar med redovisning och självskydd, sen vidare till Fight Club och eventuellt lite kalas på kvällen =) Ha en strålande dag!