Har äntligen tagit ett beslut!

Wihoo! För första gången någonsin så har jag tagit ett beslut som är tänkt att hålla i längden =) Inget jag kastat mig in i huvudstupa som vanligt utan jag har faktiskt TÄNK på det här! Man måste ju få vara lite stolt över sig själv vid dessa tillfällen ;)

Ska rabbla upp vilka möjligheter jag har haft att välja mellan så kanske ni förstår att det varit svårt för mig att bestämma mig. Ja, iaf ni som känner mig som vet att jag har en tendens att ta det som känns bäst för sekunden, inte det som kan komma att bli bra i längden och utan att överväga om det egentligen är en bra grej... Well, here it comes:

• Byta till ett billigare boende. Vilket ledde till att började se över möjligheter att flytta iväg från Stockholm.
• Göteborg lockade vansinnigt mycket, som vanligt. Har varit i kontakt med häktet där nere och det ser ljust ut att få en tjänst där.
• Thailand. Need I say more? När det plötsligt uppdagades att jag kan få ett arbetsvisum var jag nära på att packa ihop mitt liv i en väska å dra på en gång.
• Skickade in ansökan för utlandstjänst.
• Anmälde mig till några kurser på  högskolan. Franska och psykologi.
• Satsa mer på thaiboxningen å få in mer tävlingar och matcher.

MEN! Jag kan inte göra allt alltid. Och plötsligt så började jag tänka på att stanna kvar. Stanna i samma lägenhet, stanna kvar i Stockholm. Jag är expert på att dra. Det är lite det som är min grej. Hehe... Men jag kände någonstans att jag ville skapa mig ett liv på ett å samma ställe. Inte över hela världen som jag alltid gjort förut. Jag kände absolut inte igen känslan å fattade fan inte var den kom ifrån men jag gissar på att jag växt upp till slut ;) Bestämde mig för att fundera lite på saken och utforska vad det är som gör att jag plötsligt långt där inne har en önskan att stanna kvar precis där jag är. Viljan att fladdra iväg till nåt nytt är den absolut starkaste och överröstar "stanna-känslan" hela tiden, men trots att den är svag så finns det en känsla där som jag inte upplevt förut. Jag blev väl kanske nyfiken på hur den uppkommit. Och visst fan känner jag att det kanske skulle vara skönt. Kanske ;)

Så jag började rada upp anledningarna till varför jag vill stanna kvar. Kom fram till följande:

• Mina fina vänner som jag faktiskt håller väldigt kära.
• Mina "familjer" som jag fullkomligt avgudar.

Den enda anledningen är alltså MÄNNISKORNA som jag släppt in på livet. Jag blev lite chockad när jag såg min korta men ack så viktiga lista. Jag har aldrig släppt in folk särskilt långt och har således aldrig riktigt haft det "problemet" som jag nu ställdes inför. Är jag verkligen redo att släppa de fina människor som jag låtit komma in? De människorna som jag lärt mig att älska så fullkomligt? Ena sekunden vinner tanken "De kommer finnas kvar när du kommer tillbaka" och nästa sekunden vinner "Nej, jag vill fan inte åka bort från dem". Vafan ska man göra?! Jag vet fortfarande inte och är mer förvirrad än någonsin.

Men sen för några dagar sedan så pratade jag med Camilla och hon berättade att hon skulle gå en utbildning till Cert. Kost- och träningskonsult. En utbildning jag velat gå i flera år men av olika anledningar aldrig gått. Plötsligt så kan jag göra precis vad jag vill. Jag insåg att det fanns en anledning till att jag inte dragit iväg. Det är ju det här jag velat göra så sjukt länge. Jag har bara aldrig gjort det. Nu är det dags. Så jag gick genast in på skolans hemsida och började läsa, maila och planera. Det va sjukt länge sedan jag ville något så innerligt. Att återfå den känslan va helt fantastiskt. Alla pusselbitar föll på plats. Det enda som kan fördröja allt är 75 000 kr som utbildningen kostar. Mailade banken. Måste finnas en lösning. Hittade flera. Helt uppslukad av mitt val. Hittade reservplan efter reservplan. Det här ska bara hända. Så enkelt är det med det.

Så nu håller jag alla tummar jag har att banken ska godkänna att jag får belåna på lägenheten. Har ansökt om 100 000 i höjning. Då kan jag samtidigt finansiera renoveringar här hemma som aldrig blivit avslutade. Om inte det händer så blir det till att ansöka om ett privatlån hos först å främst "min" bank. I andra hand hos andra storbanker som kan hålla nere räntan. Går inte det så finns ju Ica banken. I värsta fall så har jag tom övervägt att ta lån hos en dyrare aktör bara jag får gå utbildningen. Om inget går så blir det till att jobba aset ur sig under ett år och skrapa ihop pengarna den vägen. Det blir lite uppskjutet, men det KOMMER bli av!

Så! Just nu ser planen ut som följande, Ellen stannar i stan ett tag till ;) Jag ska köra på med körkortet så den kostnaden försvinner och jag kan köra massa hoj. Jag kommer bo kvar här ute i skogen, jag älskar faktiskt att bo här ute i ingenstans. Å förhoppningsvis så kommer jag att påbörja min drömutbildning i början på 2014.

Jag har sagt det förr å jag säger det igen, I love my life...

För er som är nyfikna på utbildningen så hitar ni skolan som jag tänkt mig www.theacademy.se

Bjuder på en bild av min PT, Jill Idh, som för övrigt är världens bästa PT
Ni ser henne till vänster i bild och till höger ser ni hennes kille Jonathan Westin.