Förr blev det mycket vandring, tältsovande och liknande saker. Nu för tiden blir det sällan så. Tar mig aldrig riktigt tid. Kanske även blivit lite för bekväm. Men för två år sen så köpte min pappa ett torp utanför Örebro, i Tångeråsa. Behöver kanske inte säga det, men jag blev helt kär från första stund! Känslan av total avkoppling och harmoni som så länge fattats mig kom tillbaka. Total lycka. Sen dess har jag varit ute där under många olika stadier i livet. Mycket har hänt sen dess och behovet att vara ensam har varit stundtals varit enormt. Efter K's tragiska bortgång spenderade jag många veckor ensam ute på torpet. Rensade tankarna, läkte sinnet. Får alltid mer eller mindre ångest när det är dags för hemfärd. Vill inte tillbaka. Vill inte förlora den fantastiska känslan.
Men sånt är livet. Man kan inte alltid få som man vill. Man kan inte alltid må som bäst. Som ni säkert förstår så är jag på väg hem därifrån nu. På väg bort från den harmoniska, avslappnade och lugna Ellen som så få faktiskt fått se. Kan bara hoppas på att jag en dag kan lära mig att hitta tillbaka till den människan även när jag inre är i stugan. Till dess så bjuder jag på lite bilder från den här vändan ^^
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar