Har haft privatlektioner med Wang i stort sett varje dag förra veckan. Matchen närmar sig med stormsteg. Datumet har ändrats några gånger men nu är det helt spikat. Grejen va att Wang ville ha en match så fort som möjligt så att jag skulle hinna med två innan jag åker, men samtidigt så åker han bort några dagar och vill hemskt gärna vara med på min match. Till slut kom vi överens om det senare datumet (det skiljer bara fem dagar) så nu e det spikat ^^ Längtar så jäkla mycket! Är pepp som fan å så jäkla redo! Trots att tiden rent av flyger förbi så önskar jag att tiden kunde gå liiite fortare!
Jag är glad över att jag väntat med att matcha fram tills nu. Tidigare har jag haft så mycket tvivel på mig själv och inte riktigt kännt mig redo. Här har jag varit (och är fortfarande...) full av självförtroende och vill inget hellre än att få fightas! Det är så många pusselbitar som fallit på plats här nere. Jag har kunnat slappna av helt och bara kört. Jag har gång på gång bevisat för mig själv att ett bälte eller en titel inte behöver betyda någonting alls. Jag har fått sparrats mot tjejer som har världsmästartitlar, flera bälten och massa andra meriter och titlar. Jag har även ägt dem i sparringen. Jag känner att hela mitt hjärta och varenda del av min själ skriker efter att få kriga. Det finns inte ett spår av min vanliga tveksamhet och elaka självkritik. Enligt mig så har jag redan vunnit högsta pris redan. Bara hoppas på en bonus nu ;)
På ett sätt tycker jag det är lite tråkigt att jag inte har mina "vanliga" tränare här. Vill så gärna att de ska få se att det äntligen släppt. Jag är helt övertygad om att lite av den vanliga "hata-allt-jag-gör-känslan" kommer komma tillbaka förr eller senare, antagligen rätt snart efter jag kommit hem. Men en annan sak jag lärt mig här nere är en början till hur jag ska tänka och jobba för att bli av med den känslan utan yttre påverkningar. Vanligtvis så har jag ju Dick som talar mig tillrätta igen och sår små frön i själen som sedan gror och får mig tillbaka på banan igen. Här har jag fått klara mig utan honom. Krokig och förvirrande väg, men det gick ändå :) Jag har massor att jobba på mentalt, men jag tror iaf att jag hittat ett verktyg att arbeta med. I slutänden har det nog varit väldigt nyttigt för mig att behöva klara av det själv. Tvinga mig själv att hitta min egen väg.
För att gå till lite mindre filosofiska saker så hade vi en riktigt soft dag igår. Tog oss till Central Festival, ett stort shoppingcenter en bit härifrån. Köpte lite småsakert. En väska, lite smycken och en liten present till bror. Passade även på att gå på bio. Beautiful creatures. Jäkligt mysig fantasyfilm. Hemvägen blev lite spännande dock. Det va enkelriktat runt hela området så vi kom ut på en annan väg och åkte runt hela alltet. Efter en kvart kom vi nämligen tillbaka till samma ställe! Wtf! Haha! Well, till slut kom vi ut på rätt väg och 15 min senare va vi hemma igen.
Ajuste! Ni som jag pratat med på Whatsapp el likn, min laddare har pajat så för tillfället har jag lite strul att kunna använda telefonen. Ska åka å se om jag kan hitta en senare idag men har väl inga större förhoppningar... Kan bli så att jag blir telefonlös snart. Aja, det visar sig! Bilder får ni klara er utan idag då de ligger på min telefon å jag vill spara på det lilla battetri jag har kvar. Hoppas nu bara att det inte är telefonen som strular!
Nu ska jag nog chilla lite! Camilla har privatlektion så måste vänta med frullen lite idag. C ya!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar