Först och främst vill jag att alla som läser det här skickar all energi ni har till Frida Wallberg och hennes nära och kära.
Frida är en av Sveriges bästa kvinnliga boxare. En tjej som kämpar och sliter och som gett större av sitt liv till sporten hon älskar. Sen händer det. Under hennes match häromdagen så åker hon på en KO i åttonde ronden. Hon blir medvetslös och får åka akut till sjukhuset och opererades för hjärnblödning och har sedan dess legat nersövd i respirator med undantag för ett kort uppvaknande igår där man gjorde lite kontroller men valde att åter söva henne. Jag är helt säker på att den här tjejen kommer att ta sig igenom det här. Hon är stark som fan. Men jäklar va surt...
Förutom att det är hemskt, för det är det verkligen, så blir jag jävligt förbannad. Jag blir förbannad på media, politiker och den allmänna massan av idiotiska människor. Plötsligt så pryder Fridas ansikte varenda löpsedel med texter som "Frida bärs ut på bår efter en blodig KO". Media och politikerna ser sin chans att återigen ta upp diskussionen ang boxning och kampsport. Hur farligt det är. Att det värde förbjudas. Jag trodde vi hade kommit över det här! (Å hon va inte ens särskilt blodig...)
Ja, visst tillhör kampsporten en av de sporterna som har en ökad risk för skador. Precis som t.ex. hockey, hästsporter, fotboll och handboll. Vi får också knäskdor, axelproblem, förslitningar, risk för plötsliga bristningar osv. OCKSÅ! Vi är dock fan i mig inte ensamma om det dock. Fotboll, som är så älskat i det här landet, har också de problemen. Tänka sig! FOTBOLL! Och liksom fotbollsspelarna vet vi som utövar denna eminenta sport om vad vi riskerar. Men vi älskar det! Vi älskar att träna hårt, att fysa, springa, alltid pressa oss till det yttersta. Precis som hockeyspelarna. Den stora skillnaden är att vi inte jagar en puck. Men vi slåss fan lika mycket... En annan stor skillnad är att vi efteråt firar segern med våra motståndare. I all hjärtlighet. Det spelar ingen roll om vi är från olika klubbar, olika städer eller olika länder. Vi svettas tillsammans, vi lider tillsammans och vi kämpar tillsammans. Under korta tidsbestämda perioder så slåss vi mot varandra. Sen är det bra. Våra "supportrar" slåss inte med varandra.
Man bortser gärna från att vem som helst som elitidrottar kan drabbas olika åkommor. ALLA! Men en händelse som denna som innefattar att det är en BOXARE som blir förd till sjukhus så är debatten igång igen. Sporten är för farlig, den måste förbjudas! För i helvete...
Jag skulle nog kunna skriva ett riiiktigt långt inlägg om det här men känner att det är onödigt. Vi som har sunt förnuft vet att "vår" sport inte är värre många andra älskade sporter i det här landet. Till er andra vill jag bara säga en sak:
JAG TYCKER INNERLIGT SYND OM ER!
Jag tycker att det är tragiskt att ni inte kan inse att kampsport inte är en dödens sport mer än någon annan. Jag önskar att ni någon gång kommer till någon form av insikt där ni inser hur fel ni har, hur förödande det skulle vara för så många om ni tar bort det enda de har som är en fast punkt i deras liv. På alla ungdomar som kommit snett i livet men med hjälp av KAMPSPORTEN kunnat fostras till starkare viljor. Att fostras till att tro på sig själva. Att få bekräftat att de också kan vara bra på något. Alla dessa ungdomar som kommer bort från gatuslagsmål och istället spenderar all sin tid på våra klubbar och får tillbaka tron på sig själva.
Precis en sån ungdom som jag var en gång för länge sen...
TACK KAMPSPORTEN FÖR ATT DU RÄDDADE MIG!!
