Hemsk dålig upplevelse imorse...

När jag satte mig på tåget imorse så kände jag mig plötsligt lite lustig. Blev alldeles kall i kroppen och fick ett svagt illamående. Det blev bara värre och värre och till slut kallsvettades jag så att det rann över hela kroppen. Jag va jättenära att stappla av en station tidigare men ville verkligen inte sitta där och vänta på nästa tåg... Satte huvudet mellan benen för att inte svimma och när jag till slut kom fram ragglade jag ut och satte mig direkt på en bänk. Drog in så mycket frisk luft jag bara kunde med huvudet mellan benen och undrade vad tusan som hände! Efter ett par minuter mådde jag bättre och satte mig på det anslutande tåget som jag skulle med. Jag skulle åka tre sationer, jag kom två. Såg grannavdelningens chef sitta en liten bit ifrån där jag stod och var på väg fram till henne för att be om hjälp när jag insåg att jag måste av tåget. Kallsvetten rann i floder och för att inte kräkas mitt på tåget klev jag av och satte mig på en ny bänk. Där satt jag med huvudet mellan benen i tio minuter tills nästa tåg rullade in. Tog mig den sista stationen och in på jobbet. Träffade en kollega som frågade hur det var med mig, han tyckte jag såg väldigt blek ut. Log och sa att "ja, jag höll på att svimma på tåget. Fick gå av tidigare för att inte kräkas mitt på tåget". Han såg lite lätt oroad ut men jag försökte vifta bort det.

Tog mig upp på avdelningen och klämde i mig en andra frukost. Det blev inte bättre. Gick runt halva förmiddagen med en isande kyla i kroppen och väntade på att kallsvetten skulle bryta fram. som tur va så kom den aldrig. En kollega sa åt mig att gå till sjukvården och kolla blodtrycket och vid det här laget var jag så nervös för min egen hälsa att jag faktiskt gick iväg på en gång! Dock sa hon att det såg bra ut. Till slut tvingade en kollega i mig två mackor då hon va säker på att jag behövde få i mig lite kolhydrater. Så rätt hon hade! Visst, det tog tid att få i sog mackorna, men efter en halvtimme så mådde jag mycket bättre! Åt lunch och sen mådde jag riktigt bra igen =)

Åkte sedan hem och lagade lite mer proteinpannkakor! Eftermiddagsmelliset för denna vecka kirrad! Knät känns dessutom riktigt ok just nu så ser mer positivt på sparringpasset idag! Ska bara se till att få i mig något mer på vägen till träningen så att jag inte får erfara samma händelse igen som imorse... Det va riktigt otäckt. Mest eftersom det tog sån tid innan det gick över...

En sak som jag verkligen tänkt på idag, det är hur ignoranta alla människor på vägen till jobbet var idag! Jag måste ha varit likblek på tåget och jag kunde knappt gå. INGEN reagerade! Ingen frågade hur jag mådde, ingen erbjöd mig någon hjälp, ingen REAGERADE! Hemskt! Jag såg att folk tittade på mig men ingen gjorde något. Så himla dåligt... Jag som alltid är mån om att hjälpa folk som jag ser behöver hjälp. Åtminstonde fråga om de behöver hjälp! Men alla är så uppslukade av sig själva och så fega att de går runt i sin lilla bubbla med skygglappar... Jäkligt tråkigt. Karma, vart tusan är du?!

Men nu måste jag packa inför FC! Sparringen väntar =) Å snart är det marathon också! Jag längtar!

Mina fina LCHF-pannkakor =)