Ibland händer det saker som gör att man ser över sitt liv. Den tredje oktober hände det, som ni nog alla vet, en fruktansvärd händelse som kastade om hela min syn på mitt liv. Den senaste månaden har jag spenderat allt mer tid för att gå igenom varenda liten detalj i mitt liv, varenda liten grej har jag vridit och vänt på. Jag har ifrågasatt mig själv och mitt liv. Jag har synat allt in i minsta detalj. Vad är det jag vill? Vart är jag egentligen på väg? Jag gav mig själv en deadline. Jag satte ett datum när jag ska vara klar med mitt ifrågasättande. Datumet har närmat sig med stormsteg och imorgon är dagen här. 1:a december hade jag sagt till mig själv, sen fick det vara bra. Men jag har fan inte kommit fram till mycket alls... Idag började jag dock lite smått att avrunda min "utvärdering". Hade ett samtal med chefen idag och berättade precis hur jag såg på saker och ting på jobbet. Vad jag anser att jag klarar av, vart jag vill och hur jag ska ta mig igenom dagarna. Det va en tung dag, ja, men jävligt nödvändig. Efter jobbet så tog jag mig till FC för ett pass. Har känt mig otroligt omotiverad och har haft otroligt svårt att fokusera. Jag har alltid haft svårt att kämpa om jag inte har något mål att jobba mot. Efter passet idag så fick jag en möjlighet placerad i knät. Jag blev minst sagt förvånad och lite chockad men jag blev ändå väldigt tveksam. Kunde inte tänka på nåt annat när jag åkte hem. Va fan vill jag egentligen? Är det inte någonstans det här jag behöver? Jo, fan, det är det! När jag kom hem hade jag bestämt mig, nu jävlar kör vi!
Ibland behöver man en möjlighet, en spark i arslet för att inse vad man vill, vart man vill ta sig. Nu vet jag vad jag vill. Nu vet jag vart jag ska ta mig. Jag ska ta mig uppåt, framåt. Jag ska bokstavligt talat slå mig uppåt. Jag ska vinna, jag ska ge allt för att ta mig dit. Nu jävlar, nu kör vi...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar