Gick upp klockan 05.00 med siktet inställt på träningen klockan 07.00. När jag kröp ner i sängen igår kväll anade jag att jag skulle ha svårt att ta mig upp idag, var rädd att motivationen inte skulle infinna sig och viljan att sova en stund till skulle vara för stark. Så var uppenbarligen inte fallet. Vaknade redan 03.15:e och trodde jag hade försovit mig, blev arg på mig själv i några sekunder då jag trodde att jag hade misslyckats med dagens första utmaning. Insåg efter en stund att det inte var dags att gå upp än på ett tag, skrattade för mig själv och somnade om. Vaknade sedan fem minuter innan klockan ringde och hoppade glatt ur sängen. Plockade ihop dagens grejer och släntrade ut i ett öde Västerhaninge. Det var ganska kyligt ute och jag var glad att jag tagit både halsduk och mössa på mig. Jag gillar verkligen inte kyla, men imorse kände jag att uttrycket "friskt" passade in ypperligt! Hoppade mellan vattenpölarna och mös i solen som ÄNTLIGEN börjat värma mitt frusna nordenhjärta! Plockade fram peppmuaiken på ipoden och skuttade glatt vidare till tåget. Jag har inte hunnit till klubben ännu, än mindre hunnit träna denna strålande morgon, men det känns redan som en vinst! Inser mer och mer att jag håller på att bli en inbiten dagmänniska. Att vara vaken hela nätterna i sin ensamhet, att alltid vara stressad för att hinna med både hund, jobb och träning, att vara konstant trött, allt känns väldigt avlägset. Hoppas att hitta fler luckor på morgonen så jag kan starta fler dagar på detta sätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar