När jag är sjuk eller mår dåligt så förstärks alla negativa känslor. Att dessutom ha gått runt och stängt in dem i över en månad gjorde ju inte saken bättre. Ett par timmar senare kändes det dock bättre och det enda jag kände av var en molande "gråthuvudvärk". Inte så konstigt, jag hade "fulgråtit" hur länge som helst! Gjorde iordning lite vätskeersättning, slog på tv'n och la mig i sängen igen. Matchen. Imorgon. Fuck. Jag ville inte ställa in, för allt i världen! Men jag ville heller inte gå upp i ringen sjuk och svag. Bestämde mig för att sova på saken och se hur det kändes i kroppen dagen efter. Jag hade fortfarande inte blivit nervös ;)
Dagen D. Jag vaknade med ett leende på läpparna. Hade sovit bra å kände att jag hade kontroll över mig själv igen. Fortfarande lite ont i magen men inget som jag kände kunde stoppa mig. Om jag bara åt långsamt, försiktigt och smart så skulle det gå bra! Åt frukost på vanliga stället. Sakta sakta fick jag i mig mina ägg. Magsmärtorna kom och gick under större delen av dagen. Ena sekunden kunde jag inte förstå hur jag ens haft funderingar på att ställa in. I nästa sekund krampade magen och jag ville blåsa av alltihop på studs. Sen vidare för att få krigarflätorna på plats! När jag satt där i frisörstolen med en svärande Thai som försökte få ordning på mitt minst sagt bångstyriga hår, bestämde jag mig en gång för alla. Matchen skulle bli av. Om smärtorna kommer under matchen så är det bara att bita ihop och avvakta tills det värsta lagt sig. Från och med andra flätan så fanns inget annat. Punkt.
Dagen flöt på och till slut var det dags att bege sig mot stadion. Magen krampade fortfarande stundtals men inget kunde stoppa mig nu. Väl framme får vi reda på att jag inte alls skulle möta en Thaitjej som det var sagt från början, utan en tjej från Australien (australien/brazil). Nu blev jag nervös! Thaitjejerna ät i regel rätt jäkla kassa å det va det jag hade ställt in mig på. Men men, det va bara att köra. När vi satt där å väntade kom hon till slut. Hon gick direkt fram till mig och hälsade och vi skakade hand med stora leenden. Jag kände nervositeten lägga sig. Vi vägde typ lika mycket men hon hade inte mycket muskler på kroppen. Inte för att jag har mycket muskler, men bra mycket mer än henne! Fick reda på att detta va hennes andra fight. Vår fotograf berättade även att han sett hennes förra fight för ca 3 mån sen. Han sa att hon va rätt kass å tappade garden hela tiden. Mitt självförtroende kom tillbaka och jag kände mig helt lugn. Jag behöver i värsta fall bara försvara mig å få in EN bra rak höger så e det klart. Tejpad, lindad och insmord i gegga och linement stod jag sen redo. Så. Jävla. Redo.
Första ronden blev rätt trevande. Hon va rätt avvaktande och jag chillade med. Vi utväxlade några slagserier och hon fick in en riktigt bra träff. Såg stjärnor och det enda jag kunde tänka va "Jag tänker INTE åka i mattan!" Så i mitt halvmörker vevade jag på för backa hade jag glömt hur man gör! Haha! Satte en riktigt fin höger å hon åkte i mattan. Dock så reste hon sig upp igen. Efter första ronden tyckte jag att vi låg rätt lika. Hon sparkade mycket å jag avvaktade för mycket. Min coach sa åt mig att göra massa kombinationer men att jag hade gjort en riktigt bra första rond. Jag höll, såklart, inte med. Jag sa att jag förstod men hade redan listat ut min gameplan. Hade noterat att hennes guard verkligen va sämst så fort hon gjorde en teknik å jag vet att jag har grymma raka slag. Så jag väntade. Sparkade lite, blockade på rätt bra men satsade allt på mina raka slag. Å vilken utdelning jag fick! I slutet av andra ronden vände hon bort huvudet så fort jag började slå. Fick in henne i ett hörn å matade på. Domaren bröt och jag fick ställa mig i vit ringarna. Nu va jag SÅ pepp! Hon skulle dö ;) När domaren visar att vi ska fortsätta springer jag tillbaka till mitten av ringen. Jag ser hur hon vädjande tittar bort till sina coacher och vill bryta matchen. Det vill inte dom. Klockan ljöd efter ytterligare några fina slag från min sida. Hon räddades av klockan. Men jag va på g.
Wang sa åt mig att köra jabb-jabb-front å sen knä. Jag säger ok. Hör Camilla skrika "Gå in i clinch!!" Just fan! Den glömde jag! Klockan ringer å jag studsar upp. Motar in henne i hörnen och rusar in i clinch (så inte snyggt, men det funkade...) å sätter några knän. Får även till en armbåge så att hon får ett duktigt märke i ansiktet. Hehe... I sista clinchen så hade jag fattat grejen å hade tryckt iväg hennes huvud och laddade en riktigt fin armbåge. Dock så såg jag plötsligt domarens arm komma flygandes och stoppar den. WTF?! Hade stört mig på domaren ett par gånger under matchen då jag tycker att han "räddade" henne lite väl många gånger. Nu i efterhand inser jag att han måste ha sett min armbåge vara på väg och valde att bryta då jag var för överlägsen. Han måste även ha sett det under matchen och det va antagligen därför han bröt mina slagserier.
Jag vet inte om det va hon som gav upp eller om domaren bröt matchen, men plötsligt så stod jag som vinnare! Jag blev så sjukt glad å publiken vrålade! Samma publik som under "introt" vrålat hejaramsor åt henne för att hon va från Australien. Det är många från Aussie här ;) Jag tackade för mig och flög ut ur ringen. Kunde inte fatta att det va sant!
Det va så sjukt många människor på stadion som grattade mig efteråt. Människor jag aldrig någonsin sett förr. Visste att jag hade gjort en bra match och njöt av komplimangerna. Jag va SÅ värd dem! Min tränare va så glad och nöjd och sa hela tiden "Wang happy!" Hans engelska är inte så bra ;) Ellen också happy ;) Efter matchen när jag stod och fick alla lindor och tejpbitar borttagna så kom den andra tjejens tränare fram å skrek på Wang. Vår fotograf säger att hennes tränare inte tror på att det här va min första fight utan att Wang har ljugit. Jag blev sjukt nöjd ;)
Har kollat på matchen ett par gånger nu å tycker att jag gjorde en bra insats! Jag va lugn och ägde. Jag har såklart hittat tonvis med saker som jag måste förbättra men man måste ju börja någonstans :) Blir till att vila i några dagar innan det är dags att träna ännu hårdare så att jag kan fightas ännu bättre på nästa match! Har ju som bekant paj på magen å den behöver bli hel igen först!
Slänger med lite bilder med Camilla har de flest på sin kamera så ni får nöja er med det jag har ;)
Bild 1: En asglad Ellen efter vinsten :))
Bild 2: En vansinnigt stor poster ned mitt face på utanför Bangla Stadium. Det är tjejen längst till höger på bilden som jag mötte
Bild 3: Hemma innan fighten med nya frippan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar