Promenerade till tåget efter träningen idag men gick ner på TC lite tidigare och passerade därför pressbyrån. Utanför pressbyrån står en äldre man som lyckligt står och skalar av pappret på sin glass som han nyss köpt. Precis då går det förbi två killar på ca 16-17 år. Den ena killen går in i mannens glass så att mannen tappar den i golvet. Mannen tittar förskräckt på sin glass på golvet och sen på de två killarna. Killen som stött till glassen ser sig om, tittar på mannen och himlar med ögonen och skrattar sen högt med sin kamrat. Jag blev så jävla förbannad att jag inte visste var jag skulle ta vägen! Helt spontant skrek jag efter killarna att de skulle komma tillbaka och be mannen om ursäkt och köpa en ny glass, vilket de såklart inte gjorde... Jag frågade mannen om han var ok och han säger ja, men jag ser hur ledsen han är. Han berättar att han har jobbat sen han var 14 år gammal men har en mycket dålig pension. En gång varannan månad så köper han en glass (för ca 20 kr), oftare än så har han inte råd.
Det gjorde så otroligt ont i själen att se mannen stå där och titta på sin glass som låg på golvet och jag hade inte hjärta att lämna honom utan en glass! Jag tog med mannen in på pressbyrån och sa åt honom att välja en ny glass, som jag skulle betala. Mannen blev tårögd och pekade på en glass i lådan. 22 kr fattigare men ett varmt hjärta rikare sa jag sedan hej då till mannen och skyndade mig vidare till tåget. Såg inte skymten av de två grabbarna, men det kanske var lika bra...
Var är den här världen på väg egentligen?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar