Vet knappt vad jag heter längre...

Det var hundra år sen som jag uppdaterade här, jag vet. Men det beror på många saker. Dels så är det en del grejer som varit i rörelse och som fortfarande inte är helt klara. Dels så har jag verkligen inte haft tid. Faktiskt. Det har gått i ett senaste tiden. Nästintill dygnet runt. Ytterst få lediga dagar och det kommer dröja ytterligare ett tag innan jag får en helt ledig dag. Så ni kan ju förstå att jag är trött! 

Har börjat på min utbildning nu i alla fall. Läser hos The Academy och tanken är att jag i slutänden ska bli Cert. Kost- och träningskonsult. Det är mycket plugg och slit med det kan jag lova. Samtidigt som jag då jobbar heltid, tränar, renoverar hus och lägenhet och försöker samtidigt ta hand om mitt hem. 

Jag har bott på gymet senaste tiden. Sliter som ett djur för att komma till rätta med det jag behöver kunna. Känns som om jag tränar jämt! Men ändå så hinner jag inte med min Thai. Fy så jag saknar den! Jaja, det blir förhoppningsvis snart bättre igen! Har ju uppehåll från skolan över jul och nyår så får passa på att vila mig lite då... Just nu får man skratta sig lycklig över de få stunder man får över. Slänger oftast i mig maten halvt springandes. Sover så fort jag får en minut över, vilket tyvärr är alldeles för sällan. Kvällarna går åt till att tvinga mina stackars vänner att låta mig få öva mig på dem. Hehe... 

Men snart får jag iaf andas lite! På onsdag så ska jag ta mig en sovmorgon eftersom jag, håll i hatten, är ledig ^^ Det är nästan 2 v sen jag hade en ledig dag sist så ska passa på att sova lite innan dagen drar igång. För är det så att man nästan aldrig är ledig så är det inte en sak som står på ens to-do-list... Aja, snart. 

Tog mig en löptur imorse för att få lite andrum från gymet. Bara ren avslappning helt enkelt.

 

Bild från förra helgen på det härliga gäng som jag kämpar tillsammans med. Liggandes har vi vår lärare för helgen Patrik.

Nu börjar vägen tillbaka!

Ok, en uppdatering är verkligen på sin plats ser jag! 

Konditionen = Katastrofal

Styrkan = Riktigt usel

Tävlingsformen = Obefintlig

Skador = Ryggen, axlarna och skuldrorna. Pannkaka

Humöret = Går i en stark uppåtkurva!

Ja, senaste tiden har det inte blivit så mycket träning tyvärr... Kroppen har krånglat och viljan har varit som bortblåst. Har tragglat med naprapat och kämpat med motivationen. Men häromdagen kände jag att jag ville ha tillbaka mitt liv så som det var innan sommaren, med några små förändringar ;) Så igår drog jag igång igen, började vägen att ta tillbaka mitt liv. Tog en PW innan jobbet igår (får hålla mig borta från löpningen i nån vecka så inte knät börjar krångla...). Skulle till klubben på kvällen men jag körde lite vilse i all trafik så till slut gav jag upp å åkte hem. Idag blev det 60 min PW på morgonen och nu på kvällen släntrade jag in på klubben. Lite med svansen mellan benen pga all frånvaro, men jag tog mig iaf dit! Jag måste få in alla rutiner igen. Tider, träning, kosten... Det är ett riktigt grisjobb jag har framför mig just nu. Mitt eget fel, helt klart! Bara att bita ihop och köra på. 

Jag hade nästan helt bestämt mig för att lägga matchandet på hyllan. Alla inställda matcher gjorde mig less och sur. Nu har gnistan kommit tillbaka. Nu blir det till att kämpa vidare. Fokus på Thaiboxning, rehab för axeln och kondition. Maaaassa kondition... Hehe... 

Kontroll. Vilja. Kämpa. Kör. Bara kör!

Tomt och ödsligt klockan 05.00. Kallt va det också. Men fett värt...

Vägra bli förolämpad!

Bloggtorka. Ska snart slänga upp en uppdatering om dagens läge. Men inte nu. Det här handlar om konsten att åka tåg utan att bli förbannad, stött eller att känna sig förolämpad. Det här hände mig idag: 

Jag satt i min egen lilla värld på tåget och spelade Candy Crush. Det gick sådär bra, för den som undrar. Snett bredvid mig sitter två kvinnor i 50-års åldern. Eftersom det inte gick så bra i mitt spelande slängde jag ner telefonen i väskan och såg att den ena kvinnan tittade på mig med äcklad min. Hon himlar med ögonen och vänder sig till den andra kvinnan och säger syrligt "

Jag förstår inte hur dagens ungdomar kan gå omkring i utmanande kläder och se ut som prostituerade" samtidigt som hon nickar åt mitt håll. Hennes väninna håller med. Hur kan dom?! Hon fyller "vänligt" i "Hur kan de gå omkring i de där djurmönstrade pantalongerna? Skäms dom inte?!

Jag kunde inte hålla tyst. Svarade med min allra sötaste stämma. 

"Nä, det gör vi inte. Tack för att ni fortfarande kallar mig för ungdom förresten. Jag är trots allt 29 år. Och hur de kvinnor som prostituerar sig väljer att klä sig är knappast något jag lagt märke till, men det var ju mycket observant av dig att se att vi uppenbarligen går i likadana kläder, de kvinnorna och vi ungdomar. Men vet du, jag tränar 6 dagar i veckan. Oftast 2 pass om dagen. Visst, jag har varit lite lat på senaste men vem är du att tala om mig över mitt huvud om vad jag borde eller inte borde klä mig i. Jag sliter hårt för min kropp och anser att jag har exakt samma rätt att bära mina "pantalonger" som de kvinnor du syftar på som tydligen bär likadana kläder. Vet du varför jag tycker det? För vi är lika mycket värda och jag anser inte att varken jag, ungdomar eller prostituerade kvinnor ska behöva höra dina kommentarer om hur vi går klädda. Precis som att jag inte behöver sitta och kommentera din fula blommiga blus och dina röda byxor som du dragit upp till armhålorna. Vi är olika individer med olika smak, men vi kan väl bespara varandra elaka kommentarer som bara leder till att människor mår dåligt över sig själva? Ok? Tack för att du lyssnade! Adjö och ha en fortsatt trevlig dag."

Med ett leende klev jag så av tåget. Jag vägrar att bli förbannad. Jag vägrar även att bli förolämpad. Jag gillar mina "djurmönstrade pantalonger" tack så mycket!

Ta det lugnt för i hela friden!

Midsommar. Dans runt stången. Fester. Alkohol. Slagsmål.

Ja, allt som hör en midsommar till. Personligen så gör jag som vanligt och jobbar. Det börjar bli en djupt rotad tradition hos mig. Storhelger = Jobb. Å det känns faktiskt jäkligt skönt! Jag orkar verkligen inte med alla idiotiska människor, all fylla och allt annat som hör midsommar till. Tycker det är rätt överskattat faktiskt. Samma sak på de övriga "speciella" svenne-helgerna. Supa, slåss å ragga puckon kan jag vara utan ;) Nej tack, då sitter jag hellre på jobbet!

Så jag "firade" min midsommar genom att köra ett benpass utomhus! Gjorde ju min tatuering igår så armarna får vila tills på måndag. Klockan är 10.05 och min midsommar har redan passerat ;) Heeeelt ok! Men för er andra som inte dissar midsommar så säger jag detta:

GLAD MIDSOMMAR!!

 

Hoppas att ni får en riktigt bra dag och att solen fortsätter att skina på er! Ta det nu lugnt bara och kom ihåg att lämna bilen/hojen om ni har druckit! Det händer så sjukt mycket olyckor runt den här helgen och det är så många som är pga alkohol vid körning! Var rädd om er och era medmänniskor =)

 

 

Nu ska jag dock städa och kanske njuta lite av solen. Sen en tupplur innan jobbet. Tre nätter ska rivas av den här vändan. Easy! Plugga lite bendelar och muskler så går det nog bra ^^

 

 

Festa ni så går jag å tränar ist ;)

Tack för att du räddade mig!

Först och främst vill jag att alla som läser det här skickar all energi ni har till Frida Wallberg och hennes nära och kära. 

Frida är en av Sveriges bästa kvinnliga boxare. En tjej som kämpar och sliter och som gett större av sitt liv till sporten hon älskar. Sen händer det. Under hennes match häromdagen så åker hon på en KO i åttonde ronden. Hon blir medvetslös och får åka akut till sjukhuset och opererades för hjärnblödning och har sedan dess legat nersövd i respirator med undantag för ett kort uppvaknande igår där man gjorde lite kontroller men valde att åter söva henne.  Jag är helt säker på att den här tjejen kommer att ta sig igenom det här. Hon är stark som fan. Men jäklar va surt...

Förutom att det är hemskt, för det är det verkligen, så blir jag jävligt förbannad. Jag blir förbannad på media, politiker och den allmänna massan av idiotiska människor. Plötsligt så pryder Fridas ansikte varenda löpsedel med texter som "Frida bärs ut på bår efter en blodig KO". Media och politikerna ser sin chans att återigen ta upp diskussionen ang boxning och kampsport. Hur farligt det är. Att det värde förbjudas. Jag trodde vi hade kommit över det här! (Å hon va inte ens särskilt blodig...)

Ja, visst tillhör kampsporten en av de sporterna som har en ökad risk för skador. Precis som t.ex. hockey, hästsporter, fotboll och handboll. Vi får också knäskdor, axelproblem, förslitningar, risk för plötsliga bristningar osv. OCKSÅ! Vi är dock fan i mig inte ensamma om det dock. Fotboll, som är så älskat i det här landet, har också de problemen. Tänka sig! FOTBOLL! Och liksom fotbollsspelarna vet vi som utövar denna eminenta sport om vad vi riskerar. Men vi älskar det! Vi älskar att träna hårt, att fysa, springa, alltid pressa oss till det yttersta. Precis som hockeyspelarna. Den stora skillnaden är att vi inte jagar en puck. Men vi slåss fan lika mycket... En annan stor skillnad är att vi efteråt firar segern med våra motståndare. I all hjärtlighet. Det spelar ingen roll om vi är från olika klubbar, olika städer eller olika länder. Vi svettas tillsammans, vi lider tillsammans och vi kämpar tillsammans. Under korta tidsbestämda perioder så slåss vi mot varandra. Sen är det bra. Våra "supportrar" slåss inte med varandra. 

Man bortser gärna från att vem som helst som elitidrottar kan drabbas olika åkommor. ALLA! Men en händelse som denna som innefattar att det är en BOXARE som blir förd till sjukhus så är debatten igång igen. Sporten är för farlig, den måste förbjudas! För i helvete... 

Jag skulle nog kunna skriva ett riiiktigt långt inlägg om det här men känner att det är onödigt. Vi som har sunt förnuft vet att "vår" sport inte är värre många andra älskade sporter i det här landet. Till er andra vill jag bara säga en sak: 

JAG TYCKER INNERLIGT SYND OM ER!

Jag tycker att det är tragiskt att ni inte kan inse att kampsport inte är en dödens sport mer än någon annan. Jag önskar att ni någon gång kommer till någon form av insikt där ni inser hur fel ni har, hur förödande det skulle vara för så många om ni tar bort det enda de har som är en fast punkt i deras liv. På alla ungdomar som kommit snett i livet men med hjälp av KAMPSPORTEN kunnat fostras till starkare viljor. Att fostras till att tro på sig själva. Att få bekräftat att de också kan vara bra på något. Alla dessa ungdomar som kommer bort från gatuslagsmål och istället spenderar all sin tid på våra klubbar och får tillbaka tron på sig själva.

Precis en sån ungdom som jag var en gång för länge sen... 

TACK KAMPSPORTEN FÖR ATT DU RÄDDADE MIG!!

Recept på Proteinbollar!

Det har blivit mycket MC-åkning den här veckan. Det är så störande att säsongen är så kort så att man måste lägga all jäkla tid man har på att traggla banor osv för att hinna med en jäkla uppkörning innan säsongen tar slut. Den här veckan har verkligen träningen blivit lidande, men det får bli så. Jag hinner inte med allt jag vill i normala fall heller å nu har det varit mycket med jobb, körskolan och träningen. Upp tidigt och isäng seeeeent om kvällarna. IDag vaknade jag inte förrän klockan 11 på förmiddagen!! Jisses... Kände mig bakis när jag vaknade! Idiotisk huvudvärk, nacken var helt låst och det var riktigt tungt att gå upp. Tog mig trots det upp ut sängen och åkte till körskolan. I regnet. Bummer...

Men det gick bra faktiskt! Men efter tre timmar va jag bra jäkla slut, blöt och kall och huvudet sprängde verkligen. Åkte hem och insåg att det är torsdag och att klubben stänger tidigare idag. Det kändes faktiskt rätt skönt att inte åka. Jag hade säker inte fått något vettigt gjort iaf! Så stannade hemma, käkade morotskaka och bakade lite mer =) Proteinbollar och LCHF-kakor ska pryda mitt bord och sen göra morotskakan sällis i magen innan den här kvällen är slut ;) Slänger in receptet på proteinbollarna så kan ni ju testa själva! Orginalreceptet är taget från MMsports hemsida men har modifierats av fina Jessica. Här får ni hennes modifierade recept!

Ingredienser:1,5dl Havregryn
1dl Äggvita
1dl Body Science Casein - Double Rich Chocolate
½dl Hackade mandlar
1tsk Kanel
Kallt kaffe (så mycket tills ni har fått en bra konsistens)
2 msk Kakao
1/2 dl sötningsmedel (t.ex. stevia)
Kokosflingor

Gör så här:
Blanda alla ingredienser förutom kokosflingorna i en bunke. Forma smeten till bollar och rulla sedan i kokos (eller annan valfri garnering). Låt proteinbollarna stå i kylskåpet en stund för att stelna till lite.

Det som är tillagt av Jessica är kakaon och sötningsmedlet. Så vill ni inte ha det så är det inget problem att plocka bort.

Nu ska jag däcka på soffan! Är helt trasig kan jag säga... Bleh...

Vardagslyx =)

Längtar så att jag nästan går sönder!

Jag längtar så sjukt mycket tills imorgon! Det är så mycket roligt som står på agendan :) Eller, kanske inte så många saker egentligen men saker som jag längtat så sjukt mycket efter! 

Ska nämligen åka in till tarueraren imorgon och håller alla tummar jag har att hon har tid på en gång. Vill så gärna få den härtarueringen fäst på min hud så jag kan se den varje dag och påminna mig om dess buskap! Jag viiiill!!

Sen blir det såklart träning. Löpning på morgonen å jag har VERKLIGEN längtat efter att få ligga och harva i spåret och bara rensa huvudet. Jag e så glad över att löpningen plötsligt blivit till en sak som jag verkligen längtar efter. Det har varit så tråkigt så länge och mer ett nödvändigt ont. Tack mig själv för att du inte hav upp utan kämpade på och gjorde det roligt! Sen blir det självklart även en vända till FC. Ska försöka orka med två pass imorgon. Känner att jag vill köra mer varje gång jag går därifrån men har alltid saker inplanterat efteråt... Men inte imorgon :)) 

Är klar med min SO-utbildning nu också. Eller, grundutbildningen iaf ;) Hoppas bara nu att jag får godkänt på provet jag gjorde idag också =P 

Ajuste! Hoppas på att jag får mina grejer från MMsports imorgon också så att jag kan baka lite! Är så sugen på att testa proteinbollarna jag såg att Jessica hade gjort. Blir de bra så ska ni få receptet =) Fattar ni varför jag längtar tills imorgon eller?! Haha! Men men, just nu ska jag hem å duscha efter ett svettigt pass på FC. Sen ut å åka lite motorcykel innan det blir alldeles för sent ^^ LOVE! 

Längtar fortfarande till Thailand men livet i

Sverige börjar bli enklare ;)

Stay strong!

Sjukt skön dag idag! Älskar söndagar. Träning på morgonen, softade hemma i soffan större delen av förmiddagen och packade sen in lite saker i bilen. Lyckades ta mig in till stan med bil OCH hitta en parkeringsplats. Sen väntade en timmes sparring på klubben! Vi körde mycket "flytta på huvudet" övningar, en av mina absolut svagaste sidor... Blir till att hårdträna på förflyttningar helt enkelt! Efter det blev det fri sparring. Körde mestadels med en kille (den enda på dagens pass!!) som jag aldrig kört med förr. Har sett honom på klubben men aldrig ens kört mits med honom. Men det va riktigt roligt och det kändes jäkligt bra när en kille som är större än mig tycker att jag slår hårt. Awsome!

Jobbade på att inte bara vänta och kontra utan att även hitta vägar in utan att vänta. Tycker det gick riktigt bra även om jag tog emot ett par fina smällar när jag inte passade mig. Måste helt enkelt tvinga mig att gå på mer och inte avvakta så mycket. Jag måste tro mer på mina tekniker och flytta på huvudet och fötterna. Körde även en rond med Jessica där jag försökte mig på att stå i felstance. Testa å åka tillbaka fem år i fightingen! Haha! Men det va roligt och nyttigt så ska försöka komma ihåg det till nästa gång jag möter någon som är mycket mindre (som Jessica) eller som när jag kör med någon som jag dominerar. Måste komma ihåg att testa och nöta in lite nya saker vid dessa tillfällen så det sitter när jag kör mot folk som ligger mer på in egen nivå.

*dunkar huvudet för att det ska fastna*

 

 

Måste erkänna att det känns riktigt bra att "komma tillbaka" efter nästan en veckas vila. Jag var så uttömd, tom och otaggad efter Falun. Hade ingen lust att träna alls och har varit glad över att jag jobbat en hel del eftersom jag inte hinner gå till klubben när jag jobbar. Har även passat på att gett armen tid att läka ihop. Armbågen är mycket bättre även om jag fortfarande känner av den. Misstänker att jag kommer känna av den ett tag framöver men jag får ju träna enligt Victor! Bara ta det lite lugnare med vikterna. Så alla komponenter ledde till att det va riktigt roligt att komma in åp klubben idag. Mitt vanliga driv har kommit tillbaka och nu är jag återigen pepp och riiiiktigt sugen på att träna hårt, dieta som fan och matcha så snart som möjligt! Tänk vad lite vila kan göra med en Ellen-hjärna ;)

 

Nu på kvällen har jag mest softat hemma. Det är söndag och min planeringsdag. Då måste man ju ta det lite piano ;) Fick lite tråkigt ett tag dock så tvingade min bror att jag skulle få platta hans hår. Haha! Ville se hur långt det va när det är rakt (han har ju normalt korkskruvar den lilla jäkeln...). Kan säga att det blev 76 cm långt! Ja, vi mätte... Hehe.

 

Nu tänker jag dock kolla på en film till å sen sova! Upp 06.00 för att gå till gymet och pumpa lite! Axeln behöver få lite kärlek och mina sladdriga klenisarmar behöver få pisk =) Är redo att köra igång på allvar nu...



Det blir alltid bättre!
 

Svennesöndag? Bah!

Den vanliga svennesöndagen innebär sovmorgon, sen frulle och vanligtvis baksmälla. Hänga i soffan större delen av dagen och sen handla lite inför kommande vecka. Ni HÖR ju hur tråkigt det låter! Haha! Den vanliga Ellensöndagen däremot är alltid full fart som vanligt. Vaknade vid 06.58 och hoppade upp ur sängen. På med träningskläderna och sen iväg. Jag hade tänkt att köra min vanliga löprunda men när jag passerade Hanvedens IP så bestämde jag mig för att köra lite funktionell träning ist! Det är ju så härligt att träna utomhus å jag gör det så sällan.

Värmde upp med 5 varv på den lilla banan som finns där, tog ca 10 min. Efter det så gjorde jag min egen variant på armhävningar (ni behöver alltså inte bli imponerade av antalet då min variant är lite enklare och snällare för min axel.) Hittade på lita olika grejer som ni kan se här nedan ^^

30 armhävningar. Vila 1 min. 5 ronder.
20 djupa knäböj med explosivt upphopp. Vila 1 min. 5 ronder.
20 pullups. Vila 1 min. 5 ronder.
Så snabbt som möjligt upp och ner för trapporna. Vila 1 min. 5 ronder.

Avslutade med lite stretching och längtan efter en viktväst och en trainingmask... Tills dess så får jag helt enkelt öka i trapporna. Det blev lite för "enkelt". Ja, alltså, det va ju inte enkelt, men jag skulle lätt klara av två vändor (lite roligt att jag först skev fel och skrev "våndor" ist för "vändor". På nåt sätt känns det lika rätt...) upp och ner innan vilan! Tror även jag ska lägga på lite burpees nästa gång. I vilket fall som helst så är jag glad att jag körde det här ist för löpningen. Så jäkla trevligt att komma ut och köra i friska luften ist för det där jäkla instängda gymet...

Nu ska jag få i mig lite BCAA och sen duscha. Ska in till klubben och sparras lite senare idag tänkte jag. Sen vidare till Alex ör att lämna lite grejer å sen tror jag tusan i mig att jag ska försöka mig på nån liten bakning! Jessicas proteinbollar ligger högt på listan kan jag säga. Ska inhandla lite roliga saker på gymgrossisten också. Älskade älskade söndag!

Hanvedens IP. Att jag inte tänkt på det här tidigare! Springer ju alltid bara förbi...
Ändring på det nu ;)

Fettmätning, hojåkning och bilder

Ja, den där vågen har jag egentligen slutat med. Använde den innan matchen för att hålla koll på vikten men blev precis som förr i tiden galet fixerad vid siffrorna. Jag vill inte hamna i att jag stirrar mig blind på vikten eftersom det ändå inte säger mig något av det jag egentligen vill veta! Hade en mätning inplanterad i förra veckan men fick ställa in då jag lyckats dubbelboka mig. Dubbelbokningar har varit de senaste två veckornas tema tror jag... Sämst! Aja, får ringa och boka en ny tid på måndag! Funderar på om jag ska boka in mig på en kostplan också eller om jag ska köra på som jag gör nu. Har ju fått bort 20 kg alldeles själv men det blir ju svårare och svårare att få bort kvarvarande fett! Ska iaf boka en mätning för att mäta fettprocenten, muskelmassan och andelen vatten i kroppen. Får se vad jag gör med resten ;)

Har ännu en fullbokad vecka framför mig. Skönt att det finns en söndag också som ska avnjutas först! På måndag är det körlektion och jobb, tisdag är det tatueringsdags och sen jobb. Träning på det också. Finfin start på veckan! Haha! Har en del andra saker som jag måste planera in men har bestämt mig för att all (huvudsaklig?) min planering numera sker på söndagar! Känns bättre att sätta sig ner och planera hela veckan redan på söndagen. Känner att jag får en bättre överblick, jag glömmer inte bort allt jag "måste" göra eftersom jag faktiskt plötsligt har TID att komma ihåg allt! Dessutom kan jag planera min träning mycket bättre också. Allt känns enklare, rent planeringsmässigt alltså ;)

Idag har jag iaf avverkat ca 30 mil på hojen! Moder natur bjöd på ett fantastiskt väder och vi va ute och snurrade i ca 7 h. Awsome... Var i Stallarholmen och kollade in vårt gamla landställe. Det har tydligen inte förändrat sig ett dugg. Inte en planka hade bytts ut. Lite roligt. Vi knatade runt lite på mormors tomt också som gränsar till vår gamla och jisses va den ser ut... Helt igenvuxen och den gamla baracken är verkligen fallfärdig. Synd att man är pank, annars hade jag köpt den på direkten och byggt ett litet mysigt hus där! Men men... Efter det drog vi till Strängnäs och kollade på MC-jeans. Vill ha ett par Rokker men de är inte helt enkla att få tag på. Besökte Sulas MC-butik men de hade bara en herrmodell. Fick rekommendationen att åka till deras Moderbutik i Uppsala ist. Får bli nästa gång :)

Men nu blir det film och sen tidigt i säng! Feeeett trött å sliten efter dagen kan jag säga! Imorgon FC :)
 

Ångloket passerade just som vi slagit oss ner för en fika
vid Gripsholms slott. Så gulligt! Ett helt tåg av gullighet ;)
 

Pappa behövde fylla på med lite koffein.
 

Vårat gamla landställe. Hur mysigt som helst!
 

Mormors tomt med tillhörande fallfärdig barrack...
 

Gamla landstället...
 

Min pappa pratar konstant i telefonen! Seriöst... Man KAN faktiskt
låta den vara ett par timmar papi...

Allt jag vill ha!

Det är så mycket som står på min önskelista just nu! Allt från saker som ett par hörlurar, till en viktväst till en ny motorcykel. Haha! Jisses, jag vet inte alls varför jag planerar att köpa alla dessa saker då jag tusan i mig fortfarande är typ pank efter Thailand och dessutom håller på med MC-kortet! Get a grip Ellen! Här är nååågra saker som står på önskelistan (Feel fre to give me gifts =P )

• Viktväst
• Elevation Training Mask
• Spis
• Diskmaskin
• iPad (skolan kräver en iPad...)
• Köksbord + stolar
• R1 (min nya MC-favvis!)
• En ny omgång jordgubbar (!!)
• Massa körlektioner
• Ett hus jag såg på Hemnet idag (bara ca 2,5 miljoner...)
• En ny tatuering

Ja, det är väl det jag kommer på så där rent spontant... Haha! Fan också... Jag måste såååå bli rik! Hehe...

Well, ska väl fortsätta drömma om saker jag inte har råd med och njuta av den fantastiska sommaren som äntligen har kommit! Thank you Jack Frost for letting go of Sweden! Love you for it ;)

Fick lite sol på färjan mellan Danmark-Tyskland igår. Sweet...

Kärlek på naprapaters vis...

Som ni säkert vet så har ju min armbåge krånglat en hel del senaste veckorna. Eftersom matchen inte blev av i lördags så var jag "fräsch" i kroppen och beställde en tid hos Victor på Totalkropp AB. Så i måndags var jag där för att kolla vafan det är som är problemet den här gången. Det visade sig att jag mycket riktigt fått en inflammation i armbågen och en nerv ligger i kläm. Jahopp. Kommer från axeln som också dummat sig lite ett tag nu samt nacken, som vanligt alltså ;) Så det blev lite vrida å bända samt lite nålar i skuldran. De musklerna var dock så spända att han på vissa ställen inte ens kunde få nålen genom huden. Hoppsan... Så nu blir det ant-iinflammatoriskt en vecka å hoppas på att det lägger sig! Jag e jäkligt glad att jag inte har ont lika ofta nu för tiden men samtidigt blir jag "extra ledsen" när det kommer upp nya saker som leder till smärta och kräver nya behandlingar. Jag vill att det bara ska vara helt och funka! Men jag är såklart vääälidigt glad över att jag har Victor som jag kan gå till! Fatta att jag gått med konstant smärta i typ 8 år och sen *vips* så är det nästan borta tack vare honom och Jill!

Va även nere på körskolan igår och det börjar gå bättre. Faktiskt! Jag har väl en bit kvar men igår grinade jag inte en enda gång ;) Dock så tyckte jag att det var en bra sak att välta cykeln ett par gånger... En gång så drog jag i knät så jag fick pausa ett tag för att det skulle sluta göra ont. En stund senare så gjorde jag om konststycket men den här gången trodde jag att jag skulle klara av att hålla cykeln upprätt. Stod ett par sekunder med ena benet i backen och hojen halvvält. Till slut så insåg jag att jag inte skulle orka få upp den igen och släppte den. Rakt på (samma) knät utan att fytta bort benet. Högst jävla dumt. En hel hoj på knät är aldrig en bra idé, tro mig. Efter det gav jag upp och idag pryder ett fint blåmärke insidan av mitt knä. Jaja, va är väl en dag på körbanan ;)

Idag däremot så blir det städning och FC! Har inte varit på klubben sen i tisdags förra veckan iom den planerade (dock inställda...) matchen. Så idag är det mer än dags! Haha! Tänkte köra första em-passet och om jag orkar ven matchträningen som idag bjuder på backträning! Kommer ju inte ha sovit så mycket så får se om min kropp orkar. Måste komma isäng i någorlunda tid ikväll så jag orkar ta mig upp imorgon och den stundande (och högst spontana) Tyskland-resan. Ska även försöka boka in en tatueringstid i dagarna. Det va tusan i mig typ två år sen sist så det är på tiden nu! Hehe...

Just let it go and move on.

Brädad av tekniken

Satt framför datorn i mer än en timme (tänker dock inte avslöja hur många det faktiskt var...) igår kväll för att försöka modernisera mig lite och faktiskt använda min iphone till det den är tänkt för. Eller, dels det den är till för iaf... Hittade ett program där jag via datorn kunde planera mitt schema och som sedan synkade sig med telefonen. Helt enkelt digitalisera min almenacka. Jag vet, det är inget nytt men jag har hittills kört på den gammalmodiga modellen med en almenacka i fysisk form. Dock tycker jag väl inte att min bibel till almenacka fungerar helt optimalt och de bli mycket klotter i den. Har försökt att använda kalendern i telefonen enbart men har tyckt att det är för jobbigt att lägga in alla planerade träningspass osv. Så gjorde ett försök att lägga upp allt via datorn och sen synka med telefonen. Behöver jag säga att jag blev vansinnig? Antagligen inte... Jag är inte helt haj på såna saker och när jag hade lagt in hela veckans planering så fördes den inte över till telefonen. Va fan då... Efter många om och men så stängde jag ner och gick å la mig. Det va lika bra. Att sitta med saker man inte förstår sig på långt efter midnatt kanske inte är den smartaste idén.

Idag gick jag dock upp tidigt för att köra lite på gymet. Det va ett tag sen och det känns av i min axel. Körde på och satte mig återigen vid datorn när jag kom hem igen för att lista ut varför kalendern inte synkades med min telefon. Det visade sig vara en ganska enkel lösning. Jag använde mig av gmails kalender och jag hade helt enkelt loggat in med fel användare. Så det var helt enkelt bara att byta konto och sen göra om allt så vips låg allt även i telefonen! Dock låg allt på helt fel tid, ytterligare en sak som jag själv missat... Ställde om tiden och fick flytta på allt (läs, jag raderade allt och började o. Igen.) men nu ligger allt där det ska! Awsome! Ska testa det här en månad nu med min bibel paralellt (det är vissa saker som jag bara inte anser hör hemma på min telefon helt enkelt).

Idag var även starten på min periodiska fasta! Ärligt talat så fattar jag inte varför jag inte kört det här förut. Jag äter ju aldrig på morgonen annars heller! Haha! Det är visserligen bara första dagen idag, men upplägget verkar passa mig perfekt! Måste bara vara noggrannare att äta middagen lite tidigare på kvällen så är det i hamn ;) Och sen att inte småäta på jobbet under nätterna... Fast det är oftast inte heller något större problem så länge jag faktiskt äter middag. Det där med att äta ordentliga måltider är min akilleshäl helt enkelt. Men något ska man ju utmasa sig med! Hehe...

Ska även ta en "förebild" idag och sen se hur resultatet blir en månad senare. Har fått tillbaka lite mage nu efter hetsätandet inför matchen men den kommer jobbas bort snabbt ;)

Men nu blir det en powernap innan det är dags för att laga lite matlådor och sen slänga i mig lite mat innan det är dags att åka till Victor och få skäll! Har inte ens nästan skött min rehabträning de senaste veckorna men det är faktiskt för att jag först hade ont i armbågen och sen hade matchen att fokusera på. Förutom axeln ska han få kolla på min armbåge också. Känner fortfarande av den och vissa övningar fick jag helt enkelt hoppa över imorse. Är lite rädd att rekomendationen kommer bli att vila den eftersom jag misstänker att det är en överansträgning i ett muskelfäste. Men vi får väl se vad han säger helt enkelt.

www.totalkropp.se
För den som vill ha lite vettig alternativ behandling ;)

Ny fokus - Framåt!

Vaknade imorse och kände mig ganska tom. Inget mål att fokusera på. Ingen match i sikte än så länge. Gick upp och bestämde mig för att ta en paus från allt vad träning heter. Idag. Så istället så har jag matfrossat som en galning! Kakor (Marabou Daimkakor... OMG!!) och pizza samt massa sockercola fyller nu min högs svullna mage. Fett värt! Jag och bror har även rensat och städat en hel del så nu börjar hemmet arta sig. Har även haft tid att planera kommande träning och kostupplägg. De kilon jag lyckats gå upp de senatse veckorna har satt sig på ett enda ställe, runt magen. Huga! Så nu blir det till att sätta ny fokus - Framåt!

Så imorgon så blir det tillbaka till den strikta kosten, muskleupbyggnad och löpning i massor! Det är verkligen vansinnigt avslappnande den där löpningen... En riktigt soft vecka ligger nu framför mig. Jobbar bara måndag och tisdag så hoppas på riktigt fint väder resten av veckan. Naprapaten imorgon, körskolan på tisdag, massor med träning och en spontan tur till Tyskland är planerat. Jag har sagt det förr men de är värt att sägas igen:

 

JAG ÄLSKAR MITT LIV!

 

 

Men jag tar gärna emot en match om det är nån som e sugen på att slåss lite ;)
 

Trying to find my inner peace...

Jag vill SÅ slåss!!
 

Längtar tillbaka till Thailand, som vanligt...

Bilder, gnäll och insikter - Falun från min sida

Har just slagit mig ner i soffan efter ett minst sagt intensivt dygn. Jag, Anna och Hedda åkte upp till Falun igår för att delta i matcher hos Dalarnas Muay Thai. För min del har det som vanligt inneburit panikattacker och tankar som "JAG KAN INTE DET HÄR". Så sent som imorse när jag vaknade (genom att ramla ur sängen) på det lilla vandrarhemmet var min enda tanke "Jag vill åka hem". Vi begav oss tidigt in till invägningen och va de första på plats. Stackars Anna hade inte kunnat äta pga matchbantning. Själv klev jag upp på vågen fullt påklädd och vägde ändå in mig på 62,9 kg (min viktklass va egentligen -66 kg..). Han som vägde in oss kollade bestört på mig och utbrast "Vs lite du väger!". Ja, vafan ska man göra... Han fortsatte med att säga "Det gör inget, Isa kommer också väga för lite för den här viktklassen". Jag hajade till. Det va inte den tjejen som jag skulle ha mött. Nä, för hon hade tydligen avanmält sig två dagar innan så det blev YTTERLIGARE en ny motståndare. Jaja, det blir nog bra. Efter det så blev det direkt till Hemköp för att inhandla MAAAAT! Sen va det bara att vänta.

När matchlistorna kom upp så såg jag dock en lustig sak. Hon jag skulle möta skulle gå två matcher samma dag. Ok? Efter mycket om och men, lita panik och en läkarkontroll så visade det sig att jo, hon skulle köra två matcher. Jag fick den andra matchen och det skulle visa sig vara den tråkiga delen. Hennes första match var nummer 4 och jag stod spänt och kollade på hennes match. Hon gick på som en pansarvagn och jag insåg snabbt att det skulle bli en hård match. Här vaknade min krigarsjäl. NU blev jag pepp! Jag vet att ju svårare motstånd jag får desto bättre gör jag ifrån mig. Jag och min fantastiska tränare gick noggrant igenom hennes stil och jag insåg snabbt hur jag måste göra. Jag var redo och hade en klar gameplan i huvudet. Det va då det hände. När det var 10 sekunder kvar av matchen så fick hon en spark som hon blockade lite konstigt. Jag noterade att hon var väldigt sammanbiten när hon gick ner från ringen. Och jag höll alla tummar jag hade för att hon skulle palla gå en match till samma dag. Några minuter senare kommer Dick fram och säger att hon inte kommer kunna köra en match till. Jag trodde att han skämtade. "Hon har brutit armen". VA?! När jag insåg att han inte skojade utan att hon faktiskt var på väg till sjukhuset så brast det. JAG VILLE JU SLÅSS! De försökte få till en match ändå. De frågade en annan tjej (hon som hade matchat mot den tjejen ja skulle ha mött.) men hon kände att han hade alldeles för ont i benen för att klara av en match till den dagen. Jaha. Så va det över.

Jag kan inte ens nästan beskriva den besvikelsen som slog mig. Jag blev så jäkla ledsen och kände mig snuvad. All träning, alla panikattacker, all energi, allt slit jag lagt ner, det spelade ingen roll nu. Snacka om antiklimax. Jag grät en skvätt och ringde och gnällde av mig. Det kändes så surt. Men det är ingen idé att hänga läpp över något som inte blev av. Visst kändes det vansinnigt tråkigt men jag lärde mig ändå någonting. Jag fick chansen att lära mig läsa min motståndare när hon gick en annan match. Jag fick lära mig hur bittert livet för en fighter kan vara. Å visst fan har jag nytta av all tid jag lagt ner på träningen inför den här matchen! Det är ju inte förgäves. Det kommer fler tillfällen. Jag kommer få chansen fler gånger. Man lär sig om sig själv för varje erfarenhet man är med om. Jag växer en liten bit för varje "nederlag" och för varje gång allt inte går som jag vill, vad det än må vara.

Jag får helt enkelt ladda om. Se mig om efter nästa möjlighet. Nu är jag riktigt jävla hungrig efter nästa match. Det kanske var precis det här jag behövde för att väcka liv i den lilla krigaren inom mig. Allt har en mening. Det va inte meningen att jag skulle få fightas idag. You live and you learn. Nu är det bara att fokusera framåt!

Anna intog snabbt en helt fantastisk position när vi kom fram.
 

Vi tog en liten kvällspromenad ner till en liten sjö
bakom vandrarhemmet. Fantastiskt fint!
 

Chillar i solen. Anna, jag och Hedda.
 

Solnedgången.
 

Redo för att vinna!
 

Vänta, vänta, vänta. The life of a fighter.
 

Grymma Hedda klarade lätt av sin motståndare
och plockade med sig ännu ett diplom hem
 

FC hade grymmaste hejarklacken!
 

Anna in action
 

Anna plockade såklart hem guldet!

Tiden vill inte gå framåt...

Den står till! Alltid annars så springer tiden ifrån mig utan att jag ens nästan hinner med. Men nu när man vill att tiden ska gå fort, då går det tusan i mig i snigelfart! Sucka... Å det hjälper ju inte att det är torsdag heller då alla "vanliga" människor är på jobbet *surar*

Tog mig iaf en sväng till Handen och handlade lite grejer till helgen. Eller, egentligen va det bara gummisnoddar och gelé till flätorna som va det jag behövde handla. Men passade såklart på att handla lite andra saker också ;) Tre nya nagellack fick följa med hem idag! I tre nyanser jag aldrig trodde jag skulle kunna tänka mig kladda på naglarna! Men nu sitter första färgen där and I love it! Hehe... Mina fina nya böcker hade också kommit så tog en sväng rakt åt andra hållet och hämtade ut tre förhoppningsvis underbara böcker. Den jag redan börjat läsa är Igor Ardoris bok "Självförsvar - Lycka och att lyckas". Har bara kommit några sidor men gillar den redan! I och med dyslexin så går det inte så fort för mig att läsa och jag tappar fort fokus och koncentration (fast det är inte pga dyslexin iofs...) så det passar mig utmärkt att läsa en bok som man ändå bör ta pauser från för att ge sig själv tid till reflektion! Det blev dock lite övermäktigt att klara av att läsa just denna dag så slog igång mitt x-box som jag inte rört på jag vet inte hur länge. Rotade fram senaste Tomb Raider som min bror köpte straxt innan jag åkte till Thailand. Tänkte att nu kan jag ÄNTLIGEN ge mig lite tid till att spela! Gissa vad? Jag tröttnade efter fem minuter... Som vanligt. Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Funderade på att gå på bio ett tag, men jag har ju svårt att sitta still på bio i normala fall så insåg att det va en dum idé. Så nu e jag återigen rastlös och funderar på vad jag ska hitta på nu. Inte ens katten har lust att mysa med en rastlös Ellen. Tack för den du katt!

Aja, hittar väl på nåt snart =) Imorgon bär det äntligen av till Falun tillsammans med mina fina fightingsystrar! Sen kan vi ju sitta och roa varandra och jämföra tävlingsnerver på vårt hotellrum sista kvällen ^^ Sen smäller det ju på lördag och på söndag ska jag ha en riktig jävla ÄTARDAG utan dess like hos fina Zandra m familj! Love... Ni får säkert en uppdatering imorgon kväll när jag borde sova men inte kan blunda ens ;)

"I´m gonna SHOW you how great I am!"

 

I just had to!
 

Bara att hugga in!
 

Det blev en gedigen liten hög...

I´m back on track!

Som vanligt så har jag flippat ut x antal gånger innan själva tävlingsdagen. Sa jag inte att jag har världens sämsta tävlingsnerver?! Haha! Well, nu e jag tillbaka på rätt spår igen! Körde sista passet på klubben igår och det kändes riktigt bra. Styrkan hade hittat tillbaka och snabbheten som jag hittade i Thailand va även den tillbaka. Har nu gått in i ett "inget-kan-stoppa-mig-mode". Jag har tränat för det här. Jag är redo. Jag kan det här. Det är mitt game som gäller. Jag kan, jag vill, jag ska!

Min hjärna fortsätter dock vara sjukt förvirrad rent planeringsmässigt. Avbokade min körlektion som skulle varit imorgon pga jag missat att hantverkarna skulle komma då och installera bredbandet i lägenheten. Hade bokat en tid på salongen tills idag innan jobbet. Så när jag sitter och funderar på om jag inte ska dra in till stan lite tidigare för att hinna inhandla nåt nytt fräsigt nagellack så plingar det på dörren. Å vilka står där om inte hantverkarna?! Wtf! Fick lite panik men slängde snabbt bort skorna så att de kunde göra sitt jobb. Det tog kanske 10 min. Perfekt. Jag hinner fortfarande in till stan och min tid där! När jag precis ska stänga dörren sp säger han "Vi kommer tillbaka lite senare och gör en mätning också." Jaha... Blev till att ringa å avboka tiden. Tusan! Dubbelkollade lappen alldeles nyss och det står klart och tydligt att det är idag. Hej förvirrade hjärna! Haha!

Så nu sitter jag här med skor i hela hallen och väntar på att hantverkarna ska komma tillbaka. Mina "hektiska" sista dagar blev plötsligt helt tomma. Gah! Det va ju det jag försökte undvika! Typiskt. Jag som alltid har varit AWSOME på att planera. Nu verkar det gå lite sådär faktiskt. Haha! Aja, får väl hitta på nåt imorgon kväll helt enkelt. Har ju två biobiljetter att göra av med. Kan väl inte vara helt ovanligt att folk går på bio ensamma väl? Jag tror nog att jag ska införa "singelbio" där man måste gå ensam! Hehe... Bra plan Ellen =)

Ska nog se till att hinna med att köpa nåt fräsigt nagellack innan jobbet idag ändå! Å kanske nåt annat roligt ;)

Nothing can stop me now!

Havla underkäken ramlade ut!

Trots två vilnätter på jobbet så va jag sjukt trött när jag kom hem imorse. Och eftersom jag har en stundande körlektion framför mig så bestämde jag mig för att vila en stund på soffan. Drömde sjukaste drömmen ever!

Jag va hemma hos min mamma (jag verkade bo där) och umgicks med mina vänner (fast ingen jag känner igen från "verkliga" livet...) när jag helt plötsligt ser i spegeln att mitt ena hål i örat är svinstort. Kollar noggrannare och märker att det spruckit och att en benbit sticker fram (väldigt intressant med tanke på att det inte finns ben utan bara brosk i den delen av kroppen...). När jag står där och gråter framför spegeln så ramlar plötsligt halva min underkäke ut! JAg blir helt förtvivlad (vem skulle inte bli det...) och samtidigt känner jag att resten av min underkäke (tänderna alltså) börjar smula sönder sig. Jag och min pappa (som plötsligt dök upp...) samt några av mina vänner (och nån snubbe som jag tydligen dejtade o.O ) åkte ambulans in till sjukhuset. Mer och mer av mina tänder smulades sönder och jag fick spotta ut delarna i en mugg.

Jag vaknade med gråten i halsen och kände direkt på min käke! Den fanns kvar. Drömmen var så sjukt verklig så jag va helt säker på att jag drömde (i drömmen...) och försökte väcka mig själv, vilket såklart inte gick. Fatta vilken lättnad det va när jag faktiskt vaknade!

Googlade lite då jag hört om att det är väldigt vanligt att drömma om just tappa tänder, och hittade följande:

"Tappa tänder Drömmar om att tappa tänder är vanliga. Om du drömmer om detta kan det symbolisera maktlöshet och osäkerhet. Att du känner dig oförmögen att smälta och handskas med situationen just nu. Också att du kanske upplever dig som oförmögen att göra dig hörd eller att du känner att du förlorar din personliga kraft."

Hittade lite olika men de hade alla samma kontenta. Stress, prestationsångest, maktlöshet och osäkerhet. Hoppsan hejsan! Jag som redan dragit ner på "saker jag bara måste hinna med". Får ta å sätta mig ner och gå igenom listan en gång till tror jag. Sjukt vidrig dröm! Nu tänker jag ostressa mig till körskolan och överkonsumera RedBull på vägen dit. Shit Majbritt...

Drömtydning är både skrämmande och intressant...
 

"En desperat och ångestfylld kamp för att inte förlora"

Ja, faktiskt. Missförstå mig rätt. Det är klart jag vill vinna! annars hade jag ju inte utsatt mig för det här. Men jag har inte tävlat på många många år. Nu när jag fått för mig att det va en bra idé att köra igång igen så kommer samma prestationsångest upp igen. Jag är så jävla rädd att förlora att det inte spelar någon roll hur mycket jag tränar eller vad folk säger till mig. Jag är helt säker på att det värsta kommer att hända, jag kommer förlora. Men så jag läste precis Madeleine Vall´s blogg och såg vad hennes "mentala coach" brukar säga i en föreläsning han håller ibland. Jag har kopierat det rakt av för att ni ska förstå (jag e rätt kass på att förklara ;) )

"Det händer ibland att folk frågar mig vad mitt arbete som mental tränare egentligen går ut på. Mitt svar är alltid att jag hjälper de jag jobbar med att lära sig förlora. ”Vinna klarar de att göra själva”, lägger jag till ibland.

Det är min fasta övertygelse att man inte är en värdig vinnare innan man har lärt sig att bli en värdig förlorare. Det är klart att alla vill vinna, att alla vill lyckas. Men livet är både ljus och mörker, både dalar och toppar, både skratt och tårar.

Innan vi har lärt oss att förlora och ändå behålla vårt lugn och vår värdighet; innan vi har lärt oss att möta vår feghet, vår svartsjuka, vår missunnsamhet och vår osäkerhet och ändå behålla vår självrespekt, kommer vår så kallade ”vilja att vinna” i själva verket vara en desperat och ångestfylld kamp för att inte förlora."

(http://madeleinevall.com/2013/05/22/igor-idag/)

Å det är precis det här jag har problem med! Jag blir så desperat över rädslan att förlora att allt annat försvinner. Det är det enda jag kan fokusera på. Vill. Inte. Förlora. Jag är så vansinnigt livrädd att förlora att jag helt plötsligt intalar mig själv att jag inte kan nåt alls. För det är just det jag gör. Någonstans där inne så VET jag att jag kan. För en månad sen visste jag att jag kunde. Det va exakt samma sak när jag va yngre. Min egen press på mig själv var alltid enorm. Vann jag var jag euforisk och glad (även om jag alltid tyckt att jag kunnat gjort det bättre...) men förlorade jag (aka kom jag tvåa eller sämre...) så rasade min värld. Jag grämde mig i flera veckor efteråt och plågade mig själv mentalt något så enormt. Samma beteendemönster jag hade då innan en tävling kommer tillbaka nu. Jag borde tränat mer. Borde lagt ner mer tid. Borde sprungit mer. Borde ha kört mer styrketräning.

Jag har redan nu börjat planera hur jag ska kunna optimera min träning inför nästa match. Å då har jag inte ens rett ur pressen från den här matchen. Jag lägger fokusen helt fel och har redan intalat mig själv att jag kommer att förlora. Jag har sänkt mig själv mentalt innan jag ens hunnit komma till rätt stad!

Man kan ju tycka att jag borde kunna hantera problemet när jag är så väl medveten om det, men icke. Jag är fullständigt medveten om mitt problem men har ingen som helst aning om hur jag ska kunna hantera det. Just nu är jag så sjukt nervös för hennes kunskapsnivå istället för att fokusera på min egen. Jag är helt säker på att hon är bättre än mig endast baserat på att hon "bara" gått två matcher innan och redan ska köra B-match. Jag glömmer gärna bort att jag själv hoppade över D, C, och B-match och gick rätt in i A-match med armbågar och allt i Thailand. Och nej, det spelar ingen som helst roll vad andra säger. Ingen kan ändra min mentala status, tyvärr. Det är en resa jag måste göra själv helt enkelt. Jag måste sluta vara så vansinnigt desperat över att vinna. Jag måste sluta döda mitt självförtroende och trycka ner mig själv i skorna. Jag måste inse att det inte är hela världen att förlora, även om jag hemskt gärna vill vinna. Jag måste lära mig att världen inte kommer att gå under och människorna runt omkring mig kommer inte att hata mig. Jag måste lära mig att hantera pressen jag själv lägger på mig, för det är ingen annan som gör det. När jag var yngre så kom pressen utifrån från första början. Men jag tog emot den och svalde den och gjorde det till en sanning i mitt eget tänk. Men det var förr. Idag har jag ingen som säger åt mig att jag inte kan. Ingen säger åt mig att jag "MÅSTE VINNA". Ingen utom jag själv.

Haha! Vilken jäkla rapparkalja det blev... Skulle väl kunna skriva en bok om det här men det skulle nog inte komma så mycket vettigt tror jag. Just för sekunden så måste jag helt enkelt försöka få bort pressen jag tyngt mig med och försöka ha roligt. För det är ju därför jag gör det här. För att jag älskar det! Den här gången så är beslutet mitt och ingen annans. Jag vill så mycket och det är ok om jag inte klarar av allt över en natt. Inställningen är "att vinna". Jag måste bara få bukt med min ångest över att jag kan förlora och att det är ok. Som sagt, missförstå mig rätt. Jag fightas för att vinna.

Säger upp mig från uppdrag för att klara av livet

Som ni kanske märkt så går mitt liv i ett rasande tempo. Jag har sällan (läs aldrig) en lugn stund. Det känns som om jag inte suttit ner i fem minuter på flera månader. Kroppen orkar inte längre och hjärnan funkar inte längre som den ska helt enkelt. Så trots att jag älskar allt det jag gör så har jag insett att det är en omöjlig livsstil att fortsätta leva. Till följd av detta så har jag nu sagt av mig vissa saker. Eller, mer insett att de får vänta ett tag. Jag måste ta en sak i taget helt enkelt.

Planen var att ta mig igenom tjejklassikern i år. Tjejvättern går av stapeln om några veckor och det var tänkt att det skulle vara startskottet. Den första av de fyra etapperna. Jag kan ju erkänna att jag känt mig rätt stressad över det kan jag säga med tanke på att jag inte hunnit cykla en meter ännu. Inte helt bra. Igår kväll satt jag så på jobbet och planerade mitt schema och märkte att Tjejvasan går samma helg som jag har skolan (den är ju bara vissa helger) och jag fick lite panik. Jag övervägde mina alternativ noggrant. Jag skulle ju kunna köra de andra tre delarna och strunta i Vasan. Följden av det skulle dock bli att jag kämpar mig igenom tre etapper som jag inte tränat för men kommer ändå inte klara av tjejklassikern eftersom man måste göra alla fyra delar inom 12 månader. Så till slut så bestämde jag mig för att faktiskt hoppa av tjejklassikern för tillfället. Ärligt talat så kändes det som om en stan föll från mina axlar. Jag insåg hur stressande det har varit att jag inte hunnit med den tänkta träningen inför dessa etapper. Trots att jag hemskt gärna vill göra den så blir det inte i år. Min kropp orkar inte med det höga tempot jag håller just nu helt enkelt. Jag måste dra ner på något för att hålla ihop som människa.

Beslutet satt långt inne kan jag säga. Jag vill verkligen göra det här, men ibland måste man prioritera och se vad som är viktigast. Och jag anser nog att min hälsa går före ett diplom för en utförd Tjejklassiker. Jag KOMMER göra den, men det får bli nästa år. Jag måste fokusera på mig själv ett tag nu. Jag har fullt upp med att hinna med min fighting, jobben och mina andra hundra åtaganden.

Det känns lite som ett misslyckande måste jag erkänna. Jag brukar aldrig "ge upp". Det ligger inte i min natur. Hittills har jag hellre kört på tills jag stupat än att hoppa av något. Men det är just det som är grejen. Jag kör alltid på tills jag stupar och för inte alls länge sen så innebar det flera månaders sjukskrivning och ett allmäntillstånd som jag helst inte pratar om. Jag har lovat mig själv att aldrig hamna där igen men jag kan lova att jag varit på god väg rätt ner i samma jävla mörker senaste tiden. Jag insåg för första gången i mitt liv den där gången för över ett år sen att jag inte är övermänsklig och trots min eviga energi så har även jag begränsningar. Min kropp har en gräns för vad den klarar av. Just nu har jag passerat den gränsen. Jag vill kunna stanna upp och njuta ett tag innan jag rusar iväg igen. Återhämta mig lite. Jag har nu haft två dagar helt utan träning, måsten och krav. Jag har inte svarat i telefonen, inte åkt till körskolan, inte diskat, städat, tvättat, renoverat, tränat (!!) osv. Jag har legat i sängen, kollat på film och ätit godis. Jag har visserligen jobbat men det är liksom oundvikligt ;) Och trots att jag fortfarande är innerligt trött så har min hjärna så smått börjat fungera igen. Jag vet att dessa två dagar inte är tillräckligt, men det är en början. Jag har gett mig själv tid för reflektion i en extremt intensiv period. Jag tänker ge mig cred för det!

Jag har ignorerat alla varningssignaler som min kropp sänt ut senaste månaden. Att vakna på morgonen efter ännu en natts med dålig sömn och undra vem man är och var man befinner sig är INTE sunt! Att bryta ihop för minsta lilla är inte min normala reaktion. Att vara otröstlig i flera timmar är inte något som tillhör mitt normala reaktionsmönster. Jag kan ju bara beklaga att jag inte lyssnat på mina vänner när de tjatat på mig att jag måste dra i bromsen. Men framför allt så vill jag bara slå mig själv riktigt jävla hårt för att jag inte lyssnat på mig själv. Inte lyssnat på min kropp utan istället ignorerat alla signaler. Mycket dumt Ellen!

Så imorgon blir det till att sova ännu mer och sen ta en lugn tur i löpspåret för att slappna av lite! Det är inte lätt det här ska ni veta. Jag vill så otroligt mycket och vill hinna med så många saker i livet. Men nu tar jag ett nytt stapplande steg i mitt liv där jag måste lära mig att ge mig själv tid för att ta det lugnt. Tid att ge mig själv ny energi att orka med alla de roliga sakerna som radar upp sig framför mig i livet. Jag kan säga att nästa söndag så tänker jag SÅ bara göra roliga saker! Eller bara sova. Vi får se vad det bjuds på ;)

Innan jag segar mig iväg till jobbet så vill jag bara säga tack till alla er som tjatat på mig. Alla ni som brytt er. Jag är ledsen att jag ignorerat era kloka råd. Jag är ledsen att jag struntat i vad ni sagt. Jag är ledsen för att ni fått se min när jag rusat mot ännu en vägg av ångest och mörker. Jag är ledsen för att ni fått tagit hand om spillrorna av det som en gång var jag. Jag är innerligt ledsen. Men också så hjärtligt glad att ni inte ger upp utan att ni alltid finns där för mig. Ni är helt fantastiska!

 

Gårdagens aktivitet.
 

Hjärtostisar! Testade inte men kanske köper dem till nästa söndag ;)

Pressen börjar bli mig övermäktig...

Jag älskar mitt jobb. Jag älskar alla mina åtaganden. Jag älskar att åka motorcykel. Jag älskar att baka. Jag älskar att laga nyttig mat. Jag älskar att träffa mina vänner. Jag älskar att jag lyckats gått ner i vikt. Och jag fullkomligt avgudar min träning.

Jag älskar det alltihop. Men det är svårt att få ihop ett fungerande hälsosamt liv med alla dessa delar samtidig. Jag älskar dem var för sig, men det börjar bli lite övermäktigt med alla delarna samtidigt helt enkelt. Matcher, tjejklassikern, formtoppning, löpning osv osv. Jag känner press från alla håll, inte minst från mig själv. Jag måste vara bäst på allt jag tar mig för, enligt mig själv. Jag känner press från mina kollegor att jag måste utföra mirakel så fort jag kommer tillbaka från utbildningarna. Jag älskar arbetet runt Arbetsmijö och jag älskar skyddsombuds jobbet, men det är så mycket press... Älskar att åka MC men just nu åker jag sällan för att jag tycker det är roligt utan mer för att jag måste. Måste eftersom jag känner sån press att bli klar med körkortet. Jag älskar min nya livsstil och allt det positiva med att äta bra mat. Men jag lägger sån press på mig själv att jag måste ändra mer. Bygga mer muskler, förbättra min kondition, lyfta tyngre i marklyften, deffa ännu mer osv. 

Sen är det ju min fighting. Gud så jag älskar den! Men jag känner sån press av att alltid alltid kunna prestera. Känner sån press att vinna matcher. Livet i Thailand var enkelt. När jag förlorade min match där va det helt ok. Det är såklart aldrig roligt att förlora, men det kändes ändå helt ok. Jag gick en erfarenhet rikare därifrån. Inför kommande match känner jag sån otrolig press att vinna att det gör mig galen! Alla säger hur duktig jag är hela tiden och hur jag kommer att vinna utan problem. Just nu känner jag att folk gärna får se mig som jag ser mig själv dagar som dessa. Som en värdelös idiot som inte lärt sig nåt på 4 år. Då skulle pressen inte vara lika stor. Jag har tränat minst 12 pass i veckan senaste månaderna. Löpning, styrketräning, thaiboxning, fyspass osv osv. Och jag älskar det! Men ju mer jag lägger till på schemat desto mindre orkar jag. Jag känner att konditionen sviktar och lägger till ett extra intervallpass. Jag känner mig svagare och att jag har dåligt med kraft i armarna och lägger till ett armpass på gymet. Jag känner hur sparringen inte funkar och lägger in extra sparringpass. And so on and so on. Och det är SAMTIDIGT som jag är på utbildningar, lär mig nya avdelningar, jagar extrapass på jobbet osv. Känner hur hjärnan stänger av mer och mer och hur träningen går sämre och sämre. Frustrationen att inte räcka till visar sig mer och mer ju mer jag försöker anpassa mitt schema till alla saker jag vill få in för att göra ett desperat försök att bli bättre. Igår på körskolan så välte jag cykeln efter ca 2,5 h och ställde mig å ville DÖDA den! Sen började jag grina och sparkade till cykeljäveln. Mitt tålamod (som alltid varit dåligt) är numera fullständigt bortblåst.

Jag har sällan lust att vara hemma pga det ständiga kaos min bror bjuder på. Renoveringen har just tagit ett skutt framåt men kaoset hemma är fortfarande komplett. Jag vistas endast vid köksbordet, i köket (när jag verkligen måååste eftersom det alltid är stökigt med horder av diskberg hur ofta jag än diskar...) och sovrummet. Och trots att jag äger en lägenhet på nästan 90 kvm så gömmer jag mig oftast på en yta som är ca 10 kvm. Nja, kanske 15... (Mitt sovrum är det enda rummet som inte är kaos.) Tv´n är nästan alltid på högsta volym med nån asdålig film. Jag vill bara ha det tyst ett tag. Jag vill bara ha liiite egentid. En tom lägenhet. Bara en helg eller så. En ren och fin lägenhet. Ingen disk som står. Inget slipdamm som ligger överallt. Inget... Inget kaos helt enkelt! Jag älskar min bror men att alltid vakna klockan 05.00 på morgonen av hans klocka som ringer upprepade gånger i minst 30 min är rätt frustrerande när man är en människa som inte kan somna om ens om man verkligen vill och trots att man är så trött att man knappt vet vad man själv heter, är vansinnigt jobbigt faktiskt. Speciellt med tanke på att jag sover rätt lite (och dåligt) i allmänhet.

På tåget på vägen hem från klubben idag (där jag för övrigt fick en mental härdsmälta och grinade konstant i över en timme... På klubben alltså, inte på tåget.) så försökte jag dra mig till minnes när jag hade en ren vilodag sist. Jag kom inte på när det var. På mina så kallade vilodagar så har jag trots ordet "V-I-L-O-D-A-G" inte vilat helt. Jag har ändå tagit mig ut och kört ett lugnt löppass på ca 8 km. Eller gått till gymet och kört rehabövningar för axel och rygg. Försökte sedan komma på när jag hade en dag där jag gjorde absolut ingenting sist. Det va en söndag i Thailand. Typ. Konstigt att man e trött?! Jag behöver en paus från mig själv. En paus från alla måsten. En paus från min hjärna. Tid för reflektion. Tid för återhämtning. Tid för att inte göra något alls. Tid för att njuta av mina framgångar. Tid för att fira mina prestationer och inte hacka på mig själv för allt jag inte gjort utan uppskatta mig själv för det jag faktiskt HAR gjort. På riktigt. Inte bara säga åt mig själv att göra om i mitt livsschema och sen ändå göra allt som jag anser måste göras.

Missförstå mig rätt kära ni. Jag älskar mitt liv och allt det jag gör. Mitt liv är fortfarande väldigt rosa och fluffigt och sådär oförskämt bra. Men jag ger mig själv inte tillräckligt med cred för allt bra jag gör och låter mig aldrig pusta ut och vila innan det är dags för att ta tag i nästa grej. Nej, jag kastar mig genast in i nästa sak och sätter upp nya alldeles för höga krav på mig själv.

Men det kommer ju inte hända snart direkt. Jag känner mig själv. Jag är en äkta "missbrukare" där jag fastnar i mitt eget livsmönster som jag inte helt plötsligt kan lägga åt sidan. Nej, jag måste få avsluta saker. Trappa ner lite i taget. Det är en hektisk period framför mig tills nästa lördag. Men jag måste börja någonstans. Så imorgon ger jag mig själv träningsförbud! Ingen löpning, ingen thaiboxning, inget gym, inget något som har med träning att göra! Kanske tom unna mig lite skräpig snabbmat?! Ska se om jag kan avboka körlektionen jag har inbokad imorgon också. Jag vill inte köra imorgon. Inte ens nästan. Jag vill bara sova lite. Ge mig själv en enda dag utan måsten och bara ha så där oförskämt roligt. Eller bara få vara. Det skulle också kännas helt ok. (Kan säga att jag redan radat upp alla måste för imorgon och minutplanerar min dag i hjärnan.) Hur jag än försöker skaka av mig känslan av att jag har en miljon måsten som ska klaras av imorgon så är det inte så enkelt. Jag hoppas jag kan låta bli träningen iaf.

Och för er som undrar: Ja, jag ser väggen där framme och jag VET att jag är på väg rakt emot de, igen. Men om det lugnar er en aning så tänker jag ha en "fridag från mig själv" nästa söndag när matchen är över. Om jag så ska sätta mig på en sten i skogen fastkedjad i ett träd för att förhindra mig själv att göra nåt vettigt så må det så vara! I will do it if I need to!


 

Precis så som min hjärna funkar! Shut up damnit1

Lite lätt överkonsumtion av RedBull just nu...

Tvingar mig till en paus bland alla "måsten"

Gud jag är så trött! Allt går i ett just nu. Den ena aktiviteten avlöser den andra. Svårt att hitta andrum ibland. Upp tidigt på morgonen för att hinna med en löprunda och sen går dagen som sagt i ett tills sen kväll när jag e färdig med all träning. Visst älskar jag det livet jag lever. Jag älskar min träning, mitt jobb, mina åtaganden osv, men ibland känns det lite övermäktigt. Och just som jag tror att jag hittat ett hål i mitt schema hinner jag precis tänka "gud så skönt, jag ska nog sova en stund" så kommer det upp något annat som jag måste göra. Enda gången jag känner att jag kan slappna av och bara vara är under morgonturerna i löpspåret. Gick upp imorse och längtade ut som aldrig förr! Jag gör något så allt annat kan ligga på hög ett tag till och jag kan slappna av och njuta fullständigt. Så fort jag kommer hem igen så drar cirkusen igång igen. Ofta så vill jag inte att det ska ta slut!

Idag va det körskolan som stod på schemat. Nästan tre frustrerande timmar svettades jag på banan och även om det går framåt så hatar jag att det inte blir perfekt på en gång... Som vanligt ;) Kom hem och tillät mig att gråta en skvätt (allt känns bättre efter man fått gråta lite =P ) och avnjöt sedan min hemgjorda kebab, som för övrigt blev asgod. Trots alldeles för lång tid i ugnen ;) Ser fram emot nästa portion! När jag inser att jag hade lite tid över om jag bara ignorerar att det, som vanligt, är kaos hemma så får jag ett mail om att mitt paket kommit. Jaha, bara att dra på sig skorna och åka... Ingen vila här inte! Får lite dåligt samvete när jag inte tar tag i kaoset här hemma dock. Men jag har lovat mig själv att ändra mitt livsschema så jag tvingade mig att sitta ner och kolla på ett avsnitt av min serie. Jag får helt enkelt ta disken sen. Och tvätten kan vänta. Och vardagsrummet har jag slutat använda då min bror inte är världens mest renligaste människa och just nu bor där medans hans rum renoveras. All denna inre stress... Så just nu växlar jag mellan att bli vansinnig över all skit som ligger överallt till att blunda för allt och gömma mig i sovrummet. Jaja, man måste ju börja någonstans. Rom byggdes inte över en natt heter det väl?!

Till nåt roligare! Om knappa 2 veckor är det ju som sagt dags för min efterlängtade match! Jag behöver dock hitta någon som kan fläta mitt hår då jag anser att det är SÅÅÅ värt att slippa allt hår i ansiktet. Hittar dock INGEN salong som gör det under 600 kr å jag vete tusan om jag tycker att det är värt pengarna... SÅ! Är det någon där ute som vet hur man gör hållbara flätor som kan tänka sig att avsätta lite tid säg fredag nästa vecka? Gäller max 9 flätor... Vore väldans snällt =)

Men nu e det dags att åka å hämta ut paket! Fick just mail om att min beställning från Fitnessguru anlänt å jag är väldigt förväntansfull! Efter det är det bara att försöka ta sig i kragen och åka till klubben för att bränna av ett pass där. Sent hem och sent isäng men det får det vara värt! Jag får ta nån dag ledigt om 2 veckor ist ;) Imorgon är det upp tidigt som gäller för att hinna med lite själavård (läs löpning) innan det är dags att ta sig till Solna för en träff med massa skyddsombud! Sen träning... Som sagt, det går i ett just nu ;) Giv mig styrka!

Orkar inte!