Sista sista... Å bilder ;)

Ja, vafan ska man säga. Sista dagen i Thailand. Imorgon stundar 18h resa för att ta mig hem till Svea rike igen. Det är med blandade känslor jag packar ihop mina saker. Jag vill inte åka hem men samtidigt saknar jag så mycket saker hemifrån. Grät en skvätt när jag lämnade Rawai igår. Dels för att jag kommet sakna Thailand, Sinbi, träningen och alla härliga människor jag lärt känna, men lika mycket av lättnad över att snart få åka hem igen. Två månader tär lika mycket som det ger.

Iaf så blev det ett sista besök på Bangla stadium igår. Jocke gick sin första Muay thai fight ever :) Det va en sjukt nervös människa som äntrade Bangla kan jag säga. Han fick möta en tjock thai som stod upp trots jockes 500 armbågar! Men efter fem ronder stod svennen som segrare! Wihoo!

Har inte mycket mer att förtälja tror jag. Ska chilla lite till och i em blir det till att strosa runt i Patong en sista gång. Klockan 04.00 imorgon bär det av mot flygplatsen. Tack alla fina människor jag träffat för att ni varit så jävla bra på alla sätt! Hörs när jag kommer hem igen :)

Bild 1 Fighterzonen
Bild 2 Handwrapping time
Bild 3 Capen e på
Bild 4 Sammanbiten kille strax innan
Bild 5 Pepptalk de Lux
Bild 6 Niklas coachar för fullt
Bild 7 Vinst!
Bild 8 Winners pose
Bild 9 Jocke har liiite ont. Bara lite...
Bild 10 Niklas pusslar ihop Jockes ben

Bara massa väntan kvar nu...

Ja, som ni vet är det matchdags igen imorgon. Vilket betyder vila idag. Vansinnigt tråkigt... HUR kul är det att veta att man redan tränat sitt sista pass på Sinbi och det roligaste jag har att göra just nu är att sitta och titta på medan de andra tränar?! I can tell you... It SUCKS! Aja...

Vet iaf fortfarande inte vem jag får möta imorgon. Det verkar som om det blir en utlänning iaf. Wang tycker att thaitjejerna är för dåliga. Jag har INGEN som helst aning om hur jag ska tolka det dock! Haha! Äh, det löser sig...

I övrigt så händer det inte så mycket just nu. Bara massa väntan. Tiden går stundtals vääääldigt långsamt och det känns olidligt långt tills att det är dags. Va å badade en sväng idag på dan, vilket var sjukt skönt! Men i övrigt så är det bara att bita ihop och vänta. Men jag ska nog vara rätt nöjd ändå. Har fortfarande inte blivit nervös även om jag blir lite rastlös av all väntan.

Det känns på ett sätt rätt skönt att snart lämna Sinbi dock. Jag känner mig väldigt klar här och hur än matchen går så känns den som ett bra avslut. På torsdag flyttar jag till Chalong och tänkte testa träningen på Suwit en vecka. Ska bli kul att få testa nåt annat ställe även om jag verkligen gillar Sinbi. Kommer ta det väldigt chill den veckan å sen sova ut på mitt fancy rum i Patong :) Efter det stundar som sagt hemresan och trots att jag inte riktigt vill åka hem till mitt kaos så känns det ändå helt ok. Det är nån liten filur långt inne i mig som vill hem å jag som längtar efter att få planera min vardag igen. Filuren längtar efter FC och stundande utmaningar/tävlingar på "hemmaplan". Jag är inte helt säker på om jag gillar den där filuren eller ej ännu ;)

Men men, nu blir det mer vila och imorgon blir det mer vila fram tills kvällningen ^^

Den ena bilden: Solnedgången från en viewpoint en bit härifrån. Sjukt nice!
Den andra bilden: När alla utom jag får träna...

Bilder pa monstret...

Har tagit mig till ett internetcafe idag for att fa upp lite bilder fran fighten. Tycker det va lite roligt att jag ser heeelt galen ut pa varenda bild! Haha! Det ar enfotograf fran campet som tagit biderna sa har manga manga bilder att skratta at! Tyvarr sa ar internet (och datorn...) samst sa att ha fatt gjort om allt tva ganger och nastan slitit sonder mitt har efter drygt en timme pa det har stallet sa gav jag upp. Ni far halla er till godo med dessa tre sma monsterbilder tills jag kommer hem igen :)

What's up with my face?!

Ja, min vanster ar ju nere vid golvet, men men...

Ignorera min wierda spark, kolla facet ;)

Igar va vi aterigen pa Bangla Stadium. Det var dags for Camillas andra och sista fight har i Thailand. Hon fick mota en thaitjej som tydligen hade gatt 13 matcher, jamfort med Camillas tre... Men hon krigade pa hela matchen igenom och det var jamt! Det kunde ha slutat hur som helst! Dock dominerade thaitjejen i clnchen de sista ronderna och fick in manga knan. Och eftersom de kor efter sk running score har nere sa forlorade Camilla. Men hon var anda nojd med sin insats och var tranare, Wang, var nojd och stolt, trots att han forlorade 3000 THB ;)

Ikvall blir det mer fighting! Sinbi anordnar en egen fighkvall pa Nai Harn beach inte langt haifran sa det blir en liten hejda grej for Camilla och Jessica som faktiskt lamnar Sinbi imorgon! Kanns sa konstigt! Sa efter det blir jag solo tills dagen efter min fight da jag sjalv sager tack och hej till Sinbi och drar heeeela vagen till Suwit. Det ligger hela 10 min fran Sinbi ;)

Som avslut vill jag bara papeka att om exakt tva veckor sa ar jag tillbaka i Svea! Jag vill inte riktigt aka hem far jag alskar att vara har, men samtidigt sa saknar jag nagot att kalla hem. Kommer dock helt klart utforska mojligheterna att stanna har en langre period om inte allt for lange! Men da blir det nat lagenhetsliknande med ett kok osv. Och inget "hem" att langta hem till i kalla hemska Svea ;)

Krigsskador ;)

Min fina lårkaka har långsamt skiftat färg. Just nu e det blå, gul å lite grön. Jepp, jag är uppenbarligen dålig på att blocka! Körde sparring idag på em å va väldigt noga med att blocka kan jag säga! Skönt att man lär sig nåt, även om det blev den "hårda" vägen, haha! Aja, sparringen gick iaf jäkligt bra å mits-passet gick också bra! Hade mycket styrka i mina tekniker å min tränare såg mer än nöjd ut :)

Kom nyss tillbaka från middagen också. Det va tänkt att vi skulle ha ätit på kust det här stället redan i torsdags, men jag var ju som bekant tvärsjuk så det fick vänta! Tills idag. Smällde i mig en duktigt stor portion med kycklinggyros med pommes till å nu e jag vansinnigt mätt! Passade även på att reka lite boende till nästa vecka när jag måste flytta från Sinbi. Har bestämt mig för att testa att träna på ett annat gym sista veckan. Ska bli skönt med lite miljöombyte faktiskt.

Har även fotat min "krigsskada" som Jessica så fint kallar det. Alltså min blånande lårkaka från matchen... Shame om me! Men men, bjuder på den ^^

Har inte så mycket mer att säga tror jag. Livet rullar på å har bara två veckor kvar :( Men det är ju en del inplanerat dock. På fredag går Camilla sin match, på lördag har Sinbi en egen "Fightnight" å på söndag åker Camilla och Jessica. Å på onsdag nästa vecka är det dags för min match å dagen efter så måste jag flytta. Sen en vecka på nya stället och den 27/3 åker jag till Patong för att bo där i två nätter för att sen faktiskt åka hem...

Bild "Krigsskadorna" (för en gångs skull ser det faktiskt värre ut i verkligheten än på bilden...)

Magsjuka och ny fokus

Ja, den här jäkla magen ger sig inte... Har haft ont i snart en vecka även om det har varit ett dygn jag helst förtränger... Har ätit min första "riktiga" måltid nu på kvällen sen i onsdags. Får periodvis tillbaka magsmärtorna men har kommit på när de kommer och hur jag ska bli av med dem relativt snabbt. Har dock inte tränat nåt för att låta kroppen läka. Men på måndag tänker jag dra igång igen! Magsmärtor eller inte! Håller tummarna att alla de mediciner jag stoppar i mig just nu kommer göra skillnad.

Har riktat om fokusen fullständigt just nu. Att bli frisk är allt som finns i mitt huvud. Känner faktiskt ingen stress över all missad träning. Det är som min bästa Jill säger, antingen så kan jag min sak eller så kan jag det inte. De få passen jag missat kommer inte att ändra mycket. Ny match är redan inbokad till den 20/3 så på måndag blir det till att lägga om fokusen igen! Men innan dess vill jag iaf ge kroppen en liten chans att orka med tempot! Dessutom så hinner min lårkaka läka lite också ;)

Har fortfarande inte kunnat avnjuta min segermiddag men hoppas på att kunna göra det snart! Bara namnet på restaurangen gör att min mage protesterar just nu. Att äta på Fattys är inget man gör hur som helst med en trasig mage ;) men snart så!

I övrigt så har jag fullt upp med att planera mina övriga aktiviteter som skall genomföras under 2013. Utöver thaiboxningen så ska Tjejvättern, Vansbrosimmet och Tjejmilen avklarad! En hel del förberedelser och träning som måste klämmas in i mitt annars så hektiska schema! Det är tur att man älskar det man pysslar med ;) Har även bestämt mig att genomföra Fjällräven Classic 2014 samt såklart Tjejvasan om ett år! Haha! Har faktiskt ingen som helst aning om hur jag ska få in all träning eftersom de olika "grenarna" kräver så olika träningsformer men det löser sig alltid. När jag kommer hem så är det bara att rikta om fokusen och köra på! Först i kön ligger dock en thaiboxningsgala i Skövde som jag anmält mig till. Som sagt, full fart ;) Men jag har ju några dagar på mig innan jobbet drar igång å jag går dessutom ner till natten å jobbar fram till slutet av sommaren, så kommer ha MAAAASSA tid att planera där! Ska se till att strukturera upp alla gympass ordentligt också samt att försöka kombinera tex cykling med Konditionsträning om det är möjligt för att kunna få ihop träningstiderna. Får efterforska lite på nätet när jag kommer hem!

Åh! Jag har en sån gedigen "to-do-list" att ta itu med när jag kommer hem! Haha! Aja, nog med svamlandet nu. Snart dags att sova! Hade massa magkramper inatt så sov bara tre timmar, måste ta igen det nu! Imorgon kommer Jessica hit också så det blir nog en riktigt rolig och händelserik dag ^^

Bilden är från matchen, innan kriget drog igång ;)

Det blev en jävla resa!

Ja, vafan ska man säga. Dagen innan matchen så fick jag nån släng av matförgiftning eller något liknande. I måndags va vi nämligen på en liten inhemsk marknad där vi hittade Phad Thai som vi köpte och smällde i oss. När jag stod där och åt för fullt tänkte jag verkligen tanken "det här kommer jag bli sjuk av". Mycket riktigt. Gick med magsmärtor och illamående hela tisdagen. Tvingade i mig både frukost och lunch men vid middagen tog det stopp. Hade sprungit på toa hur många gånger som helst redan och även hunnit med att kräkas lite. Så fort jag stoppade pastan i munnen så kände jag kväljningarna. Försökte verkligen pressa i mig men det gick verkligen inte. Jag fick i mig ungefär en halv tugga... Väl hemma igen så låg jag på sängen å mådde piss. Allt började kännas jobbigt. Paniken steg. Tänk om jag inte kan gå min match?! Magen värkte och illamåendet var fruktansvärt. Min uppsvullna spottkörtel värkte och halva käken pulserade av smärta. Knölen på halsen/nacken gjorde ont. Jag började längta hem. Efter lite drygt en månad så fick även jag hemlängtan. And I got it baaaad! Kunde inte hålla tillbaka tårarna längre. Nu ville jag bara hem. Hem till min egen lägenhet. Hade kunnat offra min högra hand för att få vara hemma, nerbäddad i soffan under mitt fluffiga duntäcke. Jag tänkte på allt det jag åkte ifrån. Allt kaos som väntar mig när jag kommer hem. Jag va redo att ta tag i det nu. Men här låg jag alltså. På en stenhård säng i Thailand. För stunden så hatade jag Thailand... Jag längtade efter att få krama om min pappa. Längtade efter min mamma. Min bror. Längtade efter allt som fanns hemma.

När jag är sjuk eller mår dåligt så förstärks alla negativa känslor. Att dessutom ha gått runt och stängt in dem i över en månad gjorde ju inte saken bättre. Ett par timmar senare kändes det dock bättre och det enda jag kände av var en molande "gråthuvudvärk". Inte så konstigt, jag hade "fulgråtit" hur länge som helst! Gjorde iordning lite vätskeersättning, slog på tv'n och la mig i sängen igen. Matchen. Imorgon. Fuck. Jag ville inte ställa in, för allt i världen! Men jag ville heller inte gå upp i ringen sjuk och svag. Bestämde mig för att sova på saken och se hur det kändes i kroppen dagen efter. Jag hade fortfarande inte blivit nervös ;)

Dagen D. Jag vaknade med ett leende på läpparna. Hade sovit bra å kände att jag hade kontroll över mig själv igen. Fortfarande lite ont i magen men inget som jag kände kunde stoppa mig. Om jag bara åt långsamt, försiktigt och smart så skulle det gå bra! Åt frukost på vanliga stället. Sakta sakta fick jag i mig mina ägg. Magsmärtorna kom och gick under större delen av dagen. Ena sekunden kunde jag inte förstå hur jag ens haft funderingar på att ställa in. I nästa sekund krampade magen och jag ville blåsa av alltihop på studs. Sen vidare för att få krigarflätorna på plats! När jag satt där i frisörstolen med en svärande Thai som försökte få ordning på mitt minst sagt bångstyriga hår, bestämde jag mig en gång för alla. Matchen skulle bli av. Om smärtorna kommer under matchen så är det bara att bita ihop och avvakta tills det värsta lagt sig. Från och med andra flätan så fanns inget annat. Punkt.

Dagen flöt på och till slut var det dags att bege sig mot stadion. Magen krampade fortfarande stundtals men inget kunde stoppa mig nu. Väl framme får vi reda på att jag inte alls skulle möta en Thaitjej som det var sagt från början, utan en tjej från Australien (australien/brazil). Nu blev jag nervös! Thaitjejerna ät i regel rätt jäkla kassa å det va det jag hade ställt in mig på. Men men, det va bara att köra. När vi satt där å väntade kom hon till slut. Hon gick direkt fram till mig och hälsade och vi skakade hand med stora leenden. Jag kände nervositeten lägga sig. Vi vägde typ lika mycket men hon hade inte mycket muskler på kroppen. Inte för att jag har mycket muskler, men bra mycket mer än henne! Fick reda på att detta va hennes andra fight. Vår fotograf berättade även att han sett hennes förra fight för ca 3 mån sen. Han sa att hon va rätt kass å tappade garden hela tiden. Mitt självförtroende kom tillbaka och jag kände mig helt lugn. Jag behöver i värsta fall bara försvara mig å få in EN bra rak höger så e det klart. Tejpad, lindad och insmord i gegga och linement stod jag sen redo. Så. Jävla. Redo.

Första ronden blev rätt trevande. Hon va rätt avvaktande och jag chillade med. Vi utväxlade några slagserier och hon fick in en riktigt bra träff. Såg stjärnor och det enda jag kunde tänka va "Jag tänker INTE åka i mattan!" Så i mitt halvmörker vevade jag på för backa hade jag glömt hur man gör! Haha! Satte en riktigt fin höger å hon åkte i mattan. Dock så reste hon sig upp igen. Efter första ronden tyckte jag att vi låg rätt lika. Hon sparkade mycket å jag avvaktade för mycket. Min coach sa åt mig att göra massa kombinationer men att jag hade gjort en riktigt bra första rond. Jag höll, såklart, inte med. Jag sa att jag förstod men hade redan listat ut min gameplan. Hade noterat att hennes guard verkligen va sämst så fort hon gjorde en teknik å jag vet att jag har grymma raka slag. Så jag väntade. Sparkade lite, blockade på rätt bra men satsade allt på mina raka slag. Å vilken utdelning jag fick! I slutet av andra ronden vände hon bort huvudet så fort jag började slå. Fick in henne i ett hörn å matade på. Domaren bröt och jag fick ställa mig i vit ringarna. Nu va jag SÅ pepp! Hon skulle dö ;) När domaren visar att vi ska fortsätta springer jag tillbaka till mitten av ringen. Jag ser hur hon vädjande tittar bort till sina coacher och vill bryta matchen. Det vill inte dom. Klockan ljöd efter ytterligare några fina slag från min sida. Hon räddades av klockan. Men jag va på g.

Wang sa åt mig att köra jabb-jabb-front å sen knä. Jag säger ok. Hör Camilla skrika "Gå in i clinch!!" Just fan! Den glömde jag! Klockan ringer å jag studsar upp. Motar in henne i hörnen och rusar in i clinch (så inte snyggt, men det funkade...) å sätter några knän. Får även till en armbåge så att hon får ett duktigt märke i ansiktet. Hehe... I sista clinchen så hade jag fattat grejen å hade tryckt iväg hennes huvud och laddade en riktigt fin armbåge. Dock så såg jag plötsligt domarens arm komma flygandes och stoppar den. WTF?! Hade stört mig på domaren ett par gånger under matchen då jag tycker att han "räddade" henne lite väl många gånger. Nu i efterhand inser jag att han måste ha sett min armbåge vara på väg och valde att bryta då jag var för överlägsen. Han måste även ha sett det under matchen och det va antagligen därför han bröt mina slagserier.

Jag vet inte om det va hon som gav upp eller om domaren bröt matchen, men plötsligt så stod jag som vinnare! Jag blev så sjukt glad å publiken vrålade! Samma publik som under "introt" vrålat hejaramsor åt henne för att hon va från Australien. Det är många från Aussie här ;) Jag tackade för mig och flög ut ur ringen. Kunde inte fatta att det va sant!

Det va så sjukt många människor på stadion som grattade mig efteråt. Människor jag aldrig någonsin sett förr. Visste att jag hade gjort en bra match och njöt av komplimangerna. Jag va SÅ värd dem! Min tränare va så glad och nöjd och sa hela tiden "Wang happy!" Hans engelska är inte så bra ;) Ellen också happy ;) Efter matchen när jag stod och fick alla lindor och tejpbitar borttagna så kom den andra tjejens tränare fram å skrek på Wang. Vår fotograf säger att hennes tränare inte tror på att det här va min första fight utan att Wang har ljugit. Jag blev sjukt nöjd ;)

Har kollat på matchen ett par gånger nu å tycker att jag gjorde en bra insats! Jag va lugn och ägde. Jag har såklart hittat tonvis med saker som jag måste förbättra men man måste ju börja någonstans :) Blir till att vila i några dagar innan det är dags att träna ännu hårdare så att jag kan fightas ännu bättre på nästa match! Har ju som bekant paj på magen å den behöver bli hel igen först!

Slänger med lite bilder med Camilla har de flest på sin kamera så ni får nöja er med det jag har ;)

Bild 1: En asglad Ellen efter vinsten :))
Bild 2: En vansinnigt stor poster ned mitt face på utanför Bangla Stadium. Det är tjejen längst till höger på bilden som jag mötte
Bild 3: Hemma innan fighten med nya frippan

Min mentala status så här tre dagar innan match.

Lugn. Fullkomligt lugn. Vilket är ovanligt för att vara mig. Men jag känner ingen som helst stress. Ingen nervositet. Har lyckats rikta om min energi till mig själv. Hittat fokus. Känns så jäkla skönt! Just nu är min största oro hur jag ska få tjejerna på salongen att fatta hur jag vill ha mina flätor. Är så full av självförtroende att det nästan är äckligt. Vilket också är ovanligt när det kommer till mig. Ett tag var jag lite orolig att jag har fyllt mig med lite väl mycket självförtroende. Var rädd att en eventuell förlust skulle sänka mig fullständigt. Men efter att ha känt efter en del så känns det bra igen. Jag insåg att jag inte kände någon press att vinna och således infann sig ingen panik över att jag faktiskt kan förlora. Om jag bara går in i ringen och gör mitt bästa så kommer jag kuna gå nöjd därifrån. Vinst eller ej. Missuppfatta mig inte nu bara. Jag går in i ringen för att vinna. Att få visa att jag kan. Att få bevisa för mig själv att jag klarar av det.

Jag funderade länge på om jag skulle hålla på datumet till matchen tills den var avklarad. Av många olika anledningar. En sak som jag av nån konstig anledning kännt mig "rädd" för var faktiskt avsaknandet av stöd. Min familj är inte alls intresserade av Thaiboxning och de tycker väl knappast att det är en av mina smartaste ideer att förutom att träna det dessutom börja matcha. Å vem annars skulle jag få stöd av? Några visste jag skulle stödja mig å de hade jag redan berättat datumet för. Hade även planer på att maila min fina coach, Dick, innan det var dags att gå upp i ringen. Vet inte varför riktigt, men jag ville att han skulle veta. Men igår bestämde jag mig för att det egentligen inte spelade så stor roll vilket stöd jag har eller inte har. Jag kände att jag var så pass säker i mig själv att jag brydde mig föga om stödet utifrån. Jag fick dock en chock av att se alla som lämnade så fina komentarer och på olika sätt visade sitt stöd! Jag blev faktiskt väldigt rörd. Vilket leder mig till en annan stor orsak till att jag först tänkte hålla på datumet. Tänk om jag förlorar! Att göra folk besvikna över att jag inte vunnit. Men efter att ha tänkt efter lite så insåg jag två saker. För det första så gör jag det här för min skull. Den enda jag bryr mig om egentligen är mig själv. Hur JAG kommer att må och känna efteråt. För det andra så såg jag vilket stöd de fighters som faktiskt förlorade sina matcher på hemmaplan igår fick. De gjorde bra matcher och kämpade och förtjänade därför positiv uppmuntran, vilket de också fick! Å till sist så kände jag att va fan, det är ju inte många på klubben som vet vem jag är å de som inte kan nåt om Thaiboxning kommer vara stolta över mig bara för att jag går upp i ringen! Så till slut slängde jag som sagt upp en bild på en av affischerna där jag är med på. Svettig efter nästan två timmars träning och med ett lungt leende på läpparna.

Som jag misstänkte är det till största delen personer utanför thaiboxningsvärlden som visat sitt enorma stöd. Några från klubben har även "lyckönskat" mig och jag är ytterst tacksam och som sagt rörd över hur många det är som hört av sig eller på annat sätt visat att de "hejar". För er som inte känner mig lika väl som andra är det en stor sak för mig att plötsligt se så många namn på människor som tror på mig. För bara några år sen hade jag aldrig vågat lägga ut datumet. Jag var så säker på att ingen visste vem jag var och att jag inte betydde något och mina prestationer inte var något värda. Jag är så glad att ni hela tiden visar mig hur fel jag haft! Jag ör så otroligt tacksam över alla fina människor som finns runt omkring mig! Jag är helt säker på att jag kan slå mig uppåt utan något större stöd. Jag är helt säker på att jag kan bli bäst utan uppmuntran från ett gäng människor. Men visst fan är det lättare och mycket roligare när man märker att man har massor med stöd och får mängder med uppmuntran!

TACK FINA NI!!

Träningsmässigt har jag tagit det lungt med fysen senaste dagarna. Vill intre dra på mig nån jävlig träningsvärk. Har sista träningsdagen imorgon, sen e det bara att vänta! Räknar med att min sjukliga nervositet kommer infinna sig på tisdag kväll och hålla i sig tills att matchen är klar. Körde ett kortare pass idag bara för att hålla igång kroppen lite. Har haft söndag matmässigt men hållit tillbaka lite jämfört med hur våra söndagar brukar se ut, matfrossa de Lux! Haha! Blir alltid låg olch orkeslös dagen efter en sådan "sockerorgie" och vill inte ha det imorgon när det är sista träningdagen. På torsdag däremot ;)

Ajuste! En snabb sista sak. Va å shoppade idag på ett asstort shoppingcenter. Vågade mig på att testa lite jeans. När jag stod där med ett par av jeansen på, som faktiskt passade, så utropar jag plötsligt "Asså shit va smala mina ben har blivit! Å min rumpa är typ hälften så stor!" Haha! Camilla lyfte lite fövånat på ögonbrynen och log. "Eh, men ja!" Hon har rätt. HUR har jag kunnat missa det?! Haha! Har ju märkt att de blivit mindre, men inte SÅ mycket mindre! Men men, nu måste jag nog smälta min bananpannkaka jag just smällt i mig! Eller, en halv faktiskt...