Lugn. Fullkomligt lugn. Vilket är ovanligt för att vara mig. Men jag känner ingen som helst stress. Ingen nervositet. Har lyckats rikta om min energi till mig själv. Hittat fokus. Känns så jäkla skönt! Just nu är min största oro hur jag ska få tjejerna på salongen att fatta hur jag vill ha mina flätor. Är så full av självförtroende att det nästan är äckligt. Vilket också är ovanligt när det kommer till mig. Ett tag var jag lite orolig att jag har fyllt mig med lite väl mycket självförtroende. Var rädd att en eventuell förlust skulle sänka mig fullständigt. Men efter att ha känt efter en del så känns det bra igen. Jag insåg att jag inte kände någon press att vinna och således infann sig ingen panik över att jag faktiskt kan förlora. Om jag bara går in i ringen och gör mitt bästa så kommer jag kuna gå nöjd därifrån. Vinst eller ej. Missuppfatta mig inte nu bara. Jag går in i ringen för att vinna. Att få visa att jag kan. Att få bevisa för mig själv att jag klarar av det.
Jag funderade länge på om jag skulle hålla på datumet till matchen tills den var avklarad. Av många olika anledningar. En sak som jag av nån konstig anledning kännt mig "rädd" för var faktiskt avsaknandet av stöd. Min familj är inte alls intresserade av Thaiboxning och de tycker väl knappast att det är en av mina smartaste ideer att förutom att träna det dessutom börja matcha. Å vem annars skulle jag få stöd av? Några visste jag skulle stödja mig å de hade jag redan berättat datumet för. Hade även planer på att maila min fina coach, Dick, innan det var dags att gå upp i ringen. Vet inte varför riktigt, men jag ville att han skulle veta. Men igår bestämde jag mig för att det egentligen inte spelade så stor roll vilket stöd jag har eller inte har. Jag kände att jag var så pass säker i mig själv att jag brydde mig föga om stödet utifrån. Jag fick dock en chock av att se alla som lämnade så fina komentarer och på olika sätt visade sitt stöd! Jag blev faktiskt väldigt rörd. Vilket leder mig till en annan stor orsak till att jag först tänkte hålla på datumet. Tänk om jag förlorar! Att göra folk besvikna över att jag inte vunnit. Men efter att ha tänkt efter lite så insåg jag två saker. För det första så gör jag det här för min skull. Den enda jag bryr mig om egentligen är mig själv. Hur JAG kommer att må och känna efteråt. För det andra så såg jag vilket stöd de fighters som faktiskt förlorade sina matcher på hemmaplan igår fick. De gjorde bra matcher och kämpade och förtjänade därför positiv uppmuntran, vilket de också fick! Å till sist så kände jag att va fan, det är ju inte många på klubben som vet vem jag är å de som inte kan nåt om Thaiboxning kommer vara stolta över mig bara för att jag går upp i ringen! Så till slut slängde jag som sagt upp en bild på en av affischerna där jag är med på. Svettig efter nästan två timmars träning och med ett lungt leende på läpparna.
Som jag misstänkte är det till största delen personer utanför thaiboxningsvärlden som visat sitt enorma stöd. Några från klubben har även "lyckönskat" mig och jag är ytterst tacksam och som sagt rörd över hur många det är som hört av sig eller på annat sätt visat att de "hejar". För er som inte känner mig lika väl som andra är det en stor sak för mig att plötsligt se så många namn på människor som tror på mig. För bara några år sen hade jag aldrig vågat lägga ut datumet. Jag var så säker på att ingen visste vem jag var och att jag inte betydde något och mina prestationer inte var något värda. Jag är så glad att ni hela tiden visar mig hur fel jag haft! Jag ör så otroligt tacksam över alla fina människor som finns runt omkring mig! Jag är helt säker på att jag kan slå mig uppåt utan något större stöd. Jag är helt säker på att jag kan bli bäst utan uppmuntran från ett gäng människor. Men visst fan är det lättare och mycket roligare när man märker att man har massor med stöd och får mängder med uppmuntran!
TACK FINA NI!!
Träningsmässigt har jag tagit det lungt med fysen senaste dagarna. Vill intre dra på mig nån jävlig träningsvärk. Har sista träningsdagen imorgon, sen e det bara att vänta! Räknar med att min sjukliga nervositet kommer infinna sig på tisdag kväll och hålla i sig tills att matchen är klar. Körde ett kortare pass idag bara för att hålla igång kroppen lite. Har haft söndag matmässigt men hållit tillbaka lite jämfört med hur våra söndagar brukar se ut, matfrossa de Lux! Haha! Blir alltid låg olch orkeslös dagen efter en sådan "sockerorgie" och vill inte ha det imorgon när det är sista träningdagen. På torsdag däremot ;)
Ajuste! En snabb sista sak. Va å shoppade idag på ett asstort shoppingcenter. Vågade mig på att testa lite jeans. När jag stod där med ett par av jeansen på, som faktiskt passade, så utropar jag plötsligt "Asså shit va smala mina ben har blivit! Å min rumpa är typ hälften så stor!" Haha! Camilla lyfte lite fövånat på ögonbrynen och log. "Eh, men ja!" Hon har rätt. HUR har jag kunnat missa det?! Haha! Har ju märkt att de blivit mindre, men inte SÅ mycket mindre! Men men, nu måste jag nog smälta min bananpannkaka jag just smällt i mig! Eller, en halv faktiskt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar