Ibland kan jag bli så fantastiskt arg att jag nästan inte kan hejda mig från att säga ytterst opassande saker. Som idag tex. Körde dubbelpass på klubben idag och körde dels mot en snubbe jag helst av allt ville slita skallen av. Sant!
Det första han säger är "Jag har ont här (pekar på sin vänstra sida) har troligtvis en spricka i revbenet. Så sparka eller slå inte där. Fronta inte heller. Sen har jag inga tandskydd så akta huvudet. Å så har jag ingen susp heller" Ok... När så många träffytor försvinner så får jag lite svårt att komma på vad jag ska göra, men ok. So far inga större problem, förutom att jag anser att man inte har på passet att göra, men fine. Att sen gå på som en jävla ångvält med stenhårda slag tycker jag inte heller är ok. MEN! Att sen stå å snacka massa SKIT om hur jävla bra man är och står å skryter om att "jag kan sänka dig med ett slag om jag vill" upprepade gånger, DET gör mig ta mig fan vansinnig!!
Ursäkta mig lilla fjant, även om det är sant har du INGEN JÄVLA ANING om hur jag fightas eftersom jag måste anpassa mig efter dina skador!!
När jag blir arg, frustrerad eller ledsen så är jag ganska lätt att läsa av. Att så stå å fjanta runt å säga "testa å Fronta, testa! Jag kan säkert ta det" gör att jag va så pinsamt nära att klippa den jäveln att det blev löjligt.
Ärligt talat så va det SJUKT länge sen jag va så här arg. Allt jag kunde tänka på sista minuten va hur jävla gärna jag ville sparka av det där jävla revbenet...
Folk som respektlöst nervärderar mig och överskattar sin egen förmåga och som DESSUTOM borde medicineras för sina narcisistiska drag tar HELT klart fram det sämsta i mig...
Till dig detta handlar om: Du ska vara SÅ glad över att jag insåg att jag kommer ångra mig om jag sparkade sönder dina revben eller slog ut dina tänder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar