Skriker och gråter om vartannat!

Nu är jag så där tjejigt gråtmild igen. Men med all rätta kan jag säga! Idag när jag skulle duscha efter passet på FC (som för övrigt va ett jävligt trevligt och fantastiskt pass!) så passade jag på att ställa mig på vågen. Min våg hemma funkar ju inte så har använt den på klubben när jag varit där och haft huvudet med mig för att hålla koll på vikten inför matchen. När jag idag stod där så var jag mitt i en diskussion med Camilla när siffrorna stannade. Jag tystnade och kände hur en miljon känslor vällde upp i mig. Vågen stannade på 61,0 kg. Jag insåg att jag ÄNTLIGEN gått ner 20 kg! Den 25/1-2012 pekade vågen på exakt 81 kg. Mörkret då var enormt. Vad hade jag egentligen gjort med mig själv?! Jag bestämde mig där och då att det fick vara slutet. Jag skulle göra en förändring.

Mina 20 kg har inte rasat av fort. Det har inte varit enkelt. Men idag stod jag alltså där. Jag mår bättre än någonsin, både mentalt och fysiskt. Jag har byggt muskler. Jag har förbättrat min kondition. Jag har ändrat min mentala inställning till mig själv. Jag har jobbat så hårt på så många plan sen den där ödesdigra dagen. Jag har gråtit så mycket över mig själv. Undrat hur jag kunnat misshandla min kropp så fantastiskt mycket. Jag har haft riktiga svackor och famlat i blindo. Det är så många gånger jag varit redo att ge upp. MEN! Tack vare så många människor så har jag alltid kommit tillbaka. Det känns så klichéartat att radda upp en "Tack-lista" för allra främst så är det ju JAG som gjort bedriften. Men i ärlighetens namn så är det så många som har kommit att betyda så mycket under den här resan. För att nämna en del:

Dick Alves. Ta mig tusan en av världens bästa coacher! En människa som delar med sig av allt och lite till. Dick, du har fått tillbaka mig på rätt väg igen så många gånger. Du har alltid alltid uppmuntrat mig att fortsätta sträva mot mina mål, vad de än må vara. Du har fått mig att inse hur bra jag är och lett mig bort från mörkret så många gånger. Du som coachat mig både i träningen men ack även så mycket mentalt! Jag kan aldrig tacka dig nog mycket...

Gigi Alves. Låt oss tala ut. Jag kan inte i min värld förstå hur du inte slagit ihjäl mig 10 ggr om. Men jag är väldigt glad över att du inte gjort det ;) Din fantastiska energi och din personlighet har fått mig på bättre tankar så många gånger, även om jag inte alltid erkänner det ;)

Jill Idh. Min fantastiska PT!! Aj fakking lav jo! Människan som visade mig vad riktigt jävla ap-slit betyder. Du som ansett att ju större blåsor desto bättre! Du har inspirerat mig bara genom att visa dig. Du kan konsten att alltid klämma ut det allra allra sista ur mig. Du har fått mig att bevisa för mig själv att jag kan ännu mer när jag är helt säker på att jag inte har en enda gnutta energi kvar. Du som visat mig att tjejer kan ha en sån JÄVLA awsome kropp. Du som hjälpt mig bygga upp min kropp så att jag slipper ha ont. Din uppmuntran är så fantastisk och ärlig att jag blir varm bara jag tänker på det.

Mina älskade vänner. Kollegor. Ni har varit så sjukt stöttande och tröstande! Jag kan alltid komma till er och gnälla, gråta och vara mig själv. Ni låter mig alltid prata så länge som jag behöver. Ni har aldrig (nästan iaf...) gnällt på mig för att jag stundtals varit helt vansinnig över min kropp, för att jag ofta varit helt jävla nitisk med min mat och träning. Ni har bara uppmuntrat mig att fortsätta. Låtit mig vara så där flippad som bara jag kan vara. Ni har betytt mer än vad ni kan tro.

Åh! Jag har säkert glömt nån! Förlåt i så fall =( Äras den som äras bör, helt klart. Men ibland så e man ju lite vimsig i huvudet, men vi kan skylla det på AD/HD´n eller nåt ;)

Men framför allt så är jag stolt över mig själv! Stolt över att jag mitt i mitt djupaste mörker valde att ta det första stapplande steget i rätt riktning. Stolt över hur långt jag har kommit. Stolt över att jag alltid låtit mig puttas tillbaka. Det är nog få som fattar hor stort det här är för mig. Ni som inte känner mig kan inte ana vilken resa jag har tagit mig igenom. Mestadels för att jag bara gett er segment ur en lång historia. Vad ni pessimister än säger så har jag gjort ett jävligt bra jobb! Tack Ellen för att du fattade att du måste välja en ny väg!

Så! Vad väntar nu? Jag har satt upp så mycket nya mål! Jag har lämnat "vikthysterin" bakom mig och har sedan ett tag satsat på att få en snyggare och mer vältränad kropp. Att kunna bygga upp de muskler som gör att jag inte har lika ont längre. Jag har en bild av hur jag ser ut, men den är annorlunda idag. Jag har även satsat på thaiboxningen. För bara ett år sen så skulle jag ALDRIG tävla! Idag anmäler jag mig med glädje till tävling efter tävling och senast igår blev jag väldigt besviken över att jag plötsligt skulle gå C-match i Falun om några få veckor (dock fick jag reda på idag att det är tillbaka på B-match!). Jag har som mål att ta mig igenom tjejklassikern med start med Vätternrundan i juni. Jag har bestämt mig för att uppfylla en stor dröm sedan många år tillbaka, att få jobba med kost och träning. Planerar att påbörja den resan efter nyår.

Så jag har väl egentligen bara en sak att säga:

Tack alla för att ni hjälpt mig

ATT LÄRA MIG ATT ÄLSKA MIG SJÄLV!!