Vad är det som pågår här egentligen?!

Helt galet... Tror det är tredje eller fjärde passet i rad som jag går ut från boxningen och är fullständigt tillfreds med mig själv. Vet inte vad jag ändrat som fungerar, men nåt är det iaf. Och det funkar! Teknikerna är inte helt strålande, men för en gångs skull känns det som om det iaf blir bättre! Jag fastnar inte som jag brukar och det mesta flyter liksom på. Helt fantastiskt! Nu e det bara att försöka behålla känslan så jag har nåt att sträva mot om/när det går utför igen...

Men just nu är det bra, å jag har tänkt att stanna där ett tag till! Måndag imorgon och slut på den underbara ledigheten. En heeel vecka ska avverkas på jobbet med bara en ledig dag, sen blir det en hel veckas semester!

Idag är jag STOLT!

Jepp! Idag är jag stolt över mig själv! För det första klarade jag av första dagen på jobbet riktigt bra och för det andra så lyckades jag köra ett HEEELT boxningspass UTAN negativa tankar! Dra mig baklänges va glad jag va efteråt! Dagens försök bestod i att hela tiden byta fokus så fort irritationen kom. Först fokuserade jag bara på hur mina armar/axlar gick i de raka slagen men så fort jag kände lite frustration bytte jag fokusen till hur min häl gick. Sen vidare till hur min gard var mellan slagen osv. Teknikerna blev kanske inte det bästa, men det gjorde inget, för vet ni, jag tänkte POSITIVT! "Om jag lär mig att vrida på foten så kommer höften att följa med" Lyckades med det konsstycket i en hel timme! För er som inte insett det så är detta rätt så jävla ovanligt för att vara mig ;) Jag är, på riktigt, sjukt stolt över mig själv och kunde knappt bärga mig tills jag kom hem och fick berätta det för Alex. Det va lämge sen jag va så lyrisk, glad och, återigen, STOLT efter ett träningspass! Allt handlar inte alltid om teknik och fysisk. Den mentala biten är minst lika viktig och jag tror verkligen att jag måste ändra min syn på min träning radikalt för att kunna trampa framåt igen. Kanske har fel, men jag tror jag behöver det ^^

Jag måste prova det här ett par gånger till och se om det fungerar i svårare och mer utmanande och pressande situationer. Jag hoppas det. Dessutom tror jag att det kan hålla mig lugn och mer sansad.

För er som missat det så avslutar jag denna dag med flaggan i topp! Peppad till tuden för fler träningspass i samma anda! Å så fick jag träna till min egen musik å DET är aldrig fel ^^ Imorgon blir det till att jobba vidare på konditionen till frukost och spana in gymet på jobbet (dock hinner jag inte träna) till lunch och lite boxning till middag! Jepp, nu e det bara att köra på ;)

Svettigt!

Beslutade mig för att hoppa över gymet imorse och ta en joggingtur istället. Var faktiskt riktigt sugen på att komma ut i spåret igen, speciellt efter att min kondition förvärrats drastiskt på senaste. Tänkte jag skulle passa på att mitt nya craft-ställ och pulsklockan jag fick. Så, glad i hågen begav jag mig ut i solen! Följde nästan löpschemat, sprang lite längre än vad man skulle per omgång, men vafan, lite måste man ju få ta i ibland ;) Va riktigt skönt väder ute, men så fort man kom ut i solen bblev det rätt varmt å svetten började rinna rätt fort... Försökte hålla mig rätt mycket i skogen då jag inte hade druckit särskilt mycket innan jag gav mig ut, hade ju just vaknat...
Hankade mig runt hela den planerade sträckan nästan helt enligt planen utan några större problem. Visst, konditionen är inte den bästa, men det gick och den kommer bli bättre =) 40 min senare var jag hemma och pustade ut. Va ju inget jättejobbigt träningspass direkt, men välbehövt =)

Nu måste jag slänga mig i duschen dock! Kursavslutning idag *wiiie* Blir ingen boxning pga det men intar gymet imorgon ^^

Våga vägra negativitet!

Ny dag, nytt försök. Idag försökte jag, återigen, att försöka ta bort den negativa inställningen som normalt infaller efter ca fem minuter på ett boxningspass. Det började ganska uselt. Skuggboxning som uppvärmning är inte direkt min favorit. Men när det väl var över tog jag mig i kragen och försökte byta inställning, helt. Funkade sådär, men vafan, den blev ju bättre så jag ser det som ett framsteg! På söndag tänkte jag försöka gå in med absolut noll krav på mig och försöka upprätthålla det undet HELA passet! Det ska vara mitt enda mål för det passet... Nya pass, nya idéer! Yes yes ^^

Gör min läxa...

Å nu menar jag inte i skolan den här gången. Nej, utan nu menar jag i boxningen. Hade ett emotionellt jobbigt pass på boxningen sist. Men som vanligt är jag alldeles för tjurig för att ge upp för det. Mental härdsmälta, ja. Ge upp? Jag vägrar... Dick hade en lång utläggning om fightinstil och rekomenderade mig att titta på matcher för att hitta mig egen stil, plocka det jag tyckte var bra från andra fighters och gör det till min egen stil. Tog det, som vanligt, på största allvar och senare samma dag satt jag hemma och kollade på olika matcher på youtube. fortsatte lite sporadiskt hela helgen och i skrivande stund har jag suttit och kollat på boxning på eurosport. Vet inte om jag blivit så mycket klokare av det, men det är iaf en början =) Har funderat mycket på hur jag ska få upp mitt självförtroende men inte kommit fram till så mycket, tyvärr. Jag hör vad folk säger, men jag har svårt för att köpa budskapet. Det som irriterar mig mest är nog att jag VEEET att jag antagligen är bättre än vad jag tror och jag VEEET att det inte är rättvist att bli förbannad på mig själv när jag inte klarar av allt på en gång. Jag vet det, men den olidliga oändliga frustrationen kommer som en stor fet smäll nästan alltid på en gång ändå. Men en sak är jag ganska säker på. Att jag ändå nogonstans innerst inne insett mitt, för närvarande, största problem är en jäkligt bra start. Jag vet iaf vad jag behöver ta itu med och jobba med. Jag vet bara inte hur, ännu. Jag tror att det är bra att vara självkritisk ibland, men att konstant se ner på sig själv kan omöjligt vara en sund vana. Om jag  bara kommer på vart i trasslet jag ska börja dra så blir det nog lättare att fortsätta lösa upp trasslet. Do you get it? Inte? Det är ok, så länge jag gör det så är det nog ;)

Hade planer på att hoppa ner till klubben idag, men nåt hände som fick mig att åka direkt hem efter skolan. Under sista lektionen observerade några av mina klasskamrater en, hör och häpna, en sköldpadda utanför fonstret. Den krälade planlöst omkring i gräset utan någon ägare i sikte. nästan en timme senare tog lektionen slut och vi hade en plan för att rädda den lilla krabaten. Han befann sig nämligen på en innergård dit man bara kommer med kort, så jag beslöt mig att klämma mig ut genom ett vädringsfönster. Hanna sprang och letade rätt på en kartong och några minuter senare krälade en lätt missnöjd Jöns (jepp, han heter numera Jöns!) omkring i lådan. Bestämde mig för att han skulle få följa med mig hem och uteslöt därmed Figh Club från resterande av dagens planer. Ledsen FC, men att rädda liv går före ;) Kommer imorgon ist! Hoppade av redan i Handen och gick upp till djuraffären och visade upp Jöns för att få information om honom och hur han ska skötas. Sen kom mamma å pappa och mötte upp mig och de blev inte ett dugg förvånade. Haha! Nej, att jag kommer släpandes på ett övergivet/skadat sjur är inte helt ovanligt. Men nån måste ju göra det =) Ringde polisen också men hoppas faktiskt på att ingen ringer och frågar efter honom. För om ingen gör det inom 2v så har jag rätt att lägga anspråk på honom, å jag skulle hemskt gärna vilja behålla honom! Lovade att komma in med honom inom 2v, så får vi se vad som händer...

Well, fick kanske inte så mycket sagt idag egentligen. Det är så mycket som snurrar runt i mitt huvud ibland så det är svårt att få någon ordning på det. Kort å gott, kämpa vidare =) Bara tre dagar kvar på utbildningen nu, sen blir det tillbaka in i min trygga tillvaro i form av arbete. Så skönt att åka till någonstans MED självfötroende och ödmjukhet istället för rädsla att misslyckas... Men nu är jag trött! Sova lite och ta nya tag tills imorgon! Syns imorgon FC! Å Dick, tack =)

Löjligt...

Hur kan det vara så förbannat svårt att sparka en spark?! På riktigt? Ok, första gången är inte allt helt enkelt, men hundrade gången borde man ha lärt sig! Säger inte att den behöver vara 100% bra, men ärligt talat, har jag inte lärt mig NÅT det senaste året? Uppenbarligen inte... Löjligt.

Uppslutningen på boxningen va inte världens bästa idag. Rättare sagt så var det jag och Elias. Självklart så var Dick och Gigi där med alla hundar också =) Vi fick börja med skuggboxning. Jag har väldigt svårt för det. Avskyr att se mig själv i den gigantiska spegeln. Blir mest att man stirrar på nåt annat som också syns i spegeln. Tycker det är så jvla irriterande att man kan vara så säker på sin kompetens på ett område och bli så otroligt osäker i ett annat. T.ex. så harjag alltid varit otroligt säker i min yrkesroll och vet att jag alltid gjort ett bra jobb. Men när det kommer till träningen så blir jag helt låst och kan banne mig ingenting. Hur länge hade jag tänkt hålla på så? Blir så less på att jag hela tiden dunkar ner min själv i backen...

Lämnade träningen med en otrolig nedstämdhet och lommade surt iväg till tåget. Längtar massor massor efter Alex och funderade på hur kvällen skulle spenderas. Ringde pappa och blev inte lyckligare när han berättade att han just rullat ut han och Pelles cyklar för att påbörja resan till Örebro. Strålande. Men den kom jag hem och såg en lapp från pappa på köksbordet. Stod bara vart han hade parkerat bilen, men jag log omedvetet ändå. Stolpade trött och sur in i vardagsrummet med bultande fot och kroppen skrek av utmattning. Och vad får jag se? Ingela hade lämnat massa Asterixfilmer på bordet och jag kände hur humöret började svänga igen.

Slängde snabbt om kvällens planer och planerar att fixa till humöret i soffan framför Asterix! Nu fattas bara Awlleks! Men det är snaaart lördag =)

Komenmentarer:

They call me what? säger:

Övning ger färdighet, låter tjatigt men är tyvärr sant. Att klaga på sig själv när man själv tycker att man misslyckas i det mesta av träningen är ungefär som att jämföra med ett dåligt självförtroende i allmänhet.

Sluta tänka att du "suger" och börja istället att tänka att du är ett projekt i skapande form mot något bättre, tar tid och kommer att kosta blod men det gäller i det mesta här i livet.

Ändra din attityd jämtemot dig själv och du kommer att märka en skilland, istället för att säga att man sög på träningen så kan man istället säga att det var en bra träning hursomhelst, lägg det negativa på hyllan och försök nästa gång igen, så fort man ger upp så har man förlorat kampen!

Du har en bra attityd när det gäller din yrkesroll, men blir snabbt negativ när det gäller träningen, kom inte och tro att Rocky fick sin idealkropp på 2 timmar som på filmen, nej det tog en massa massa tid och jävla massa blod och tårar.
Av vad jag kan se, så är det enda som stoppar dig är din egen negativa inställning på hur du presterar i träningen-ändra den och du är på god väg!
Keep on fighting - Never surrender - Just change tactics!

 

Ellen säger:

Ja, jag vet... Jag försöker hela tiden att ändra inställning men anser att jag aldrig går framåt och blir otroligt frustrerad. Försöker hitta små knep för att ändra inställning men misslyckas varje gång. Blir förbannad på mig själv och försöker komma på ett nytt sätt att bearbeta det. Allt jag kan säga är att jag i alla fall är medveten om mitt urusla självförtroende och jobbar med det, utan undantag, varenda pass, inför varenda pass och efter varje pass. Vet att det förstör mer än det hjälper!

Får helt enkelt se till att gräva fram nya idéer och försöka igen imorgon ;)

Tack för dina visa ord =)

När ingenting fungerar blir besvikelsen total...

Ignorerade min hjärnskakning och åkte till boxningen idag. Motivationen är på topp, viljan är klockren, men det vill sig inte. Körde ett pass och kände hur orken försvann halvvägs in. Drygt som tusan , men det va bara att kämpa på. Slarvar med teknikerna, har svårt att slappna av och stressar igenom allt. Kämpade mig igenom ett pass och satte mig på en stol och funderade på om jag skule ge mig på ett pass till. Bestämde mig för att vänta ett pass och köra passet efter så jag fick lite vila. När jag satt dår på min stol å tittade på de andra som just börjat. Dock va de ojämt antal så fick frågan om jag skulle köra ett pass till. Jag funderade i hela 5 sekunder. Vafan, lika bra att köra på! Hade noll ork i kroppen men vill man så kan man! Tröjan blev bara blötare och blötare av all svett, men jag vägrade ge upp. Hade gett mig fan på att köra klart. Armarna skakade, benen skakade och fläkte upp halva foten men det var bara att köra på. Ytterligare 1½h senare pustade jag ut och försökte hämtade andan. Jag va allt annat än nöjd med träningen, ingenting fungerade. Å så har det varit länge nu. Hur mycket jag än försöker så blir det inte bättre, snarare tvärtom. Fattar inte hur man kan gå konstant bakåt i utvecklingen. Otroligt frustrerande. Börjar bli rätt less på mig själv...

När jag sedan var på väg till tåget kände jag min så otroligt besviken på mig själv. Känns som om jag alltid går ut med den känslan nu för tiden. Ibland vet jag inte ens om det är värt att kämpa på och fortsätta försöka bli bättre, för uppenbarligen blir så jag inte bättre än så här. Men, har som vanligt gett mig fan på att bli bättre, mycket bättre och tänker inte mitt urusla självförtroende sätta stopp för det! Återigen, jag vägrar! Så länge motivationen och viljan finns tänker jag fortsätta. Så enkelt är det. Så imorgon är det bara på´t igen! Man kan mer än vad man tror. Jag försöker tror på det...

Tröstade mig med en glass på vägen hem och har just ätit en härligt nyttig vego-middag! Laddar för morgondagen och hoppas att det går bättre då! PLanerar ett joggingpass och ett FC-pass. Kanske drar ner till gymet med bror också, får se om han har tråkigt eller ej ^^ "Det blir bättre".

Nu blir det till att röja upp i köket och försöka skaka av sig känslan av besvikelse.

Lite hjärnskakning har väl ingen dött av?

Har inte kunnat skriva alls på flera dagar då blogg.se inloggningssida inte fungerat... Mycket dåligt! Men nu verkar det funka igen! Det stora som hänt är väl att jag åkt på en hjärnskakning för snart en vecka sen. Inte roligt. Å inte nog med det, det va stackars Alex som medverkade till den ;) Har inte berättat att jag åkt på en hjärnskakning då han skulle åka till England dagen efter. Hur kul kan det vara att åka med den informationen i bagaget?! Inte alls tror jag. Så jag tar det när han kommer hem igen ^^

Har mått rätt dåligt och plågats av en vidrig huvudvärk. Tyckte det va ok i måndags så bestämde mig för att åka till boxningen och köra ett lunchpass. Antagligen inte den bästa idén jag haft det här året, men ändå... TRäna gjorde jag. Det gick inte ens nästan bra och höll på att tuppa av under fysen. Men det värsta var nog skakningarna som kom efteråt. Skakade i hela kroppen resten av dagen och hela natten. Kunde inte sova och mådde riktigt risigt och den vidriga huvudvärken kom tillbaka. Dumma Ellen...

Igår var det slutövning med skolan också! Det va en sjukt rolig dag, men jag mådde rätt kasst och hade en molande huvudvärk hela dagen som satte käppar i hjulet. MEn förutom det var det en SJUKT rolig dag! Galet imponerad av alla figuranter som levde sig in i övningarna lika mycket som vi gjorde. Det gör så himla mycket om alla tar det på allvar och lever sig in till 100%, vilket vi alla gjorde. Roligast var nog när larmstyrkan fick dra på sig hela insatsutrustningen och försöka lägga ner en "intagen" som var allt annat än glad och hjälpsam. Sjukt roligt att se!

Idag är det dags att ta tag i högskoleuppgiften. Har inte kommit någonstans, men det löser sig. Jag har ju egentligen hela sommaren på mig att göra den ;) Så idag blev det ett försök till en sovmorgon (katterna väckte mig dock halv sju imorse) och snart ska jag bege mig mot min första körlektion med MC! Ska bli roligt att se om pappa har lyckats lära mig något och om jag lyckats ta till mig nåt han sagt ^^

Men först blir det en snabbdusch och lite städning!